• Dagens enda jävla rätt...

  Föregående

• Mutumbas fågel kvittra...

  Nästa

En enkel resa mot en svår diagnos

Andreas Alm menar "Se på spelet!" medan jag säger "Fantisera om spelet!" Kanske menar vi nästan samma sak, kanske är det jag hävdar bara en förlängning av resonemanget och det som följer är en lek med ord? Jag tolkade, tolkar och kommer att tolka det Alm uttrycker men det här inlägget tillägnas antagligen mest mitt egna sätt att fantisera om spelet.

En av mina absoluta favoriter bland ordpoeter är Emil Jensen. Bland många av hans klokheter tänker jag just nu på det han sagt om fantasi. "Det är inte godhet som är motsats till ondskan, det är fantasin".

Billgrens vingar spelar i Svenska Innebandy Ligans division ett även till våren. I en helt avgörande sista match för säsongen vann vi med 12-9.

Min främsta egenskap som innebandyspelare är min fantasi. Jag är inte tekniskt briljant inom någon särskild disciplin, jag är inget fysiskt praktexemplar eller en enastående ledare i min roll som lagkapten men jag har så länge jag kan minnas alltid fantiserat. Jag har älskat att leka och jag har älskat berättelser. Med fantasi menar jag i det här avseendet att försöka föreställa sig olika scenarios; hitta på lösningar som ryms även bortom de mest uppenbara svaren. Jag har sällan tagit mig an uppgifter där det handlar om att repetera en given struktur för att förädla en namngiven färdighet. Jag har inte stått och nött dragskott efter dragskott på en garageuppfart men jag har fantiserat väldigt mycket såväl i praktisk lek tillsammans med andra som i mer teoretisk form bara med mig själv. Varje rast i skolan var en ny bandy- eller fotbollsmatch och efter skolan fortsatte matcherna med kompisarna eller i min egna föreställningsvärld. Det kunde vara grått, blåsa kallt och vara en inte så inspirerande skolgårdsmiljö men i tankarnas värld blev jag lätt inbjuden att måla om alltsammans med fantasi. Den simpla lekparksmatchen var upphöjd till två.

I Alm och Johan Fallbys bok, vars titel ni finner i textens första citat ovan, citeras Zlatan Ibrahimovic då denne försöker förklara hur det går till när han hittar olika lösningar på fotbollsplanen. Hela förloppet mystifieras av intervjuaren och även ofta av andra mediala kanaler medan Alm och Fallby försöker avmystifiera. De försöker istället plocka isär och reda ut. De menar att Zlatan ser på spelet. Att han orienterar och uppdaterar sig innan bollen har kommit i hans ägo. Zlatan sa att han såg som korta filmsekvenser precis innan han var tvungen att ta ett beslut.

Jag kallar det fantasi. Det gör jag då jag tillåter mig att referera till de gånger jag själv når mina högsta toppar i spelet, med fantasin som närmsta vän.

Visst kan jag orientera mig, visst kan jag uppdatera mig med information från min omgivning och visst kan jag se på spelet men allt det där är bara underlag för att förverkliga mina fantasier. Det är vad vi gör med underlaget som är av störst betydelse. Du kan samla mycket information men sakna fantasi och därmed ta fruktlösa beslut, du kan samla lite information men ha en god förmåga att fantisera vilket leder till att öppna upp spelet.

För att inte få er att tro att jag tror att jag ligger på samma nivå som Zlatan, eller någon annan professionell idrottsman som diggar och är duktig på att fantisera, vad gäller att utföra den här typen av åtgärder vill jag här och nu klargöra: jag ligger inte på samma nivå som Zlatan. Det är olika idrotter och oerhörda divisionsskillnader. Men. Det fråntar inte det faktum att idrottens villkor kan likna varandra trots åtskillig marginal i avseenden om muskler, ambition, träningstimmar etcetera.

Precis innan jag får bollen i många lägen har jag redan fantiserat om vad som ska hända. Jag begriper vad det är Zlatan talar om. Det är som en filmvisning i mikroformat. Jag ser en sekvens och sedan försöker jag förverkliga det. Ibland har tiondelarna efter fantasin berättat för mig att det inte är lönt. Det är bättre att göra någonting annat. Ibland blir det bra beslut och andra gånger visar sig besluten var dåliga.

Jag tror det här är väldigt vanligt. Jag kan även inbilla mig att de allra flesta idrottare tänker så här. Vissa har dock mer fallenhet för att på den rådande divisionens nivå fantisera på ett resultatgivande vis. Antagligen finns det tillräckligt påfyllt i de olika nivåerna för tekniskt kunnande och fysisk uthållighet med mera för att verkligen kunna sjösätta fantasierna. Flera parametrar hamnar i samklang och speluppläggaren utmärks.

Vi avslutar där vi började.

Det här är Joakim Fröberg i en enkel resa mot en svår diagnos (och ännu ett Jensen-citat).

/Producenten

Twitter: http://twitter.com/Baxtersgarden