Till Jimmy Durmaz, min bror

Till Jimmy Durmaz, min bror

Under denna vinjett – ”Idrottarnas Röst” – låter vi spelare, coacher, stjärnor, aktiva och icke aktiva komma till tals. Om deras liv i idrottens tjänst. Om saker de funderar på, längtar till, saknar, avskyr eller älskar. Det är sportutövarnas egna ocensurerade ord, rakt från deras hjärtan. Bakom kulisserna och från den yppersta elitens estrad. Först ut: Jiloan Hamad, fotbollsspelare i Hammarby.

Kvällen innan landslagsuttagningen till VM fick jag ett samtal ifrån vår förbundskapten Janne Andersson. Han började samtalet med att säga att jag tyvärr inte ingår i VM-truppen men att mitt namn varit på tapeten, att det inte undgått vilken form jag är i och framförallt den starten på allsvenska säsongen jag haft. Jag tackade ödmjukt för att han tog sig tid att ringa mig och lovade att jag aldrig ska ge upp. Att min dröm om att ännu en gång få ta på mig landslagströjan lever och att vi ses en vacker dag. Sedan avslutade vi samtalet.

Jag kunde inte sova den natten. Det var en bitterljuv känsla, å ena sidan stolthet som värmde genom min kropp – men som sedan blev uppslukad av besvikelse för att jag föll på mållinjen. Men jag insåg snabbt att det bara finns 23 platser och varenda spelare som tagit sig till den slutliga truppen förtjänar sin plats. Jag vet hur det är att ha sparkat på en boll sedan barnsben. Jag har haft de stora drömmarna om att lyckas med det man älskar allra mest, slutligen den största drömmen utav dom alla – att få ta på sig landslagströjan i ett VM. Jag unnar verkligen varenda spelare sin plats och jag lovade att jag kommer vara den största supportern på hemmaplan.

" Hur kan man vara någonting annat än stolt över var och varenda spelare i truppen när man själv vet hur det är att vara i deras skor? "

Jag har följt VM som så många andra och jag är så jävla stolt över att se den uppoffring alla spelare gör för varandra. Oavsett om man startar eller är utanför startelvan. Landslaget har följt sin idé genom hela kvalet, genom hela VM. Idén om att man backar varandra oavsett vad som händer, både på och utanför planen, som vi även fick bevittna. Det har varit ett enat landslag som inte hade kunnat representera Sverige på något bättre sätt. De svenska spelarna fick en hel nation att våga drömma. Allting är möjligt med disciplin, vilja och hårt jävla jobb. Det finns inga genvägar i livet; uppoffring och hårt jobb är nyckeln till allt. Visst, jag fick inte plats i truppen denna gång och även om det svider att jag inte fick uppleva äventyret i Ryssland är jag extremt stolt över vad killarna åstadkom i VM. Jag vill att de ska veta det. Att Janne ska veta det. Och vet också detta Janne: jag KOMMER att ta mig in i landslaget igen! Det lovar jag.

Jiloan Hamad i U21-landslaget
" Jag känner också att jag vill beröra händelsen kring Jimmy Durmaz. Jimmy. Bror. Kanske är det inte så många som vet men jag och Jimmy växte upp tillsammans i Örebro. Minns min första träning tillsammans med Jimmy som om det vore igår. "

Anledningen till att jag minns den dagen är inte för att jag gjorde en fantastisk träning med massa mål utan det var någonting helt annat i fokus. Jag hade nämligen en inomhusträning i Rostaskolan i Örebro. Det min pappa inte visste var att när man spelar inomhusfotboll så krävs det inomhusskor. Jag minns hur jag vägrade komma ut ifrån omklädningsrummet även fast alla spelare, däribland Jimmy, stod i ringen och väntade på mig. Jag grät. Pappa kom och frågade varför jag grinade och vägrade göra det jag älskar allra mest? Jag pekade då på mina skor:

- Det är dobbar på skorna! Jag var 6 år gammal. Till slut mötte Jimmy mig halvvägs med ett stort leende och sa:

- Inga problem brorsan, vi är här för att spela fotboll. Skit i dina skor! Det är så jag minns Jimmy, alltid positiv och välkomnande. Där började vår resa! BK Forward, Malmö FF, U21-landslaget sedan vid ett tillfälle A-landslaget ihop. Därför gjorde det mer ont i mig när Jimmy blev ett offer för rasism och hot. Jag har sedan händelsen inte vetat vad jag ska skriva eller ringa och säga till Jimmy som han inte redan hört. Jag har med stolthet följt hur hela det svenska folket samt landslaget backat Jimmy, men fortfarande har jag inte kunnat säga någonting till honom.

Jiloan Hamad i Hammarby

Men jag har via denna text min chans att säga det jag vill, så om du läser detta så vet du brorsan: jag önskar att det var jag istället, för ingen ska behöva bli ett offer för rasism och hat så som du blev. Jag är ledsen över att det finns sådana personer som kliver fram och visar sina rätta färger så fort man gör någonting dåligt, men i medgång precis som när du sköt in det där målet mot Frankrike i kvalet står och applåderar. Jag önskar att världen vi levde i var som fotbollens värld. Där bakgrund, hudfärg eller nationalitet inte spelar någon roll. En värld där alla är välkomna. Alltid – oavsett. Jag önskar att du aldrig hade behövt ta emot hot mot varken dig eller din familj, fått rasistiska kommentarer som inte ens hör hemma i det land vi lever i. Tyvärr är det den verklighet vi befinner oss i idag. Jag vet att du är såpass stark och kan skaka av dig detta bara för att bli ännu starkare. Jag är stolt över att vi vågade prata om detta, manifestationen i Stockholm är ett ytterligare bevis på den fina uppslutning, sist men inte minst landslagets fina stöd till dig. Jag vet att det är många som är stolta över dig och sättet du hanterat detta på, däribland jag själv.

Jimmy Durmaz
" När man sammanfattar VM så är jag säker på att nationen Sverige är en nation vi alla kan vara stolta över. Vi har visat att kärleken övervinner allt, så låt oss sprida den kärleken vidare och aldrig låta den slockna."

/Jiloan Hamad
Hammarby IF

IntroductionTill Jimmy Durmaz, min bror