• Tystnaden bröts...

  Föregående

• Stanna...

  Nästa

"Vilken j-vla galning!"

Första gången jag såg Jos Hooiveld spela fotboll var på Skytteholms IP. Det var under en av de första träningarna han gjorde i AIK, inför säsongen 2009.

Jos var galen. Han skrek när någon gjorde bort sig, han skrek när någon gjorde något bra och han skrek lika mycket i passagerna mellan rätt och fel. "THAT'S RIGHT THORST!" vrålade han med uppspärrade ögon efter ett Mikael Thorstensson-mål.

Bredvid planen stod Mikael Stahre och manade på med sin sedvanliga energi: "Snabbare, snabbare, snabbare, snabbare..."

Samma år, fast på sommaren, kapade Bojan Djordic träningsmotståndaren Pierre Bengtsson under ett tvåmålsspel på Karlberg. Det var en våldsam och huvudlös satsning som fick Stahre att markera: "Det där är inte okej!" Bojan såg som vanligt ut att implodera.

Kenny Pavey var alltid hack i häl på alla och manade alltid på och kritiserade sina lads. Liksom Iván Óbolo och Daniel Tjernström var furiösa i deras sätt att springa distanser som antagligen gav mer till helheten än för de enskilda sekvenserna: toklöpningar som satte en standard för omgivningen att rikta sig efter. Supportrarna började sjunga "Drömmar av Guld..."

Martin Kayongo-Mutumba tatuerade bröstet innan vi ens vunnit. Jorge Ortíz drog på sig varning efter varning i flera akter om att ständigt utmana gränserna om vad som var tillåtet i syften om att vinna boll och vara destruktiv då det krävs. Mikael Thorstensson visade oss prov på sin fullt särskilda författartalang redan under ett träningsläger på våren.

Jag tänker, naturligtvis, att ett vinnarlag inte behöver se ut precis som den sammansättning vi hade 2009 men ställer samtidigt frågan vem/vilka drar lasset i år? Och har vi några som är lika galna?

Jos Hooiveld var en general som inte bara pekade med hela handen. Han byggde ut sina direktiv genom att verbalt konstruera en förlängning av sin person. Tobias Hysén sa nyligen i en intervju att Hooiveld var den värsta motståndaren han mött.

Precis som under 2011 gäller det för laget AIK att underordna sig tränarens direktiv och arbeta ännu hårdare än föregående år. Vi har inga Hooivelds, Ortíz eller Óbolos att vila mot, kanske är Celso Borges en stöttepelare men det kan bara framtiden utvisa. 2012 handlar återigen om att arbeta aggressivt och vaket tillsammans: i en kollektiv ansträngning att minimera misstag och stressa motståndet till oreda.

Mästarlag växer emellertid fram under säsongens gång. Mitt resonemang kan således halta betänkligt.

Turina är inte märkbart sämre än Örlund. Dessutom är han galen. Backman/Milošević är inte ett fotbollstekniskt sämre mittbackspar än Hooiveld/Karlsson men saknar erfarenhet. Åhman-Persson eller Helgi kan kanske komma att ha en liknande tyngd som Ortíz. Borges beskrivs ha egenskaper som påminner om Óbolos.

I och med att AIK inte arbetade ihjäl sig för att behålla Pavey eller ville ta tillbaka Bojan kvarstår även frågan huruvida M9 och Turina får sällskap av någon/några outsiders i det som är det tämligen intressanta i att förena ett flertal galningar.

/Producenten

Twitter: https://twitter.com/Baxtersgarden