• Det att ställa diverse...

  Föregående

• Edit: "Det finns inga ...

  Nästa

19/08/2010 - 14:01

Nödigt vs. onödigt

Igor anmärker på det jag skrev i en av mina iakttagelser kring senaste matchen. Ja, den mot Gais. Jag menade i ett inlägg att det inte var så mycket onödigt possession i backlinjen som det kunde vara under delar av Rikard Norling och Mikael Stahres tid i klubben. Med possession menar jag i huvudsak bollinnehav.

Men vad är då det onödiga? Och som en naturlig följdfråga på det, och kanske ännu viktigare (?): vad är nödigt?

Det är inte så att jag bara skriver en sådan sak helt utan substans. Ty jag är ju ändå någon slags producent. Så var hämtade jag min kraft från att fälla en sådan kommentar? Om vi går tillbaka en bit, zoomar ut och sakta panorerar kan vi läsa följande mening från det berörda alstret:

"Backlinjen kör inte så mycket onödigt possesion [sic!] nu som man gjort en del under Rikard Norling och Mikael Stahre. Backlinje får upp bollen snabbare till mittfält, alternativt att det kommer uppspel mot Bangura/Goran. Detta går förstås inte enbart att härleda till ny tränare, även till att vi nu har Bangura och Goran i laget."

Jag relaterar alltså ett nödigt (läs även nödvändigt) possession i backlinje likt en direkt assocation till snabba uppspel till mittfält och forwards. Vid en första anblick kan en sådan analys tyckas vara ganska sympatisk. Vi kan titta på den och känna "hm, ja men så är det nog". Vi har säkert en eller ett par röster i våra huvuden, som hämtade direkt från en Råsunda läktare: "Men dräll inte med bollen där bak! Skicka upp den! Nu! Slå långt!"

Men ser vi rent objektivt sett gör AIK mål först i matchens absoluta slutskede. Och vi höll nollan bakåt. Hur backlinjens possession påverkade en sådan utgång låter jag rimligtvis vara osagt men dock kan vi titta lite närmare på för-/nackdelar för de olika begreppen.

Om laget har mycket possession i backlinjen kan det få motståndarna att tvingas förflytta sig i sidled och det egna lagets mittfältare och forwards kan utan boll med löpningar ställa till med problem för motståndarna även i djupled och kors och tvärs. Norling talade ibland under sin tid i AIK att han ville, efter en tids possession i backlinje, ha en passning från backlinjespelare till mittfältsspelare som berättade, liksom markerade, att "nu så! Nu kör vi!". Det egna mittfältet kan på så vis hinna organisera sig och sen få signalen från backlinjen att "nu är det dags". Å andra sidan innebär slött och trögt possession i backlinjen att motståndarna också hinner organisera sig. Spelet kan låsa sig. I alla fall mentalt. Och vad är enklast att anfalla mot: ett samlat och taktiskt förberett försvar eller ett försvar som precis ställt om efter bolltapp? En retorisk fråga naturligtvis.

Om laget, inklusive den väl berörda backlinjen, ska äga mycket boll ställer det krav på att spelarna kan växla upp när det krävs. Vi måste ha offensiv spetskompetens: det vill säga spelare som kan "göra sin gubbe" och spelare som kan hålla uppe ett snabbt och välriktat passningsspel. Att hålla bollen inom laget har vi lyckats med många gånger men med vilken kvalité och vilka resultat?

Självklart ställer det mer direkta anfallsspelet också krav på spelarnas offensiva färdigheter och jag vill här inte måla upp några tydliga kontraster gentemot de faktorer jag framhöll för lyckade anfall med ett possession play som grund. Men jag tror inte att dagens eller de senaste säsongernas AIK-lag varit tillräckligt skickligt för att kunna trycka ner motståndet och vinna matcher med övertygelse på grund av stort bollinnehav (så som det större lagen i flera andra europeiska ligor förmår och även typ Malmö och Elfsborg på hemmaplan). Då ser jag mer ljust på snabba omställningar med Bangura, CH, Lorentzson, Engblom, och en Dulee Johnson i omdaning. Vi har nog inte kvalitén som krävs för att lira runt bollen på ett överdrivet fruktsamt sätt i slutändan (matcherna bör sluta med vinst eller på sin höjd med kryss på bortaplan). Vi har med andra ord inte tillräckligt med spelare som tillräckligt ofta i anfallsväg slår ut sin motståndare när denne är organiserad försvarsmässigt.

Det är en fin tanke att utveckla ett starkt eget bollinnehav och att därmed inte förlita sig på att enkom försvara det egna målet tillräckligt och såra motståndet när det är som svagast. Och en sådan idé, om ett väl tilltaget bollägande, har haft mitt fulla stöd då det rullats boll som aldrig förr i backlinjer på Råsunda de senaste åren. Jag har haft tålamod och jag har gärna det framöver också.

Men här och nu handlar det om att göra vad som är bäst för att prestera oss kvar i allsvenskan och få ut något gott av den trupp vi förfogar över och då tror jag att Alex Millers direkta "pang på"-fotboll och "såra snabbt"-fotboll kan vara riktigt gynnsam.

/Producenten