• Wesström säger bara en...

  Föregående

• Next stop: Champions L...

  Nästa

Första tredjedelen

Det brukar kallas så, området man mestadels försvarar sig i. Och kanske idkar lite speluppbyggnad i. Men det är också den del av säsongen 2010 då AIK förhoppningsvis haft sin sämsta period. I sanningens namn har ju faktiskt nästan hälften passerat. Råsundamattan är hur fin som helst så det är inte direkt den som spökat. Extra tydligt blir det när man minns att Supercupmatchen var en stabil och väl genomförd historia som följdes av mediokra och dåliga prestationer i seriespelet.

Stahres agerande behöver inte stötas och blötas mycket mer. Jag fattar ändå fortfarande inte varför han redan behövs i Grekland inför nästa säsong. Planering och framförhållning brukar inte vara ett krav därifrån. Ska ju ärligt säga att inte direkt har koll på hur klubben han ska till sköts. Men det har ju hänt att grekiska klubbar kickar tränare rätt snabbt. Nästa lär inte ha ett halvår på sig att öva in saker...

**************

Men Stahre lyckades inte ge laget en bra start. Han lyckades kanske heller inte med att frysa Miran Burgic bort från VM, vilket i så fall skulle göra AIK:s agerande med Miran ännu klantigare. Går han in och nätar och får ett fint kontrakt med enorm påskriftsbonus är varenda sådan peng en förlorad AIK-peng. Men visst, jag köper att man inte förlänger en dubbelt korsbandsskadad spelare. Jävlar vilket proffs han varit ändå. Och vältalig på engelska direkt när han kom, till ett nytt land uppe i norr som 20-åring. Klok på och utanför planen. Med en bättre förstatouch och hela knän hade han lämnat AIK för 1-2 år sedan eller kanske aldrig ens kommit utan tagit sitt första naturliga utlandskliv direkt över gränsen till Italien och något närbeläget lag i Serie B. Tack för tiden och den fina avslutningen, Miran!

**************

Vad har Björn ändrat på? Ja, han har ju ändrat på sin framtoning något. Som enbart sportchef var han mest cool, underfundigt kaxig men ändå trygg och ödmjuk. I tränarrollen verkar han ha valt att använda en ännu högre röst i media, en röst mot motståndarna på Mourinhomanér. Lagt bensin på brasor som kanske tänt även motståndet. Som kanske släckt de egna spelarna när han varit tuff mot dem utåt. Skönt att han är frispråkig och skönt att inte Björns AIK i motgång radikalt beter sig annorlunda än Björns AIK i medgång, men kanske kanske var sak har sin tid? Oavsett vilket är det på planen det ska göras och jag hävdar att kommunikationen internt och externt måste präglas av att var och en bär sitt eget ansvar. Att erkänna det alla vet har uppenbart baksidor. Liksom den andra extremen - Norlings ständiga försvar av spelarna och skuldsättandet av sig själv. Det blir lätt patetiskt om man säger att Maanoja var skitbra efter de matcher där han kastat in bollar.

Så jiddret mot Maanoja är på ett sätt också befriande coolt, inte minst om man tror/vet att Tomi själv klarar av det och växer av det. Jag tror att han till stor del gjort det och kommer han ur det kommer det såklart stärka honom mer än vad ständig medgång skulle ha gjort. Eftersom han då vet att han har verktygen att hantera motgången. Jag tycker han har sett klart säkrare ut på sistone. AIK lär sig förhoppningsvis väldigt mycket av den här typen av händelser.

Hela laget har i vissa matcher sett förvånansvärt icke-nervösa ut. De är nog mest bara dåliga och delvis sämre strukturerade än tidigare, snarare än ett lag som inte vågar. Mot Trelleborg hemma såg man inte ut som ett lag utan självförtroende, även om man långt ifrån briljerade. Trots att hemmaspelet varit kass och att "pressen" är "hemsk" på Råsunda när det går dåligt. Mot IFK och Elfsborg rasade man däremot som korthus och det var skamligt på många plan.

Jag kanske inbillar mig men jag tycker att Björn har infört en tydligare och kanske mer aggressiv press, åtminstone förstapressen och yttrarnas beteende. Det är tydliga löpningar för att få motståndarna att spela inåt. Back to Baxter basics, typ.

Vidare har Wesström kastat runt mer än Stahre, mer Norlingskt. Är inte säker på att det är bra i den situation vi varit i men vad kan vara sämre? Att våga ändra något dåligt är bra.  Björn verkar inte skärrad. Jag tror Björn med sin framtoning kanske har lyft enstaka spelare, nått fram till dem mer än vad Stahre gjort. Christoffer Eriksson har exempelvis fått speltid, det har vi nytta av. Han har kanske sänkt andra… Också intressant att sportchefen var den som flyttade på Eguren; strongt gjort att indirekt såga sin egen affär. Att peta Dulee och Martin är också noterbara grepp som i min värld gav effekt till dagens match. Men det mesta jag gör nu är efterhandskonstruerar och spekulerar.

Björn inledde ändå med tre raka torskar. Frågan är vad sportchefen tycker om tränaren Björn. Jag tror att han kanske mer än styrelsen (utan att han är osäker på sin egen förmåga) gärna ser en mer kompetent hand leda laget. Delvis för att kunna sköta sportchefsrollen, delvis för att ha en vettigare ansvarsfördelning, delvis för att han inte skulle anse att en annan tränare hade gjort det bra om han levererat det Björn gjort. Två förnedringar på kort tid tål vi inte.

Jag gillar inte att jag antar så mycket. Spekulationsjournalistikhatare som jag är.

**************

Vill verkligen veta hur AIK:s publikintäktsbudget ser ut. Jag ska typ aldrig mer kritisera något om AIK visar sig ha kalkylerat med ett scenario där publiken minskar kraftigt.

Jag kan inte fatta att det ska vara så svårt att sköta en fotbollsklubb på ett så'nt sätt att man försöker minimera risk och se till att ha en stabil verksamhet som grund.

**************

Inför säsongen skrev jag om att man skulle sikta in sig på ett mellanår, en sämre placering än ifjol. Att det var maxutdelning med marginaler på vår sida och ett bra flyt, en framgångsvåg. Att vi tappat mycket viktiga spelare som inte ersätts enkelt och självklart. Att grunderna skulle kunna försvinna så pass snabbt förvånar ändå och att poängskörd och spel varit så pass usla. Vi har nog ändå nytta av att ha en del spelare i truppen som i olika sammanhang varit nere i skiten och vet hur det ska hanteras. Och stor nytta av det självförtroende som byggdes upp ifjol. Annars hade det nog kunnat se ännu sämre ut och bli ett 2004. Den spelmässiga strukturen som saknades då finns definitivt nu.
**************

Hur i helvete kan ett lag som tränas av Tom Prahl vara så ihåligt? Trelleborg låter alla komma in och spela runt just där svenska lag i allmänhet och Prahltränade i synnerhet brukar vara skitbra på att stänga igen. Prahls manskap är skadedrabbat, man har en märklig balans i truppen med få försvarsspelare av rang, men man borde ha ett försvarsspel som fungerar bättre. Kanske har överbalanseringen framåt och Prahls utvecklande av anfallsspelet förstört mycket av defensiven men en så erfaren och skicklig tränare borde verkligen kunna ställa rätt diagnos och börja om med att skapa ett försvarsstarkt lag. I en klubb med försvarsstark identitet. Men vi får tacka, för tillfället.

**************

Maanojas benbrott var kanske det viktigaste steget mot guldet ifjol? Hemskt men möjligt.

**************

Spelvändningarna har varit få och dåliga hittills i år. Viss förbättring mot slutet. Det är exakt som Tjernström sade efter Elfsborgsmatchen - det är offensiven som är problemet. Inte defensiven. Det har kastats in bollar och det har läckt ibland men i stort har inte försvarsspelets struktur försämrats. Skador och att Jos/Markus/Daniel försvunnit är tyngre skäl. Inte att försvarsspelet inte fungerar. Det är verkligen offensiven som är skit. Enkla passningar från påstått bra passningsspelare har varit under all kritik. Jorge och Bojan har levererat långt under fjolårets förmåga, då man visserligen också tog varningar för att hänga med defensivt men där man offensivt spelade enkelt och lyckades. Ibland svårare och lyckades. Nu lyckas inte det enkla. Inte bara deras fel, det handlar ju om rörelse också, men ändå.

**************

Martin Mutumbas större effektivitet och stundtals förmåga att ensam vara offensiv kraft, hans förmåga att fortsätta trots att de elva första grejerna inte gått hem. Attas inställning och pondus. Lundbergs självklarhet och självständighet i beslutsfattandet. Det är de individuella plusfaktorer jag tar med mig över sommaren. Förutom Mirans fem baljor, men det får vi inget för i höst.

**************

Framgång föder framgång. Och tvärtom. Så satans tydligt med oss ifjol, MFF i höst och nu, Helsingborg nu. Trelleborg och AIK nu, Hammarby på sensommaren ifjol.

Ifjol gjorde vi avstamp i KFF-matchen borta. I år kom den senare. Och blev mer som att snubbla på trampolinen.

**************

Två rejäla smällar. Men i övrigt hur stabilt som helst. Jag är djupt imponerad av BP som tappat sin erfarna backlinje och ändå är huvudstadens klart mest stabila lag. De är till och med det klart bättre laget i ett antal matcher 2010. Guidetti låter som Bojan med Lidingö-in. Absurd dialekt. Och ett sjujävla självförtroende.

Åtvidabergs uppträdande är också helt galet. För att inte tala om Häckens. Allsvenskan är en galen serie utan oskrivna regler.

**************

Derbyhelvetet där jag bara såg första halvlek och där Maanoja fick en hel del skit efteråt: Där var ju Djurgården bättre redan i första halvlek, de sårade oss med vassa kontringar och skapade bättre lägen. Då var det Maanoja som höll nollan och senare ledningen. Hoppas han fick veta det också.

-Igor