SID

Dopingdömda 45-åringen jagar sitt sjätte OS-guld

Dopingdömda 45-åringen jagar sitt sjätte OS-guld

Den 29/01/2018 kl 11:29Uppdaterat Den 16/02/2018 kl 11:41

Claudia Pechstein var en av världens absolut bästa skridskoåkare, med guldmedaljer från fyra olika vinter-OS på meritlistan, när hon 2009 dömdes för doping – utan konkreta bevis – och blev avstängd. Nu är hon tillbaka som en av guldfavoriterna på 5000 meter.

Hamar, februari 2009.

Världsmästerskapen i hastighetsåkning på skridskor har just gått av stapeln i den pittoreska lilla sjöstaden Hamar i östra Norge. Regerande olympiska mästarinnan Claudia Pechstein kan se tillbaka på en underväldigande turnering, med en femteplats på 500 meter och en fjärdeplats på 3000 meter, och därmed är en i övrigt imponerande säsong slut.

Det hon inte vet är att loppen i Hamar ska bli de sista hon kör på ett bra tag – och början på en lång mardröm.

Under sommaren samma år släpper nämligen det internationella skridskoförbundet bomben: Sportens kanske allra största stjärna stängs av från alla tävlingar i två år. Analyser av hennes blodvärden visar att de fluktuerar så pass mycket att det ställs bortom rimligt tvivel att hon använt otillåtna prestationshöjande medel. Däremot hittas inga substanser i hennes dopingtester, vilket gör henne unik: Hon blir den första att stängas av för doping utan konkreta bevis.

Claudia blånekar dock, och hänvisar till ett medärvt hjärtfel som skulle förklara de onormala värdena. Idrottens skiljedomstol, CAS, avslår hennes överklagan i november 2009.

***

Pechstein har sedan dess drivit en konstant kamp för att bli rentvådd. Hon har varit tillbaka i tävling sedan sju år tillbaka, men vägrar fortfarande ge upp den rättsliga processen innan hon fått den rättvisa hon tycker att hon förtjänar. Och det har inte varit en problemfri väg.

– Det var en natt i februari 2011, precis innan min comeback, då jag kände att jag inte kunde leva längre. Jag satt på min cykel när jag plötsligt tappade förmågan att trampa. Jag kollapsade, säger Pechstein till Die Welt.

– Så jag sa: jag kan inte längre, jag kör inte längre! Min partner, som också är min psykolog, byggde upp mig igen efter att vi hade pratat en hel natt. Självklart finns det fortfarande dagar som känns som en tsunami. Men ge upp? Nej, det är inte ett alternativ. Jag medger att jag grät mycket, jag var arg mycket. Jag är bara en människa av kött och blod.

Och skridskostjärnan känner ingen skam.

– Nej, inte alls. Jag tror i grunden på rättvisa. Jag har inget att skämmas över och jag bär en stillhet inom mig. Bara på grund av det kunde jag uthärda allt skräp som kastades över mig.

***

Pyeongchang, februari 2018.

Det har gått 12 år sedan senast hon lyfte en guldmedalj i den olympiska eldens sken, då i lagtempo i Turin. Dessförinnan vann hon 3000 meter i Salt Lake City '02, samt paradgrenen 5000 meter i tre raka OS mellan 1994 och 2002. Men till Pyeongchang kommer hon som en av storfavoriterna på just 5000 meter, med fältets näst snabbaste säsongsbästa.

Och idag, lunchtid svensk tid, står hon så på startlinjen igen.

En halv mil från sitt sjätte OS-guld – och sin efterlängtade revansch.