Sevilla - en klubb stöpt i framgång och tragedi

Sevilla - en klubb stöpt i framgång och tragedi

Spaniens äldsta fotbollsklubb har upplevt alla sidor av sportens känslospektrum. Nu söker de en ny framgångsera.

" För ungefär sex veckor sedan möttes ett fåtal entusiastiska invånare av brittiskt ursprung på ett av stadens caféer i syfte att överväga förslaget att vi ska bilda en idrottsförening, behovet av motion är stort hos flera av oss, som annars är mest involverade i handel. Efter samtal och en begränsad mängd små öl, bildades Club de Football de Sevilla och dess representanter valdes. Det bestämdes att vi skulle spela enligt förbundsregler."

De bästa idéerna får man över ett begränsat antal små öl, det vet alla. De förverkligas kanske inte varje gång, men där och då känns det alltid bra. Huruvida Edward Farquharson Johnston, Hugh Maccoll, Isaias White junior, Gilbert Reid Pollock och bröderna Thomson verkligen hade som syfte att grunda en fotbollsklubb den där kvällen i slutet av januari 1890 eller om det var de små ölen som tog kommandot och det i slutändan blev en fråga om heder gentlemän emellan, vet förstås ingen. Men har man tagit i hand på något är det så det är. Där bildades det som idag är Spaniens äldsta fotbollsklubb. I så många år ryms det mycket historia, som tidernas största fotbollsspelare, ett av Spaniens hetaste derbyn, tre raka Europa League-titlar och Puertas hjärta som inte längre slår.

Ett år med tidernas största

VM-guldet 1986, tårarna efter finalförlusten 1990, fallet från fotbollshimlen i USA-VM 1994, gudastatusen i Neapel och möjligen sejouren i Barcelona. Det torde vara beröringspunkterna för gemene man när det kommer till en världens bästa och mest polariserande fotbollsspelare någonsin, Diego Armando Maradona. Hans tid i Sevilla, inte lika mycket. Men den är minnesvärd, om än inte av rätt anledningar.

1992 var Maradonas karriär mer eller mindre i spillror i efterspelet till den minst sagt stökiga finalförlusten i VM 1990. Att den då 32-årige mittfältaren fortfarande åtnjöt en status som en av världens bästa fotbollsspelare rådde det ingen större diskussion kring, men efter en 15 månader lång avstängning med tillhörande skilsmässa från Napoli på grund av ett urspårat kokainmissbruk, var Maradonas aktie likväl svag. Karriären skulle återväckas, och valet föll på Sevilla. Den enskilt största anledningen till att Maradona valde Sevilla, (utöver att hans förstaval Boca Juniors inte ville möta hans lönekrav), var tränaren Carlos Bilardo. Bilardo var mannen som lett Argentina till VM-titeln i Mexiko 1986 och det rådde en allmän tro på Bilardo som rätt man att tända Maradonas låga igen.

Maradona i händelsernas centrum

Maradona i händelsernas centrumGetty Images

Och relationen började som en dröm, Maradona visade fler och fler glimtar av sitt gamla jag och styrde Sevillas förehavanden med sin fantastiska vänsterfot och hade ett lyckosamt samarbete med kroatiske anfallaren Davor Šuker. Maradona orkestrerade bland annat en 2-0-seger mot ett ungt Real Madrid, och Sevilla som inte vunnit ligan sedan 1946 eller cupen sedan 1948, vågade kanske börja drömma om bättre tider igen. Men under andra halvan av säsongen drogs Maradona tillbaka in i gamla vanor. Den fina starten på fotbollsplanen hade även lyft Maradonas ego utanför densamma, och snart förväntade han sig samma frihet och dyrkan han åtnjöt i Neapel. Något Sevillas ledning var totalt ointresserade av.

Maradona tillbringade mer och mer tid på stadens nattklubbar och bordeller, och Sevillas president Luis Cuervas anlitade en privatdetektiv som skulle hålla koll på stjärnan. Men argentinaren regredierade med rasande fart tillbaka till sin dåliga form, såväl mentalt som fysiskt, något som omgående visade sig på planen. Kulmineringen kom vid ett slagsmål mellan Maradona och Bilardo i omklädningsrummet efter att Maradona bytts ut tidigt i andra halvlek i en match mot Real Burgos, och ikonen lämnade klubben efter säsongen. Sevilla blev till slut sjua i ligan, vilket var fem placeringar bättre än säsongen innan. Frågan är om det var tack vare eller trots Maradona.

Derbi Sevillano

Vill man uppleva ett riktigt hett möte i den spanska toppfotbollen, är Sevilla-derbyt enligt konstens alla regler ett mycket bra val. Ett möte som handlar om mer än bara två lag som huserar i samma stad med ambitionen att vara bäst däri. Sevilla som bildades av brittiska handelsmän ses som något av en överklassklubb, medan Real Betis bildades av två avhoppade styrelsemedlemmar från just Sevilla. Det sägs ha sin grund i att Sevillas ordförande ska ha nekat en spelare att komma till klubben på grund av att denne var en simpel arbetare. Så Sevilla representerar överheten, och Betis har kommit att bli arbetarklassens lag.

Real Betis mot Sevilla

Real Betis mot SevillaGetty Images

Det är bränsle till elden i ett land som Spanien, och när de möttes första gången 1916 ledde det till våldsamma sammandrabbningar över hela staden. Vid ett senare tillfälle, när flera av Betis spelare gjorde miltärtjänst, utbyttjade Sevillas ledning sina kontakter högt upp och såg till att spelarna inte kunde lämna sina baracker för att spela match. Real Betis fick ställa upp med ett ungdomslag och förlorade med 22-0. Detta maktförhållande visade sig fler gånger klubbarna emellan, när spanska inbördeskriget bröt ut 1936 var det inte oväntat Betis som drabbades hårdast. Sevilla utnyttjade sina styrandes status och kontakter för att få spelare att slippa armétjänstgöring. Det sägs att Sevillas koppling till diktatorn Franco varit en hörnsten i klubbens resa, och var och en får dra sin egna slutsatser, men det var också på 40-talet som Sevilla upplevde sin första storhetstid i spansk fotboll medan Betis föll genom seriesystemet.

Den hetaste passionen och de djupaste känslorna balanserar ofta på en känslig gräns, och matcherna mellan de två har inte alltid landat på rätt sida. 28 februari 2007 fick Sevillas tränare Juande Ramos en full glasflaska kastad i bakhuvudet och fick föras till sjukhus medvetslös. Ramos hade tidigare tränat Real Betis och att han nu valt att gå till Sevilla var något som rivalernas supportrar inte såg mellan fingrarna med. När ambulansen lämnade arenan bombarderades den med stenar och flaskor medan folk högljutt skanderade ”dö, Ramos, dö”. Fem år tidigare hade Real Betis målvakt Antonio Prats attackerats av en Sevilla-supporter som stängdes av från Sevillas matcher på livstid.

Sedan hände något som kylde ner relationerna mellan klubbarna.

Ett hjärta stannar och en diamantklädd vänsterfot vittrar bort

Antonio Puerta var en Sevillista rakt igenom. Född in i klubben och uppvuxen i dess kvarter. Vid sin död, blott 22 år gammal, hade han redan tillbringat 14 år i klubben.

25 augusti 2007 spelade Sevilla ligamatch mot Getafe. En, i det stora hela, oansenlig match i början av den spanska serielunken. Bollen gick ut till inspark för Sevilla och i samma ögonblick föll Puerta till marken. Han reste sig som om inget hade hänt och fick hjälp ut i omklädningsrummet, där han kollapsade igen. Han reste sig inte igen och tre dagar senare avled Antonio Puerta på sjukhuset efter att hans kropp gett upp till följd av flera hjärtattacker.

" Jag kommenterade den där matchen mot Getafe och jag såg och kommer aldrig glömma hur Antonio Puerta sjönk ihop i eget straffområde. Sekunder långa som halvlekar. Jag såg hur lagkamraterna Palop och Drago rusade fram och började gräva efter Antonio Puertas tunga, för att han inte skulle riskera att svälja den. Sekunder långa som försäsonger. Sedan reste sig Antonio Puerta. Medtagen, men leende. Kanske förvirrad, möjligen generad, att döma av minspelet. Sekunderna blev sekundlånga igen. Allt var bra. Duda byttes in, matchen fortsatte, jag pratade på, Sevilla sprudlade i anfallsvåg efter anfallsvåg och Ramón Sánchez Pizjuán gungade som nästan bara Ramón Sánchez Pizjuán kan, när allt är bra. Den tolfte spelaren, som det brukar heta. Efter slutsignalen nåddes jag av beskedet. Antonio Puerta hade fallit ihop i omklädningsrummet och förts till sjukhus. Några dygn senare fanns han bara i minnen och hjärtan. Vilket förstås inte är så bara. Det var svårt att ta in. Det var så nära mig att det var overkligt. Han klev av planen på egen hand. Han vinkade lite försiktigt. Han levde ju. I helgen gungar inte Pizjuáns betong. Men i Madrid kommer Sevilla ändå, som alltid, ha en tolfte spelare. Antonio Puerta, med nummer 16 på ryggen."

Niklas Jarelind, kommentator Eurosport

Tusentals människor tog farväl av Puerta

Tusentals människor tog farväl av PuertaEurosport

Puertas bortgång satte inte bara spår i klubben FC Sevilla, utan i en hel stad. Den eldfängda rivaliteten mellan Sevilla och Real Betis falnade när båda lagens spelare och tusentals supportrar till båda klubbarna deltog i Puertas begravning. Människor från hela landet reste till Sevilla för att hedra honom. Huruvida klubben och staden hämtat sig från tragedin är nog ett svar som varierar för varje person du frågar, men Antonio Puerta är inte glömd. Hans son Aitor föddes två månader efter Antonios tragiska bortgång, och gjordes omgående till hedersmedlem i klubben. Puerta har även både en cup och en fotbollsskola uppkallade efter sig.

Ska man finna en ljusglimt i tragedin är det att Puerta i Sevilla inte främst är ihågkommen för sitt frånfälle, utan att han hann med att sätta ett sportsligt intryck på klubben. I Uefa-cupens semifinal 2006, mellan Sevilla och Schalke 04, byttes Puerta in och satte matchens enda mål med en formidabel vänstervolley. Målet anses vara starten på en gyllene era där Sevilla vann fem troféer inklusiva en Copa del Rey och två Uefa-cup-titlar inom loppet av lite drygt ett år.

Sevillas supportrar kallar den dagen ”Jueves de Feria” – Torsdagsmässan.

Cup-experter med smak för Europa

I modern tid har Sevilla etablerat något av ett fantastiskt facit i Europa, med fem titlar i Uefa-cupen/Europa League sedan millenieskiftet. Det som står ut extra mycket är de tre raka segrarna 2014-2016 som skedde under tränaren Unai Emery. I och med segern mot Dnipro Dnipropetrovsk 2015 blev Sevilla den första spanska klubben att vinna turneringen fyra gånger, en svit man följaktligen slog året efter när man tog sin femte titel genom att slå Liverpool med 3-1. Då blev man även den första klubben att vinna tre år i rad, en bedrift väl värd respekt. Ironiskt nog var det belöningen för finalsegern 2016 som satte stopp för Sevillas fina titelsvit, då Uefa försökte höja statusen på turneringen genom att börja belöna vinnaren med en direktplats till nästa säsongs Champions League. En framgång för Sevilla givetvis, då man slutade på en sjundeplats i ligaspelet och var långt från CL-platserna enligt traditionella vägar.

Den tredje raka, historiska Europa League-titeln

Den tredje raka, historiska Europa League-titelnGetty Images

Att upprepa cuptriumfen i Champions League blev inte helt oväntat en för svår uppgift och Sevilla eliminerades av Leicester redan i åttondelsfinal. Men oavsett vad är Sevilla ett cuplag att ta på största allvar, med fem europeiska titlar och fem Copa del Rey-triumfer, varav två på 2000-talet.

Spansk fotboll är väldigt mycket Real Madrid och Barcelona, och även en klubb som Atletico Madrid har fått lägga ner en hel del jobb för att att sig in i finrummet. Det obalanserade TV-avtalet i synnerhet och den spanska ekonomin i allmänhet har gjort det svårt för de mindre etablerade klubbarna att satsa och stanna i toppen, och även Sevilla har sett sin beskärda del av problem. Men det unga laget har något på gång, och med båda benen stadigt i en lång, stolt och händelserik historia kantad både titlar och tragedi kan Sevilla bli att räkna med igen.

Källmaterial: Bleacher Report, Outside of the Boot, These Football Times, Four Four Two, The British Newspaper Archive, Spanish Fiesta, Back Page Football, Football History & Sevillafc.es.

IntroductionSevilla - en klubb stöpt i framgång och tragedi
  • Chapter 1Ett år med tidernas största
  • Chapter 2Derbi Sevillano
  • Chapter 3Ett hjärta stannar och en diamantklädd vänsterfot vittrar bort
  • Chapter 4Cup-experter med smak för Europa