Till en början hade jag lite svårt att se Nils-Eric Johanssons storhet som AIK:s vänsterback. Han var seg och ofta fumlig med boll. Pierre Bengtsson och även Patrik Bojent såg jag ofta som mer lämpliga alternativ. Men under fjolåret började jag verkligen se Nisses förtjänster som dels går att härleda till att han är en ledargestalt som "öppnar käften" på plan och dels att han har blivit en stor tillgång fysiskt.
Nisse ligger alltid nära sina motståndare, något som kompenserar att han kanske inte är den som har bäst acceleration, i det defensiva och därtill att han spelar klokt position- och närkampsspel. Vid 50-50-dueller är det inte sällan Nisse ser till att vara först in, precis framför sin motståndare, och därmed bli fälld och få en frispark med sig. Jag älskar sånt. Jag blir varm i hela kroppen när det sker.
I offensiv väg är Nisse en av de som "förstår sin uppgift" bäst. Han är ett utmärkt understöd för vänsterytter och kommer ofta högt upp i banan med överlappningar. Vad gäller inläggsteknik och generella kunskaper med boll är värdena inte de bästa men klart allsvenskt dugligt.
Jag inbillar mig att Nisse är viktig för laget vad gäller att hålla stämningen uppe på träningar och matcher. Dessutom är Nisse nästan aldrig skadad eller sliten. Han är den i truppen som tål hårdast träning.
Igår efter matchen skrek en kompis från den västra läktaren "Bra Nisse!" Nisse svarade med ett leende och tummen upp varpå min vän replikerar "Ska ni till United nu?" (som en reaktion på att Nisses son hade Man. United tröja på sig).
Nisses rop till svar är redan en klassiker: "Nej, jag köpte den i Thailand för 15 spänn!"
/Producenten
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0