En del supportrar har uttryckt att det råder kaos och panik inom AIK. Då är frågan om detta verkligen stämmer? Borde vi inte vara rent av nöjda med de förändringar som skett i truppen?
Jag och många med mig vägrar att svepas med i mediehysterin där sensationerna är "interna bråk" och "chock". Det har låtit så många gånger förr.
Men om vi ser på det som hänt lugnt och sansat kan vi även urskönja dels att AIK nu har en chefstränare som varit ansvarig "nere på planen"-tränare i Liverpool FC under en mycket framgångsrik period i klubben (det måste vara någon form av merit) och dels att vi har fått in intressanta nyförvärv i Helgi Daníelsson, Robert Åhman Persson, Goran Ljubojevic och Admir Catovic.
Kortsiktighet? Panik? Jag vet inte. Jag tror många AIK:are är besvikna över hur säsongen har sett ut hittills och de beslut som tillämpats, tillika ovannämnda transfers samt försäljningarna av Bojan Djordic och Martin Kayongo-Mutumba, bör inte beskrivas som några paniklösningar. Det handlar förstås någonstans om definition av de bakomliggande begreppen för "panik" och "kort-/långsiktighet" men jag anser att det inte går att prata om panik och kortsiktighet i AIK bara för att vi säljer spelare under ett gigantiskt VM-uppehåll när dessa berörda spelare dessutom inte levererat som förväntat. Eller då klubben uttrycker att Björn Wesström behöver bygga på sin erfarenhet och därför skriver kontrakt och återfinner en mentor i Alex Miller som vunnit Champions League.
AIK skulle kunna beskrivas ha just en plan för verksamheten, det vill säga att Alex Miller uttrycks dela "AIK:s syn på fotboll" och att Björn Wesström förväntas vara åter som huvudansvarig tränare i framtiden. De spelarvärvningar som gjorts är inga astronomiska avstamp från grundidén bakom värvningsstrategi.
Admir Catovic och Robert Åhman Persson skulle till och med kunna beskrivas som de ultimata "bevisen" på just långsiktighetstänk.
/Producenten
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0