PA Sport

Eurosports guide till Tour de France 2019

Eurosports guide till Tour de France 2019

Den 04/07/2019 kl 10:11Uppdaterat Den 27/07/2019 kl 10:42

6-28 juli blir det cykelfest på Eurosport. Här är vår guide till Tour de France 2019 med Vacchis favoriter, etappgenomgångar, historik och annat. Häng med oss till Champs-Élysées!

Tour de France 2019

Det har äntligen blivit dags för cykelårets absoluta höjdpunkt. Tour de France avgörs i år 6-28 juli. Starten sker i Bryssel och det blir tre etapper i Belgien innan resten av loppet avgörs i Frankrike. Det är 23.e gången loppet startar utanför Frankrike, femte det sker i Belgien och andra gången i Bryssel. Passande nog är det 50 år sedan belgiske legendaren Eddy Merckx vann Tour de France första gången (av fem). Slutlig målgång blir det traditionsenligt på Champs-Elysées i Paris. Jakten på den gula ledartröjan kommer att vara sedvanligt stenhård när nya legender och legendarer skapas längs den 346 mil långa bansträckningen.

Årets Tour de France, som är det 106:e sedan starten 1903, består av 21 etapper. Sju är platta och passar spurtarna. Fem räknas som kuperade och sju som bergsetapper (varav fem med målgång uppför: La Planche des Belles Filles, Tourmalet, Foix Prat d’Albis, Tignes och Val Thorens). Det blir en individuell tempoetapp och ett lagtempo. Två vilodagar är inlagda i schemat. Totalt väntar 3 460 km i sadeln på cyklisterna.

Regerande mästare är britten Geraint Thomas i Team Ineos (som då hetteTeam Sky). Eftersom storstjärnan Chris Froome, som vunnit loppet för laget fyra gånger totalt och tre år i rad (2013, 2015-2017), skadade sig i samband med Critérium du Dauphiné i juni och har tvingats lämna återbud blir Geraint Thomas delad kapten i laget med Egan Bernal och får chansen att försöka försvara sin titel. Froome missar alltsåi år chansen att bli den femte cyklisten med fem totalsegrar i Tour de France och får vänta på att försöka utöka den legendariska kvartetten Jacques Anquetil (FRA 1957, 1961, 1962, 1963, 1964), Eddy Merckx (BEL 1969, 1970, 1971, 1972, 1974), Bernard Hinault (FRA 1978, 1979, 1981, 1982, 1985) och Miguel Indurain (ESP 1991, 1992, 1993, 1994, 1995) till en kvintett.

Tvåa förra året kom Tom Dumoulin från Nederländerna medan Chris Froome blev trea efter att tidigare under säsongen ha vunnit Giro d’Italia. Slovenen Primož Roglič, som slutade trea på årets Giro d’Italia, blev fyra och Steven Kruijswijk från Nederländerna femma. Bäste hemmacyklist blev, för tredje året i rad, Romain Bardet på sjätte plats. Senast en fransman vann Tour de France var 1985 när legendaren Bernard Hinault tog hem loppet för femte gången.

Eurosports kanaler bevakar självklart Tour de France utförligt. Det blir drygt 100 timmar direktsändning på Eurosport 1 och dessutom dagliga sammanfattningar och repriser. För den som vill följa loppet via smartphone, surfplatta eller dator är Eurosport Player lösningen.

Touren börjar som sagt i Belgiens huvudstad Bryssel och de tre första dagarna får samtliga av Belgiens tre regioner (Bryssels huvudstadsregion, Flandern och Vallonien) besök av cyklisterna innan den tredje etappen rullar i mål i Frankrike och Reims. Mest utmärkande för årets Tour de France är att nordvästra Frankrike och Atlantkusten blir helt utan besök. Efter Reims bär det nämligen av österut till Nancy och sedan mot tyska gränsen och regionen Grand Est. Härifrån sneddar loppet sydväst genom landet mot spanska gränsen och Pyrenéerna. På vägen passeras bland annat Centralmassivet och årets första vilodag klaras av i Albi efter den tionde etappen. I ett kustfritt Tour de France blir det transfer förbi Medelhavet innan färden mot Alperna inleds efter årets andra vilodag som väntar i Nîmes när etapp 15 nått mål. Förra året fick vi vänta halva loppet på årets första bergsetapp men i år dyker den upp redan på etapp sex. Övriga bergsetapper är nummer 12, 14, 15, 18, 19 och 20. Etapp 2 bjuder lagtempo i Bryssel och etapp 13 på ett individuellt tempo i Pau. Årets högsta punkt hittar vi när Col de l’Iseran mäktiga 2 770 meter över havet ska bemästras på den 19:e etappen.

Kampen om den gula tröjan, som i år firar 100 år, kan mycket väl komma att bli stenhård 2019 och Froomes bortavaro väntas innebära ett öppnare lopp. Läs mer om favoriterna i Roberto Vacchis genomgång längre fram.

Stora cykellopp handlar ju dock inte bara om etapp- och slutsegrare. Det blir fantastiska vyer, kulturhistoria, klungspurter, kamp om de olika ledartröjorna (gul för totalledning, grön för ledaren i poängtävlingen, rödprickig för ledaren av bergstävlingen och den vita för ledaren i ungdomstävlingen) och förstås Roberto Vacchi och Anders Adamson med sitt oefterhärmliga kommenterande. Senaste nytt, inför och analyser får vi i direktsända magasinprogrammet Tour de France Extra.På kvällen sammanfattas dagens etapp i Tour de France Today. Dessutom direktsänds förstås sjätte upplagan av damernas endagslopp Le Course by le Tour de France fredag 19 juli.

Tour de France 2019 – snabba fakta

Upplaga: 106
Totallängd: 3 460 km
Antal etapper: 21
Fördelning av etapper: 7 platta, 5 kuperade, 7 bergsetapper (fem med målgång uppför), 1 individuellt tempolopp, 1 lagtempo.
Längsta linjeetapp: 230 km (etapp 7).
Kortaste linjeetapp: 117,5 km (etapp 14).
Högsta punkt: Col de l’Iseran (2 770 m ö.h.), etapp 19

Slutställning 2018

1. Geraint Thomas (GBR), Team Sky: 83 timmar, 17 min, 13 sekunder
2. Tom Dumoulin (NED), Team Sunweb: +1,51
3. Chris Froome (GBR), Team Sky: +2,24
4. Primož Roglič (SLO), LottoNL–Jumbo: +3,22
5. Steven Kruijswijk (NED), LottoNL–Jumbo: +6,08

Vad man tävlar om i Tour de France

Den allra största äran i Tour de France är naturligtvis att få bära den gula ledartröjan men det finns prispengar att hämta också. Förra årets totala prissumma var på 2,29 miljoner Euro varav en halv miljon tillföll vinnaren.

Gul tröja (maillot jaune) – totalledaren på tid
Bärs av den cyklist som leder Tour de France med minst sammanlagd tid.
2018: Geraint Thomas (GBR), Team Sky. Hans första titel totalt i Tour de France och Team Skys sjätte (fjärde i rad).

Vit tröja med röda prickar (maillot à pois rouges) – ledaren av bergstävlingen
Bärs av den cyklist som tagit flest poäng vid de olika bergsprisen under etapperna.
2018: Julian Alaphilippe (FRA). Quick-Step Floors

Grön tröja (maillot vert) – ledaren av poängtävlingen
Bärs av den cyklist som tagit flest poäng vid spurtpriserna.
2018: Peter Sagan (SVK), Bora–Hansgrohe. Sjätte gången Sagan vinner poängtröjan.

Vit tröja (maillot blanc) – ledaren av ungdomstävlingen
Bärs av den cyklist under 25 år som har bäst placering i sammandraget.
2018: Pierre Latour (FRA), AG2R La Mondiale

Irländaren Dan Martin blev tävlingens mest offensive cyklist förra året och Movistar Team tog hem lagtävlingen för tredje gången de fyra senaste åren (2017 vann Team Sky den).

Lagen i Tour de France 2019
Nytt sedan förra året är att lagen bantats med en cyklist vardera, så vi har 22 lag med 8 cyklister i varje vilket totalt ger 176 cyklister (jämfört med tidigare 198).

World Tour Teams: AG2R La Mondiale, Astana, Bahrain–Merida, Bora–Hansgrohe, CCC Team, EF Education First, Team Dimension Data, Groupama–FDJ, Team Ineos, Team Katusha–Alpecin, Team Jumbo–Visma, Lotto–Soudal, Movistar Team, Mitchelton–Scott, Deceuninck–Quick-Step, Team Sunweb, Trek–Segafredo och UAE Team Emirates Professional Continental Teams: Cofidis, Wanty–Groupe Gobert, Total Direct Énergie och Arkéa–Samsic

Städer som är med i Tour de France för första gången
Endast tre orter är start- eller målstad för första gången i årets Tour de France: Binche (start på tredje etappen), Saint-Dié-des-Vosges (start på etapp 5), och Pont Du Gard (start etapp 17).

Blandad historisk fakta och rekord

Minsta segermarginal: 1999 när Greg LeMond var 8 sekunder före Laurent Fignon.

Största segermarginal: premiäråret 1903 var Maurice Garin 2 timmar 49 minuter och 45 sekunder före tvåan Lucien Pothier i mål.

Största segermarginal efter andra världskriget är Fausto Coppis 28 minuter och 17 sekunder 1952.

Snabbast på linjeetapp: 1999 höll Mario Cipollini en snitthastighet på 50,4 km/h över 194,5 km mellan Laval och Blois.

Snabbast på individuellt tempo: Rohan Dennis höll en snitthastighet på 55,44 km/h på första etappens 13,8 km i Utrecht 2015.

Snabbast på lagtempo: 2013 höll Orica GreenEDGE en snitthastighet på 57,7 km/h under 25 km när den fjärde etappen cyklades i Nice.

Flest starter i Tour de France: 18 för Sylvain Chavanel.

Flest fullföljda Tour de France: 16 för Joop Zoetemelk och Sylvain Chavanel.

Längsta utbrytning (efter världskrigen): Albert Bourion var loss, från start till mål, i 253 km mellan Carcassone och Luchon 1947. Det var hans enda etappseger i Tour de France.

Flest vunna etapper: Eddy Merckx med 34

Flest etapper i gula ledartröjan: Eddy Merckx med 96

Flest vunna Tour de France: 5 vardera för Jacques Anquetil, Eddy Merckx, Bernard Hinault och Miguel Indurain.

16 cyklister har brutit Tour de France medan de cyklade i gula ledartröjan. Senast Tony Martin 2015 som kraschade på den sjätte etappen och bröt nyckelbenet.

7 cyklister har vunnit Tour de France utan att vinna någon etapp det året. Senast Chris Froome 2017.

11 cyklister har vunnit Tour de France första året de var med. Senast Laurent Fignon 1983. Av de femfaldiga mästarna gjorde Anquetil, Merckx och Hinault det.

Fausto Coppi är den ende cyklist som vunnit Tour de France både första och sista gången han var med i loppet (1949 och 1952). Det var hans enda starter här..

1914 deltog sju före detta vinnare i Tour de France, dessutom gick ytterligare fyra i det årets startfält vidare till att vinna tävlingen längre fram.

Sverige är ett av sju länder med en enda etappseger, Magnus Bäckstedt 1998.

Flest etappsegrar under samma Tour de France: 8 vardera för Charles Pélissier (1930), Eddy Merckx (1970 och 1974), Freddy Maertens (1976)

Flest spurtvinster: Mark Cavendish med 30 (senast etapp 14, 2016)

Tre cyklister har skadats så svårt under pågående lopp att de avlidit. 1935 körde italienaren Francisco Capeda ned i en ravin på Col du Galibier, 1967 gav britten Tom Simpsons hjärta upp på Mont Ventoux och 1995 kraschade italienske OS-guldmedaljören (linjeloppet i Barcelona 1992) Fabio Casartelli i utförskörningen nedför Col de Portet d’Aspet. Dessutom avled fransmannen Adolphe Hélière när han badade på Rivieran under en vilodag 1910.

Svenskar som tävlat i Tour de France
Göran Karlsson: 1960
Gösta ”Fåglum” Pettersson: 1970 och 1971
Tomas Fåglum (f. Pettersson): 1970 och1971
Sven-Åke Nilsson: 1978-1982
Bernt Johansson: 1979
Magnus Bäckstedt: 1998-2000, 2004 -2006 och 2008
Marcus Ljungqvist: 1999, 2004 och 2005
Michel Lafis: 2000
Glenn Magnusson: 2000
Martin Rittsel: 2000
Thomas Löfkvist: 2005-2008 och 2010
Gustav Larsson: 2006, 2009 och 2012
Fredrik Kessiakoff: 2012 och 2013
Tobias Ludvigsson: 2018

Bästa svensk i Tour de Frances historia är Gösta ”Fåglum” Pettersson som slutade trea 1970, 15 minuter och 54 sekunder bakom vinnande belgiske legendaren Eddy Merckx. Joop Zoetmelk från Nederländerna slutade tvåa.

Vacchis favoriter och utmanare i Tour de France 2019

Eurosports mångårige cykelkommentator Roberto Vacchi, tidigare vinnare av både Kristallen som årets sport TV-profil och Guldskölden som Sveriges bäste kommentator, lyfter fram cyklisterna som det gäller att hålla lite extra koll på i Tour de France 2019:

106:e upplagan av Tour de France hade en storfavorit för några veckor sedan. En, får man trots allt lov att säga, slarvigt genomförd rekognoscering av tempoetappen i Criterium du Dauphiné grusade dock den fyrfaldiga vinnaren av ”La grande boucles” chans att tangera de med flest slutsegrar, fem stycken. Chris Froome gjorde samma sak i Jerusalem inför den första etappen av Giro d’Italia förra året. Vurpade under rekognoseringen. Då kom han med hög fart in i en sväng och gled omkull. Det sägs att han denna gång ska ha släppt styret när han körde i 54 kilometer i timmen och en vindpust gjorde att han tappade kontrollen över cykeln. Oavsett så tycker jag denna typ av vurpor bara inte får ske. Detta innebär att den stora favoriten inte är med i årets Tour. Och kommer inte att vara på många andra tävlingar framöver. Froome slog sig väldigt illa och jag är glad att han klarade sig så pass att han via sociala medier kunde ge besked om att han vill tillbaka. Det hade kunnat vara värre. För kör man i sådana hastigheter och dammar rakt in i en bergvägg så förstår ju alla att utgången kan bli katastrofal. Jag har hört att det tog två timmar för ambulanspersonalen att få in honom i ambulansen. Det är ruggigt. Men med tanke på hans personlighet och starka karaktär och vilja så blir jag inte förvånad om jag får anledning att skriva in honom som en av de största favoriterna till slutsegern om ett år. God bättring Chris.

Ser vi till fjolårets topp-fem i sammandraget så är det inte bara Froome som saknas. Tom Dumoulin var ju placeringen före Froome fjol. Holländaren vurpade i inledningen av Giro d’Italia och slog knäet illa. Man hade en förhoppning om att han kunde komma tillbaka och konditionsmässigt har han lyckats men knäet krånglar dessvärre. Han avstår för att bli helt återställd och inte ta några risker. Primoz Roglic var ju fyra förra året och han körde fullt ut på Girot där han slutade trea. Han kommer inte heller till start. Vad innebär allt detta då? Lite grand kanske men ser vi till favoritskapet så får Team Ineos (tidigare Sky) fortfarande stå som favoriter. Dels för att fjolårssegraren Geraint Thomas kommer till start, trots en ganska ruggig vurpa på Schweiz Runt. Och dels för att guldpojken från Colombia, Egan Bernal, får dela på huvudansvaret i det brittiska laget med just Thomas. Teamet är ute efter sin sjunde seger de senaste åtta upplagorna. Med det sagt är det ändå betydligt mer öppet i år än förra året. Bland annat för att Thomas ska komma över vurpan i Schweiz och Bernal hålla sig borta från vurpor vilket han inte varit så bra på de första proffsåren. Han missade ju bland annat Girot på grund av nyckelbensbrott på träning inför tävlingen (även om det ryktas om att han inte alls bröt nyckelbenet utan man ville ha honom i hundraprocentig form på Touren).

Ett av de största utmanarlagen är Astana med dansken Jakob Fuglsang i spetsen. Hela teamet har kört överraskande bra den här säsongen. 30 segrar i skrivande stund vilket kommer att innebära deras vinstrikaste säsong. Fuglsang har ju vunnit Liége-Bastogne-Liége, Andalusien Runt, en etapp på Tirreno-Adriatico, där han blev trea totalt, samt slutsegrade för andra gången i Criterium du Dauphiné. Det som talar emot honom är att han aldrig varit tillräckligt bra i Grand Tours för att blanda sig i slutstriden. På 12 försök har han varit topp-10 en gång med sjundeplatsen i Touren 2013. Men är det någon gång han ska få till det är det denna guldsäsong.

Movistar kan man aldrig räkna bort. De är ett fruktansvärt bra lag men har de spetsen? Nairo Quintana är dessvärre inte lika bra som han var i inledningen på sin karriär. Mikel Landa körde Girot och slutade fyra i totalen så ska väl mer vara med och assistera här. Alejandro Valverde vann just spanska mästerskapen men han räcker inte till i ett 3-veckorslopp längre. Väl?

Jag är spänd på att se bröderna Simon och Adam Yates med i starka laget Mitchelton-Scott. Tror de kan bli jobbiga för andra lag men båda har haft sina svackor. Fast håller formen är det ju cyklister som är fantastiskt offensiva.

Vincenzo Nibali sa efter andraplatsen på Girot att han skulle köra i Frankrike men då för att jaga etappsegrar och eventuellt bergatröjan. Nu har man ändrat sig och vill invänta de första åtta dagarna för att se hur det är ställt med den italienska storstjärnan som under karriären vunnit alla tre Grand Tours.

Vad kan de två franska stjärnorna Romain Bardet i ag2r-La Mondiale och Thibaut Pinot i Groupama-FDJ göra? Ganska mycket tänker jag. Med tanke på de tre ovan nämnda som saknas och att några andra starka treveckorsspecialister gått in för Girot i år så ser dom nog sin chans att göra något riktigt bra.

Sen finns det ganska många andra topp-tio kandidater. Dan Martin i UAE-Team Emirates, Wilco Kelderman i Team Sunweb, Emanuel Buchmann och Patrick Konrad i Borra-Hansgrohe, Steven Kruijswijk och George Bennett i Jumbo-Visma, Enris Mas i Deceuninck-Quick Step (för Julian Alapihilippe är inte redo än), Rigoberto Urán i EF Education First (som har potential på topp-3) och Richie Porte som inte känns tillräckligt het.

Tittar vi på spurtarna så har vi många med men långtifrån alla. Den bästa i mina ögon är Dylan Groenewegen i Jumbo-Visma. Han har ett ruggigt tillslag och har känts väldigt stabil denna säsong. Kört fem etapplopp och vunnit minst en etapp i alla. Han är vinstrikast i år med 10 segrar (tillsammans med Julian Alaphilippe). Elia Viviani i Deceuninck-Quick Step hade hoppats på ett betydligt bättre Giro d’Italia där han visserligen var först över mållinjen på en etapp men blev deklasserad. Bora-Hansgrohes stora stjärna Peter Sagan är den mest allsidiga av alla spurtarna och också den placeringssäkraste vilket återigen gör honom till poängtävlingens stora favorit. Behöver han så kan han plocka ordentligt med poäng vid spurtpris också. Sagan har vunnit poängtävlingen sex gånger och kan bli den förste med sju slutsegrar i spurtarnas egna lilla tävling. Caleb Ewan kommer att utmana då han på Giro d’Italia började leverera för sitt nya lag Lotto-Soudal med två etappsegrar. Michael Matthews behöver (oftast) lite tuffare spurter men han är ju en klassåkare och troligtvis Sagans största rival i poängtävlingen. Matthews är den enda utöver Sagan som vunnit den sen 2012. Det var 2017 han vann den då Sagan blev diskad på den fjärde etappen. Utöver dessa är givetvis Alexander Kristoff en av de bästa. Inte minst när det blir lite grisigare och jobbigare. Han är oerhört slitstark och det var ingen speciell överraskning att han vann den sista etappen i fjol. Sen kan ju Edvald Boasson Hagen fortfarande spurta och Sonny Colbrelli visade på de tuffa italienska mästerskapen att han är i kalasform då han slutade tvåa. För ett år sedan hade jag också nämnt André Greipel men jag vet inte vad som hänt med tysken efter stallbytet till Arkéa-Samsic, han är inte att känna igen tyvärr.

Etapperna i Tour de France 2019

Torsdag 4 juli
Lagpresentation
Eftersänt på Eurosport 1: 22.05-23.20

Lördag 6 juli
Etapp 1: Bryssel - Bryssel (194,5 km)
Årets första etapp startar och går i mål i Belgiens huvudstad, efter en liten utflykt till Charleroi. Vi kommer att dela vägar med endagsklassiker och det mesta talar för en spurtuppgörelse framför kungliga slottet men räkna inte helt bort chansen att en utbrytning håller in i mål. Det nutida slottet är bara drygt 100 år gammalt men här har levts slottsliv sedan medeltiden. Etappen är relativt platt men stigningen Muur van Geraardsbergen som vi känner från endagsklassikern Tour of Flanders, bjuder 1,2 km gatstensklättring med en snittlutning på 7,8%. Bryssel är startstad i Touren för andra gången, drygt 60-år efterden första starten här 1958 (andra gången loppet startade utanför Frankrike, den första var 1954 i Amsterdam). Det här är femte gången Tour de France startar i Belgien.
Direkt på Eurosport 1: 12.00-17.10

Söndag 7 juli
Etapp 2: Bryssel - Bryssel (lagtempo 27,6 km)
Lagtempo inne i Bryssel står på programmet och det blir start vid slottet och målgång vid imponerande och iögonfallande byggnadsverket och monumentet Atomium som skapades till världsutställningen, Expo 58, i Bryssel 1958. De nio stålsfärerna som rymmer utställningslokaler och utkiksplats bildar en järnkristall förstorad 165 miljoner gånger. Bryssel har varit boplats för människor sedan stenåldern och regionen ockuperades av romarriket, den moderna stadens grundande brukar räknas från år 979.
Direkt på Eurosport 1: 14.20-16.50

Måndag 8 juli
Etapp 3: Binche - Épernay (215 km)
Sista tramptagen i Belgien kommer då vi rullar från Binche (förstås känt från endagsloppet Binche–Chimay–Binche men även Fleche Wallone startade här 2017) i Vallonien och går i mål i franska departementet Marne och Épernay. Staden är känd för att stora mängder Champagne buteljeras och lagras här. Etappen är klassificerad som platt men de sista tre milen finns några stigningar där en utbrytningsattack skulle kunna sättas in. Målgången sker svagt uppför. Floden Marne på vars vänstra sida Éspernay är beläget är en biflod till Seine så den som vill kan ta båten till huvudstaden Paris som ligger 13 mil sydväst om oss.
Direkt på Eurosport 1 : 12.00-17.40

Tisdag 9 juli
Etapp 4: Reims - Nancy (213,5 km)
Allt är upplagt för sprintuppgörelse i Nancy där 1,5 km avslutande raksträcka väntar på klungan. Startstaden Reims grundades av gallerna och blev betydelsefull i samband med Romarriket. Staden skadades svårt under 1:a världskriget, och ytterligare under 2:a, men det var också här som Tysklands ovillkorliga kapitulation efter 2:a världskriget överlämnades till de allierade 7 maj 1945 (det slutgiltiga dokumentet undertecknades i Berlin dagen efter). Cyklisterna rör sig i sydöstlig riktning mot Nancy och närmar sig också Alperna och tyska gränsen. Före detta UEFA-presidenten Michel Platini gjorde 98 mål på 181 matcher för AS Nancy-Lorraine och vann Coupe de France med klubben 1978 (samma år som Bernard Hinault säkrade den första av sina fem titlar i Tour de France). Nancy ligger i Lorraine som numer ingår i den administrativa regionen Grand Est. Den som vill äter lämpligen en Quiche Lorraine till dagens etapp och kanske kan ett glas Côtes de Toul passa till.
Direkt på Eurosport 1: 12.00-17.35

Onsdag 10 juli
Etapp 5: Saint-Dié-des-Vosges - Colmar (175,5 km)
Årets första kuperade etapp och det är en rad mindre stigningar som ska klaras av. Bland dem Côte du Haut-Koenigsbourg med sitt slott och Côte des Trois-Épis som med sina 669 meter över havet är dagens högsta punkt. Trots en platt avslutning finns det goda chanser att vi får se en utbrytning hålla undan. Vi befinner oss nu i Alsace, känt för sina vita viner och druvor som Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris, i ett område som omväxlande hört till Frankrike och Tyskland. Skulptören Frédéric Auguste Bartholdi (1834–1904) som designade frihetsgudinnan i New York är från Colmar.
Direkt på Eurosport 1: 13.05-17.40

Torsdag 11 juli
Etapp 6: Mulhouse - La Planche des Belles Filles (160,5 km)
I dag står årets första bergsetapp på schemat och den första klättringen börjar efter 17 km och leder upp till dubbeltoppen Le Markstein/Grand Ballon (1 183/1 336 meter över havet), nästa högre topp är Ballon d’Alsace (1 178 m ö.h.) och därefter Col des Chevrères (916 m ö.h.). Vi befinner oss i bergsmassivet Vogeserna och cyklisterna har en tuff avslutande stigning kvar. Sista milen ska 657 höjdmeter klaras av upp till La Planche des Belles Filles (1 140 m ö.h) och sista sju kilometrarna bjuder en snittlutning på 8,7% och maxlutning på upp till 18% precis före målgången. La Planche des Belles Filles är målplats för tredje gången och senast 2017 var Fabio Aru först hit. 2014, när Vincenzo Nibali vann här, gick starten som nu i Mulhouse och vid premiärmålet här 2012 segrade Chris Froome. Startstaden Mulhouse (Mülhausen på andra sidan den närbelägna tyska gränsen) är Alsaces näst största, bara slagen av Strasbourg, och var målstad för nionde etappen 2014.
Direkt på Eurosport 1: 12.55-17.50

Fredag 12 juli
Etapp 7: Belfort - Chalon-sur-Saône (230 km)
Precis som förra året är sjunde etappen den längsta i Tour de France (två km kortare i år dock). Det kommer förstås att bli utbrytningar men det mesta talar för en spurtuppgörelse i Chalon-sur-Saône. Dagens startstad är belägen i en dal mellan bergsmassiven Vosgerna och Jura. Staden har haft betydande militärstrategiskt läge och blev fransk efter Westfaliska freden 1648. Bland sevärdheterna märks det 22 meter långa och 11 meter höga sandstenslejonet, Lion de Belfort, som ritades av Auguste Bartholdi och uppfördes till minne av den över 100 dagar långa preussiska belägringen 1870-1871 (en mindre bronskopia finns i vår slutliga målstad Paris). Chalon-sur-Saône var startstad för åttonde etappen 1961 och en gång en viktig utskeppningshamn för lokala bourgogneviner som fraktades upp och ned för floden Saône. Vi befinner oss 13 mil norr om Lyon och ungefär lika långt nordväst om Geneve på andra sidan schweiziska gränsen. Rakt norrut ligger senapsstaden Dijon.
Direkt på Eurosport 1: 11.10-17.15

Lördag 13 juli
Etapp 8: Mâcon - Saint-Étienne (200 km)
I dag är det gott om stigningar så fast ingen topp är högre än 827 meter över havet kommer det att bli riktigt jobbigt. Dessutom blir det mängder av tillfällen att attackera när bland andra Croix de Montmain, Croix de Thel, Croix Paquet, Croix de Part och Côte d’Aveize ska betvingas. Dagen går i vinproduktionens tecken, norr och väst om Macon odlas främst druvan Chardonnay, då vi startar i regionen Bourgogne-Franche-Comté och tar oss till Centralmassivet och departementet Loires huvudstad. Fotbollaget Saint-Étienne är ensamma om 10 franska ligatitlar sedan förstadivisionen blev professionell 1932 och delar den totala topplatsen i franska förstaligan med Marseille (som även har en titel innan 1932). Cykeldelstillverkare somMavic, Motobécane och Vitus är baserade i St. Etienne som är start- eller målstad i Tour de France för 40:e gången.
Direkt på Eurosport 1: 12.00-17.15

Söndag 14 juli
Etapp 9: Saint-Étienne - Brioude (170,5 km)
Frankrikes nationaldag innebär att vi lär få se franska cyklister som attackerar flitigt och försöker vinna etappen. Det är rejält kulligt så en välkomponerad och hårt satsande utbrytargrupp har goda chanser att hålla undan in i mål om de kan samarbeta om dragjobbet. Mur d’Aurec-sur-Loire bjuder 3,3 km i snittlutning på 11% och knappa halvmilen före mål utmanar Côte de Saint-Just med 3,7 km i 7,3%. En mindre spurtuppgörelse är tipset inne i lilla Brioude med drygt 6 000 invånare. Största sevärdheten här är kyrkan Basilique Saint-Julien de Brioude som tronar ovanför floden Allier. Allier är en 421 km lång biflod till Loire som flyter i sydnordlig riktning genom Centralmassivet för att så småningom gå upp i Loire.
Direkt på Eurosport 1: 12.55-17.35

Måndag 15 juli
Etapp 10: Saint-Flour - Albi (217,5 km)
Platt etapp i dag men distansen är lång och sträckningen inte utan svårigheter så vi ska inte vara helt säkra på att det blir klungspurt. Dessutom befinner vi oss större delen av dagen tusen meter över havet och det är tionde dagen i rad i sadeln så utmaningen är större än den första kan tyckas. Viss chans för att en utbrytning håller undan men det kan också bli en stor klungspurt i Albi. Målstaden har bronsåldersrötter och skulle, med sina 50 000 invånare, på en storlekslista över Sveriges kommuner placera sig på en 48:e plats precis mellan Borlänge och Sundbyberg. Startstaden är betydligt mindre med sina knappt 7 000 invånare och vi rör oss under dagen från regionen Auvergne till regionen Occitanie.
Direkt på Eurosport 1: 12.10-17.50

tisdag 16 juli
Vilodag i Albi

Onsdag 17 juli
Etapp 11: Albi - Toulouse (167 km)
Delar av Albi är med på UNESCOs världsarvslista och bland sevärdheterna cyklisterna kanske hann besöka under den välbehövliga vilodagen märks katedralen Sainte-Cécile påbörjad 1282 (ett decennium efter Uppsala domkyrka) och färdigställd 1480 samt bron Pont Vieux, som firar tusen år 2035, över floden Tarn. Den som skriver På Spåret-frågar hade kunnat säga att vi reser från namne till namne då Albi är konstnären Henri de Toulouse-Lautrecs födelsestad. Det är platt i dag och sista chansen för spurtlagen innan Pyrenéerna så de lär göra allt för att få till en stor klungspurt framför storslagna rådhuset le Capitole i Occitanies regionshuvudstad Toulouse. Staden är Frankrikes fjärde största och kallas la Ville Rose, den rosa staden, efter de många husen byggda av det lokala rosaaktiga teglet.
Direkt på Eurosport 1: 13.35-17.40

Torsdag 18 juli
Etapp 12: Toulouse - Bagnères-de-Bigorre (209,5 km)
Vi lämnar de 100 000 studenterna vid Toulouses universitet, huvudbasen för Europas största flygplanstillverkare Airbus, visigoternas gamla huvudstad samt världsarven Basilica of Saint-Sernin och Canal du Midi (den senare en del av det kanalsystem, Canal des Deux Mers, som förbinder Atlanten med Medelhavet) och beger oss mot lilla Bagnères-de-Bigorre vid foten av Tourmaletpasset och i hjärtat av franska Pyrenéerna. 2013 vann irländaren Dan Martin den nionde etappen här. Topparna var fler då men dagens båda passerades. Våra cyklister ska först, för 49:e gången i Tourens historia, ta sig över Col de Peyresourde (1 569 m ö.h.) med 15,3 km klättring i en snittlutning på 6,1% och sedan, för tredje gången, Hourquette d'Ancizan (1 569 m ö.h.) med nästan en mils klättring i en snittlutning på 7,5%. Avslutningen på etappen är en flera mil lång utförskörning.
Direkt på Eurosport 1: 11.40-17.30

Fredag 19 juli
La Course by le Tour de France: Pau - Pau (121 km)
Damernas endagslopp La Course by le Tour de France avgörs i år för sjätte gången. Loppet cyklas i samband med herrarnas trettonde etapp och även damerna håller sig i Pau. Regerande mästarinna från de två senaste upplagorna är Annemiek van Vleuten från Nederländerna. Bästa svenska placering är Emma Johanssons sjundeplats 2015.
Direkt på Eurosport 1: 10.00-12.45

Fredag 19 juli
Etapp 13: Pau - Pau (tempo 27,2 km)
Årets enda individuella tempo körs i Karl XIV Johans födelsestad. Pau är huvudort i departementet Pyrénées-Atlantiques i regionen Nouvelle-Aquitaine i sydvästra Frankrike och vi befinner oss vid foten av Pyrenéerna. Banan är lätt kuperad med en nästan helt platt avslutning. Det här är tredje gången som ett individuellt tempo körs i Pau: 1939 vann schweizaren Karl Litschi här och 1981 tog femfaldige Tour-vinnaren Bernard Hinault hem tempot. Den här dagen firas också 100-årsdagen av den gula ledartröjan speciellt.
Direkt på Eurosport 1: 14.00-18.00

Lördag 20 juli
Etapp 14: Tarbes - Tourmalet Barèges (117,5 km)
I dag väntar en klassiker på cyklisterna när etappen avslutas med Tourmalet. Årets kortaste linjeetapp startar relativt lugnt även om vi nog kan räkna med tidiga utbrytningar. Mitt i etappen ska Col du Soulors (1 474 m ö.h.) bestigas. Dagens stora begivenhet är avslutningens 19 km långa klättring i en snittlutning på 7,4% och med maxlutning på 10,2%. Vi tar alltså den västra vägen till Tourmalet, det berg som varit med flest gånger i Tour de France. Första gången var 1910 och den 86:e och senaste förra året. Det här är dock bara tredje gången som Touren har målgång här. De tidigare var 1974 när Jean-Pierre Danguillaume vann den 17:e etappen här och den senaste 2010 när Andy Schleck gjorde samma sak. Tourmalet är årets sydligaste punkt i Tour de France.
Direkt på Eurosport 1: 13.30-17.10

Söndag 21 juli
Etapp 15: Limoux - Foix Prat d'Albis (185 km)
Ännu en tuff dag i bergen när fyra toppar på över 1 000 meter ska klaras av. Först ut, och lägst, är Col de Montségur (1 059 m ö.h.) efter 60 kilometers cykling. Dubbla sträckan så ska dagens högsta topp, Port de Lers (1 517 m ö.h.), passeras. Kort därpå kommer Mur de Péguér (1 375 m ö.h.) med 9,3 km klättring i en snittlutning på 7,9%. Det hela avslutas, med 11,8 km i snittlutning 6,9%, uppför till Prat d’Albis (1 205 m ö.h.) och Foix. Startstaden ligger vid floden Aude i det som var provinsen Languedoc men numer är Frankrikes sydligaste region Occitanien och är känd för sina mousserande viner och en vinproduktion som sträcker sig tillbaka till romarriket. Målorten Foix är främst känd för sitt slott från 900-talet som under århundranden var en viktig strategisk besittning. Foix är också det till befolkningen näst minsta administrativa centret för ett departement då endast knappt 10 000 invånare bor här. Foix har tidigare varit etappmål i Tour de France 2008, 2012 och 2017 samt även varit startstad 2007. 4 700 höjdmeter ska klaras av under dagen.
Direkt på Eurosport 1: 12.05-17.45

Måndag 22 juli
Vilodag i Nîmes

Tisdag 23 juli
Etapp 16: Nîmes - Nîmes (177 km)
Med en vilodag i benen talar det mesta för klungspurt på den här platta etappen. Nîmes är departementshuvudstad i Gard och har, med sina 154 000, ungefär lika många invånare som Anders Adamsons Örebro kommun. Staden har anor från romarriket och bland sevärdheterna under dagen hittar vi den snart 2000 år gamla, och 275 meter långa, akvedukten Pont du Gard som cyklisterna kommer att passera över. 1985 togs den upp på UNESCO:s världsarvslista. Fotbollslaget Nîmes Olympique slutade förra året nia som nykomlingar i franska högstadivisionen Ligue 1. 2017 gick starten för spanska storloppet Vuelta a Espana här (Eurosport direktsänder årets Vuelta 24 augusti – 15 september). Textilindustrin är stark i staden och ordet denim (jeanstyg) kommer från Serge de Nîmes, där Serge är en vävtyp som motsvarar engelskans Twill och svenskans kypert.
Direkt på Eurosport 1: 13.15-17.30

Onsdag 24 juli
Etapp 17: Pont du Gard - Gap (200 km)
Start vid Pont du Gard i dag och större chans för en utbrytning att hålla undan då bansträckningen är kuperad och det går långsamt men stadigt uppför nästan hela tiden från mil två till elva. Knappa milen från målet i Gap ska dagens högsta stigning Col de la Sentinelle (978 m ö.h.) klaras av med 7,9 km i en snittlutning på 4,5%. Gap är start- eller målstad för 47:e gången sedan den gjorde premiär i Touren 1931. Bland cyklisterna som vunnit etapper som startat eller gått i mål i Haute-Alpes departementethuvudstad hittar vi namn som Fausto Coppi, Eddy Merckx och Erik Zabel samt nordborna Jakob Piil, Edvald Boasoon Hagen och Thor Hushovd. Ishockeylaget Rapaces de Gap har blivit franska mästare fyra gånger, senast de vann Ligue Magnus var 2017.
Direkt på Eurosport 1: 12.15-17.30

Torsdag 25 juli
Etapp 18: Embrun - Valloire (208 km)
Lilla Embrun nära italienska gränsen står värd för en Tour de France-etapp för sjätte gången och bjuder också in till årets första riktiga bergsetapp i Alperna. Hela tre toppar på över 2 000 meter ska bestigas innan den avslutande utförskörningen till skidorten Valloire. Först ut är Col de Vars (2 109 m ö.h,), drygt tio meter högre än Sveriges högsta punkt på Kebnekaises nordtopp, och därefter följer Col d’Izoard (2 360 m ö.h.) innan dagens sista och högsta topp Col du Galibier (2 642 m ö.h.) ska besegras. I tur och ordning bjuder de 14,4 km i snittlutning 7,3%, 9,3 km med 7,5% och 23 km med 5,1%. Både Col d’Izoard och Col du Galibier är med i Tour de France för 36:e gången.
Direkt på Eurosport 1: 11.10-17.30

Fredag 26 juli
Etapp 19: Saint-Jean-de-Maurienne - Tignes (126,5 km)
Årets näst kortaste linjeetapp bjuder på årets högsta punkt. Vi lämnar startstadens drygt 8 000 invånare och första provet för cyklisterna blir Montée d’Aussois (1 467 m ö.h.). Efter knappt halva etappen passeras Col de la Madelaine (2 000 m ö.h.) och sedan är det dags för Col de l’Iseran (2 770 m ö.h.) där cyklisterna trampar på alpernas högsta asfaltsbelagda väg. Vi befinner oss i Savojen nära italienska gränsen. Etappen avslutas uppför med en klättring till Tignes (2 113 m ö.h.) där freestyletävlingarna hölls under vinter-OS 1992. När Tour de France gick i mål här 2007 vanns etappen av dansken Michael Rasmussen som också tog över den gula ledartröjan, åtta etapper senare plockade hans eget stall under uppmärksammade former bort honom ur tävlingen sedan han, fortfarande iförd ledartröjan, vunnit också den 16:e etappen.
Direkt på Eurosport 1: 13.30-17.40

Lördag 27 juli

OBS! PÅ GRUND AV VÄDERFÖRHÅLLANDENA PÅ PLATS I FRANKRIKE HAR ARRANGÖRERNA KORTAT STRÄCKAN TILL 59,5 KM OCH SÄNDNINGEN PÅ EUROSPORT 1 STARTAR OMKRING 14.25 (med reservation för ytterligare ändringar).

Etapp 20: Albertville - Val Thorens )
Årets sista bergsetapp startar i OS-staden Albertville och bjuder en tuff målgång uppför till Val Thorens. Här kan årets Tour de France både vinnas och förloras. Albertville stod värd för vinter-OS 1992 där Pernilla Wiberg vann storslalomen och Eurosports mångårige skidskyttekommentator Tord Wiksten ingick i skidskyttestafettlaget som tog brons, brons blev det även för Christer Majbäck i längdåkning och Mikael Löfgren i skidskytte. Dagens första uppförskörning bjuder på 19,9 km i en snittlutning på 6% till Cormet de Roselend (1 968 m ö.h.). Därefter dubbeltoppen Côte de Lonefoy (1 190 m ö.h.), som nås efter 6,6 km med 6,5%, och Notre-Dame du-Pré (1 311 m ö.h.) innan det är dags för ett rekord när en tredje etapp i ett och samma Tour de France har målgång på över 2 000 meters höjd. Snittlutningen på 5,5% låter kanske inte så skräckinjagande med över 33,4 km och med det cyklisterna redan har i benen kommer det här att bli en riktig utmaning. Sammanlagt bjuder dagen på 4 450 meters meter uppför. Senast en Tour de France-etapp gick i mål i Val Thorens w1994 vann colombianen Nelson Rodriguez
Direkt på Eurosport 1

Söndag 28 juli
Etapp 21: Rambouillet - Paris (Champs-Élysées) (128 km)
Den sista etappen av Tour de France är normalt tudelad – först en hyllningstur i makligt tempo, en kröningsceremoni till cykel där vinnaren skålar i champagne med sina stallkamrater på vägen in mot Paris stadskärna och Champs Élysées. Men väl där upphör firandet för en stund då tempot dras upp inför åtta rundorna påden sju kilometer långa varvbana som vänder vid Triumfbågen på Place Charles de Gaulle (fram till 1970 känt som Place de l'Étoile) och Tuilerieträdgården (Jardin des Tuileries), bland sevärdheter som kan skymta i cyklisternas och åskådarnas ögonvrår kan Seine, Louvren, Luxorobelisken på Place della Concorde och förstås Eiffeltornet nämnas. Utbrytningarna brukar vara många men etappen ändå avslutas med en stor klungspurt. Senast vann norrmannen Alexander Kristoff äntligen avslutningsetappen efter att ha varit topp 5 de fyra föregående åren. Samtidigt kom en annan norrman, Edvard Boasson Hagen, upp i sin fjärde topp 5 placering i rad.
Direkt på Eurosport 1: 18.00-21.30

Alla bansträckningar och TV-tider med reservation för eventuella ändringar.

Bergsetapper 2019

Etapper med kategori 1, 2 och HC-stigningar i årets Tour de France.

Etapp 6: Mulhouse - La Planche des Belles Filles (160,5 km, målgång uppför)
Le Markstein (1 183 m ö.h.) - 10,8 km med snittlutning på 5,4% - Kategori 1
Col du Hundsruck (748 m ö.h.) – 5,3 km med snittlutning på 6,9% - Kategori 2
Ballon d’Alsace (1 168 m ö.h.) - 11 km med snittlutning på 5,8% - Kategori 1
Col des Chevrères (924 m ö.h.) – 3,5 km med snittlutning på 9,5% - Kategori 2
La Planche des Belles Filles (1 140 m ö.h.) - 7 km med snittlutning på 8,7% - Kategori 1

Etapp 12: Toulouse - Bagnères-de-Bigorre (209,5 km)
Col de Peyresourde (1 569 m ö.h.) - 13,2 km med snittlutning på 7% - Kategori 1
Hourquette d’Ancizan (1 564 m ö.h.) – 9,9 km med snittlutning på 7,5 - Kategori 1

Etapp 14: Tarbes - Tourmalet Barèges (117,5 km, målgång uppför)
Col du Soulor (1 474 m ö.h.) – 11,9 km med snittlutning på 7,8% - Kategori 1
Tourmalet (2 115 m ö.h.) - 19 km med snittlutning på 7,4% - Kategori HC

Etapp 15: Limoux - Foix Prat d'Albis (185 km, målgång uppför)
Col de Montségur (1 059 m ö.h.) – 6,8 km med snittlutning på 6% - Kategori 2
Port de Lers (1 517 m ö.h.) – 11,4 km med snittlutning på 7% - Kategori 1
Mur de Péguère (1 375 m ö.h.) – 9,3 km med snittlutning på 7,9% - Kategori 1
Foix Prat d’Albis (1 205 m ö.h.) – 11,8 km med snittlutning på 6,9% - Kategori 1

Etapp 18: Embrun - Valloire (208 km)
Col de Vars (2 109 m ö.h.) - 9,3 km med snittlutning på 7,95% - Kategori 1
Col d’Izoard (2 360 m ö.h.) - 14,1 km med snittlutning på 7,3% - Kategori HC
Col du Galibier (2 642 m ö.h.) - 23 km med snittlutning på 5,1% - Kategori HC

Etapp 19: Saint-Jean-de-Maurienne - Tignes (126,5 km, målgång uppför)
Montée d’Aussois (1 467 m ö.h.) - 6,5 km med snittlutning på 6,2% - Kategori 2
Col de l’Iseran (2 770 m ö.h.) - 12,9 km med snittlutning på 7,5% - Kategori HC
Montée de Tignes (2 089 m ö.h.) - 7,4 km med snittlutning på 7% - Kategori 1

Etapp 20: Albertville - Val Thorens (130 km)
Cormet de Roselend (1 968 m ö.h.) - 19,9 km med snittlutning på 6% - Kategori 1
Côte de Longefoy (1 190 m ö.h.) - 6,6 km med snittlutning på 6,5% - Kategori 2
Val Thorens (2 215 m ö.h.) – 33,4 km med snittlutning på 5,5% - Kategori HC

Stigningarna klassas från kategori 4 upp till HC (hors catégorie – ”utanför kategorisering”), där HC är tuffast. Kategorin bestäms utifrån höjdskillnad, när på etappen berget kommer, hur pass bra och bred vägen är, snittlutning, längd och maxlutning. I sammanställningen ovan har endast kategori 2, 1 och HC tagits med.

Tour de France –historia

1903 - starten

Precis som i fallet med Giro d’Italia finner man upprinnelsen till Tour de France i konkurrensen mellan två tidningar. 1903 var den franska sporttidningen L’Auto illa ute. Konkurrenten Le Velo hade vunnit en varumärkestvist mot tidningen som var tvungen att korta sitt namn från L’Auto-velo till L’Auto. För att motverka effekterna av namnbytet kom L’Autos redaktör Henri Desgrange fram till att ett stort cykellopp skulle skapa uppmärksamhet och höja upplagorna.

Den 19 januari 1903 tillkännagavs planerna på ”Det största cykelloppet i hela världen”. Ett lopp mer än en månad långt: Paris till Lyon till Marseille till Toulouse till Bordeaux till Nantes till Paris. Anmälningsavgiften låg på 20 franc. En summa som tydligen var lite för saftig, en vecka innan den planerade starten 21 maj hade endast 15 cyklister anmält sig. Loppet sköts då upp till den 1 juli och den totala prissumman höjdes till 20 000 franc.

Tydligen var mer pengar den rätta melodin för snart hade ytterligare 60 cyklister anmält sig. Starten sköts upp ytterligare en gång till den 19 juli, men när den förste vinnaren Maurice Garin hade gått i mål kunde man konstatera att den allra första upplagan av Tour de France hade blivit en stor succé. Grundidén med loppet – att det skulle gå etappvis genom hela landet och att den totala tiden skulle räknas – har genomsyrat Tour de France från starten fram till nu. För att hålla uppe intresset kom Henri Desgrange även på idén att varje år ändra loppets rutt. Det tog förstås några år för Tour de France att finna sitt rätta format. 1905 dök de första bergsetapperna upp medan längden på loppet successivt ökade, från premiärårets 2 428 km till över 4 000 och sedan över 5 000 kilometer.

10-talet: maillot jaune och Col du Tourmalet

1910 kördes för första gången en etapp i Pyrenéerna och året därpå korsade man Alperna – ett Tour de France utan dessa två beståndsdelar är otänkbart idag. Vid utbrottet av 1:a världskriget var Tour de France väletablerat som världens förnämsta cykellopp, något som det fyraåriga uppehållet (1915-1918) inte kunde rubba. Vid återkomsten 1919 presenterades den nyhet som snabbt kom att bli starkt förknippad med Tour de France: mitt under loppet infördes den gula ledartröjan – ”le maillot jaune”– för att publiken lättare skulle kunna se vilken cyklist som hade den totala ledningen.

20-talet: en svacka

Under 1920-talet fick Touren en liten kris. Loppet blir allt längre och 1927 är den totala distansen hela 5 745 km. Oftast lyckades endast runt en femtedel av de startande slutföra loppet. Dessutom hade franska cyklister svårt att vinna, i stället dominerade belgarna vilket påverkade intresset på hemmaplan.

30-talet: media gör intåg

1930 infördes nya regler som bland annat innebar att endast nationslag får delta, istället för lag kontrollerade av cykelfabrikanter som tidigare. Den totala distansen kortades och låg på runt 4 500 km. En mediakaravan som följde loppet på vägarna för att skapa intresse skapades och 1930 började de första radiosändningarna. 1934 kördes det första officiella tempoloppet.

40-talet: krigsuppehåll

1940 dog Tour de Frances skapare Henri Desrange. Den tyska ockupationsmakten försökte övertala hans efterträdare Jacques Goddet att genomföra loppet även under pågående världskrig men denne vägrade. Först 1947 återupptogs tävlingen. 1949 vann Gino Bartali Tour de France – 10 år efter hans första totalseger 1938, ett rekord som står sig än i dag. 1949 debuterade italienaren Fausto Coppi, en av de största cyklisterna genom tiderna, och vann direkt. Efter detta koncentrerade sig Coppi dock på det lopp som låg honom varmast om hjärtat som italienare: Giro d’Italia, och kom endast att vinna Tour de France ytterligare en gång, 1952.

50-talet: TV och L’Alpe d’Huez

1952 var det tv-premiär för Tour de France, och samma år ingick det kanske mest mytomspunna berget, L’Alpe d’Huez, för första gången. Mellan 1953 och 1955 blev fransmannen Lousion Bobet den förste att vinna Tour de France tre gånger i rad. Två år senare, 1957, segrar en annan fransman – Jacques Anquetil – i loppet för första gången. Anquetils storhetstid skulle dock komma under nästa decennium.

60-talet: Anquetil dominerar

Jacques Anquetil hade sin storhetstid i början av 1960-talet. Mellan 1961 och 1964 vann han Tour de France fyra gånger i rad och blev även den förste någonsin att nå fem totalsegrar. Anquetils stora styrka var tempoloppen och fram till en viss Miguel Indurain gjorde entré på 90-talet var fransmannen ohotad som den bäste tempocyklisten i loppets historia. Under 60-talet drabbades Touren av en av dess största tragedier, då britten Tom Simpson dog av överansträngning på Mont Ventoux, detta efter att ha tagit amfetamin. Dödsfallet medförde att dopningstester infördes året därpå. Vid decenniets slut presenterade sig nästa stora cyklist i Tour de France, då Eddy Merckx 1969 vann för första gången. 1960 deltog även en svensk cyklist för första gången, Göran ”Ökenkungen” Karlsson.

70-talet: Kannibalen äter upp allt motstånd

Om 60-talet tillhörde Anquetil så blev belgaren Eddy ”kannibalen” Merckx kungen av 70-talet. Efter segern 1969 hann Merckx med tre till (70-72) innan Luis Ocana (ESP) bröt dynastin med en vinst. Merckx hade därmed tangerat rekordet på fyra segrar i rad och när han återigen vann 1974 blev han jämbördig med Anquetil på totalt fem segrar. Ytterligare en stor mästare slog igenom under 70-talet. Bernard Hinault (FRA) vann Tour de France två år i rad 1978-79 och mer skulle komma senare. Andra viktiga händelser under decenniet var införandet av bergstävlingen (med den rödprickiga bergströjan) och tävlingen för bästa unga cyklist (med den vita ledartröjan) 1975. Dessutom hölls den första prologen i form av ett tempolopp 1976.

80-talet: De sista franska hjältarna

Hinault avslutade 70-talet starkt med två raka segrar. 1980 tvingades han avbryta loppet på grund av skada. Därmed missade han chansen att bli historisk som den förste med fem segrar i rad och den ende med totalt sex segrar. Hinault gick nämligen vidare till att vinna både 1981-1982 och 1985. I luckan mellan segrarna 82 och 85 fick fransmännen en ny hjälte då Laurent Fignon vann två år i rad. I och med segern 1985 blev Bernard Hinault den siste fransmannen att vinna Tour de France fram till idag. För svensk del svarade Sven-Åke Nilsson för fina insatser då han 1980 blev sjua och året därpå åtta. Nilsson var för övrigt den förste svensk att cykla i en av de prestigefyllda ledartröjorna; den rödprickiga bergatröjan som han höll i två dagar.

90-talet: Indurain skapar historia

Spanjoren Miguel Indurain inledde 1990-talet med en 10:e plats men hans tid skulle komma. Från 1991 till 1995 dominerade Indurain Tour de France totalt och blev den förste att vinna fem år i rad. Indurain var suverän på tempoåkning och kunde därefter kontrollera fältet i bergen. 1996 väntade sig alla att Indurain skulle bli förste man till sex segrar men en dansk vid namn Bjarne Riis snuvade honom på segern och en besviken Indurain drog sig tillbaka senare samma år efter att först ha vunnit OS-guld i Atlanta (2007 fråntogs Riis segern efter att ha erkänt EPO-dopning). Loppet drabbades av en stor tragedi 1995 då italienaren Fabio Casartelli kraschar på en utförslöpa i Pyrenéerna och senare dör av skadorna. 1998 skrevs svensk cykelhistoria då Magnus Bäckstedt blir den förste och hittills ende blågula cyklisten att vinna en etapp.

1999-2005: Tour de Lance - Den segrarlösa eran

1999 inleddes en vad som skulle visa sig mörk era i Tour de France, då amerikanen Lance Armstrong tog sin första seger. Detta följde amerikanen upp med ytterligare sex raka segrar, och passerade med råge Jacques Anquetils, Eddy Merckxs, Bernard Hinaults och Miguel Indurains tidigare rekord på fem totalsegrar. Men efter att Armstrong i januari 2013 erkände att han hade varit dopad – detta efter att under hela karriären förnekat alla dopingrykten – är han numer helt struken ur historieböckerna. Inga andra cyklister har tilldelats förstaplatserna i Tour de France, dåmånga av de närmast Armstrong i resultatlistorna också har ertappats med att ha dopat sig.

2006 - 2018: Fula favoriter, spansk och brittisk dominans

Tour de France har varit turbulent under de senaste tio åren. Favoriter har stängts av innan de ens kommit till start – Ivan Basso och Jan Ullrich – eller kastats ut under pågående lopp – Alexander Vinokourov, Michael Rasmussen och Riccardo Riccò. Mellan 2006 och 2009 kom samtliga segrare från Spanien, varav Alberto Contador vann 2007 och 2009. 2012-2017 har brittiska Sky-stallet dominerat klungan. 2012 vann Bradley Wiggins som förste britt någonsin Tour de France, med stallkamraten och landsmannen Chris Froome som tvåa. 2013 var det Froome som körde som kapten för Sky och motsvarade alla förväntningar – den gula ledartröjan erövrades efter den åttonde etappen och bars hela vägen till Paris. 2014 gick dock britterna bet på segern då Chris Froome kraschade ut sig ur Touren på etapp 5. Istället vann italienaren Vincenzo Nibali. De fyra senaste upplagorna har dock vunnits av Team Sky (sedan tidigare i år Team Ineos), Chris Froome 2015-17 och Geraint Thomas förra året.

Vinnare i Tour de France 1903 – 2018

1903 Maurice Garin (FRA), 1904 Henri Cornet (FRA), 1905 Louis Trousselier (FRA), 1906 René Pottier (FRA), 1907 Lucien Petit-Breton (FRA), 1908 Lucien Petit-Breton (FRA), 1909 Francois Faber (LUX), 1910 Octave Lapize (FRA), 1911 Gustave Garrigou (FRA), 1912 Odile Defraye (BEL), 1913 Philippe Thys (BEL), 1914 Philippe Thys (BEL), 1919 Frimin Lambot (BEL), 1920 Philippe Thys (BEL), 1921 Léon Scieur (BEL), 1922 Frimin Lambot (BEL), 1923 Henri Pelissier (FRA), 1924 Ottavio Bottecchia (ITA), 1925 Ottavio Bottecchia (ITA), 1926 Lucien Buysse (BEL), 1927 Nicolas Frantz (LUX), 1928 Nicolas Frantz (LUX), 1929 Maurice de Waele (BEL), 1930 André Leducq (FRA), 1931 Antonin Magne (FRA), 1932 André Leducq (FRA), 1933 Georges Speicher (FRA), 1934 Antonin Magne (FRA), 1935 Romain Maes (BEL),), 1936 Sylvere Maes (BEL), 1937 Roger Laperbie (FRA), 1938 Gino Bartali (ITA), 1939 Sylvere Maes (BEL), 1947 Jean Robic (FRA), 1948 Gino Bartali (ITA), 1949 Fausto Coppi (ITA), 1950 Ferdi Kubler (SWI), 1951 Hugo Koblet (SWI), 1952 Fausto Coppi (ITA), 1953 Louison Bobet (FRA), 1954 Louison Bobet (FRA), 1955 Louison Bobet (FRA), 1956 Roger Walkowiak (FRA), 1957 Jacques Anquetil (FRA), 1958 Charly Gaul (LUX), 1959 Federico Bahamontes (ESP), 1960 Gastone Nencini (ITA), 1961 Jacques Anquetil (FRA), 1962 Jacques Anquetil (FRA), 1963 Jacques Anquetil (FRA), 1964 Jacques Anquetil (FRA), 1965 Felice Gimondi (ITA), 1966 Lucien Aimar (FRA), 1967 Roger Pingeon (FRA), 1968 Jan Janssen (NED), 1969 Eddy Merckx (BEL), 1970 Eddy Merckx (BEL), 1971 Eddy Merckx (BEL), 1972 Eddy Merckx (BEL), 1973 Luis Ocana (ESP), 1974 Eddy Merckx (BEL), 1975 Bernard Thevenet (FRA), 1976 Lucien van Impe (BEL), 1977 Bernard Hinault (FRA), 1978 Bernard Thevenet (FRA), 1979 Bernard Hinault (FRA), 1980 Joop Zoetemelk (NED), 1981 Bernard Hinault (FRA), 1982 Bernard Hinault (FRA), 1983 Laurent Fignon (FRA), 1984 Laurent Fignon (FRA), 1985 Bernard Hinault (FRA), 1986 Greg Lemond (USA), 1987 Stephen Roche (IRL), 1988 Pedro Delgado (ESP), 1989 Greg Lemond (USA), 1990 Greg Lemond (USA), 1991 Miguel Indurain (ESP), 1992 Miguel Indurain (ESP), 1993 Miguel Indurain (ESP), 1994 Miguel Indurain (ESP), 1995 Miguel Indurain (ESP), 1996 Bjarne Riis (DEN), 1997 Jan Ullrich (GER), 1998 Marco Pantani (ITA), 1999 - 2000 - 2001 - 2002 - 2003 - 2004 - 2005 - 2006 Oscar Perreiro (ESP), 2007 Alberto Contador (ESP), 2008 Carlos Sastre (ESP), 2009 Alberto Contador (ESP), 2010 Andy Schleck (LUX), 2011 Cadel Evans (AUS), 2012 Bradley Wiggins (GBR), 2013 Christopher Froome (GBR), 2014 Vincenzo Nibali (ITA), 2015 Christopher Froome (GBR), 2016 Christopher Froome (GBR), 2017 Christopher Froome (GBR), 2018 Geraint Thomas (GBR)

Flest segrar och övriga tröjor

Flest antal slutsegrar i Tour de France
Fem slutsegrar har::
Jacques Anquetil (FRA) 1957, 1961, 1962, 1963, 1964
Eddy Merckx (BEL) 1969, 1970, 1971, 1972, 1974
Bernard Hinault (FRA) 1978, 1979, 1981, 1983, 1985
Miguel Indurain (ESP) 1991, 1992, 1993, 1994, 1995
Fyra slutsegrar har:
Chris Froome (GBR) 2013, 2015, 2016, 2017
Tre slutsegrar har:
Phillipe Thys (BEL) 1913, 1914, 1920
Louison Bobet (FRA) 1953, 1954, 1955
Greg Lemond (USA) 1986, 1989, 1990

Flest etappsegrar totalt
Eddy Merckx (BEL) 34
Mark Cavendish (GBR) 30
Bernard Hinault (FRA) 28
André Leducq (FRA) 25
André Darrigade (FRA) 22
Nicolas Frantz (LUX) 20
Francois Faber (LUX) 19
Jean Alavoine (FRA) 17
Jacques Anquetil (FRA) 16
René Le Grevès (FRA) 16
Charles Pélissier (FRA) 16
Freddy Maertens (BEL) 15
Marcel Kittel 14
Philippe Thys (BEL) 13
Louis Trousselier (FRA) 13
Gino Bartali (ITA) 12
Miguel Indurain (ESP) 12
Mario Cipollini (ITA) 12
Erik Zabel (GER) 12
Robbie McEwen (AUS) 12

Antal slutsegrar per land
36 Frankrike
18 Belgien
12 Spanien
10 Italien
6 Storbritannien
5 Luxemburg
3 USA,
2 Schweiz, Nederländerna
1 Irland, Tyskland, Luxemburg, Australien

Bergspriset (vit tröja med röda prickar)
1980 Raymond Martin (FRA), 1981 Lucien van Impe (BEL), 1982 Bernard Vallet (FRA), 1983 Lucien van Impe (BEL), 1984 Robert Millar (GBR), 1985 Luis Herrera (COL), 1986 Bernard Hinault (FRA), 1987 Luis Herrera (COL), 1988 Steven Rooks (NED), 1989 Gert-Jan Theunisse (NED), 1990 Daniel Claveyrolat (FRA), 1991 Claudio Chiapucci (ITA), 1992 Claudio Chiapucci (ITA), 1993 Tony Rominger (SUI), 1994 Richard Virenque (FRA), 1995 Richard Virenque (FRA), 1996 Richard Virenque (FRA), 1997 Richard Virenque (FRA), 1998 Christophe Rinero (FRA), 1999 Richard Virenque (FRA), 2000 Santiago Botero (COL), 2001 Laurent Jalabert (FRA), 2002 Laurent Jalabert (FRA), 2003 Richard Virenque (FRA), 2004 Richard Virenque (FRA), 2005 Michael Rasmussen (DEN), 2006 Michael Rasmussen (DEN), 2007 Mauricio Soler (COL), 2008 Carlos Sastre (ESP), 2009 Franco Pellizotti (ITA), 2010 Anthony Charteau (FRA), 2011 Samuel Sanchez (ESP), 2012 Thomas Voeckler (FRA), 2013 Nairo Quintana (COL), 2014 Rafal Majka (POL), 2015 Christohper Froome (GBR), 2016 Rafal Majka (POL), 2017 Warren Barguil (FRA), 2018 Julian Alaphilippe (FRA)

Ungdomstävlingen (vita ungdomströjan återinfördes 2000)
2000 Francisco Mancebo (ESP), 2001 Oscar Sevilla (ESP), 2002 Ivan Basso (ITA), 2003 Denis Mentjov (RUS), 2004 Vladimir Karpets (RUS), 2005 Jaroslav Popovitj (RUS), 2006 Damiano Cunego (ITA), 2007 Alberto Contador (ESP), 2008 Andy Schleck (LUX), 2009 Andy Schleck (LUX), 2010 Andy Schleck (LUX), 2011 Pierre Rolland (FRA), 2012 Tejay van Garderen (USA), 2013 Nairo Quintana (COL), 2014 Thibaut Pinot (FRA), 2015 Nairo Quintana (COL), 2016 Adam Yates (GBR), 2017 Simon Yates (GBR), 2018 Pierre Latour (FRA)

Poängtävlingen (grön tröja)
1980 Rudy Pevenage (BEL), 1981 Freddy Maertens (BEL), 1982 Sean Kelly (IRL), 1983 Sean Kelly (IRL), 1984 Frank Hoste (BEL), 1985 Sean Kelly (IRL), 1986 Eric Vanderaerden (BEL), 1987 Jean-Paul van Poppel (NED), 1988 Eddy Planckaert (BEL), 1989 Sean Kelly (IRL), 1990 Olaf Ludwig (GER), 1991 Djamolidine Abdoujaparov (UZB), 1992 Laurent Jalabert (FRA), 1993 Djamolidine Abdoujaparov (UZB), 1994 Djamolidine Abdoujaparov (UZB), 1995 Laurent Jalabert (FRA), 1996 Erik Zabel (GER), 1997 Erik Zabel (GER), 1998 Erik Zabel (GER), 1999 Erik Zabel (GER), 2000 Erik Zabel (GER), 2001 Erik Zabel (GER), 2002 Robbie McEwen (AUS), 2003 Baden Cooke (AUS), 2004 Robbie McEwen (AUS), 2005 Thor Hushovd (NOR), 2006 Robbie McEwen (AUS), 2007 Tom Boonen (BEL), 2008 Oscar Freire (ESP), 2009 Thor Hushovd (NOR), 2010 Alessandro Petacchi (ITA), 2011 Mark Cavendish (GBR), 2012 Peter Sagan (SVK), 2013 Peter Sagan (SVK), 2014 Peter Sagan (SVK), 2015 Peter Sagan (SVK), 2016 Peter Sagan (SVK), 2017 Michael Matthews (AUS), 2018 Peter Sagan (SVK)