• Regnet...

  Föregående

• Värva Janne Mian?...

  Nästa

Det här med att vara trött

Jag tänker egentligen inte skriva någon tegelstensroman om lördagens förfarande. Matchen följdes av mig via TV ute på Ekerö medan jag hade fokus på mina lovely syskonbarn.

Men det var sannerligen ingen sprudlande fotbollsmatch, ganska död faktiskt. För om man ska kunna njuta av ett bra AIK-försvarsspel ska det väl ändå baseras på andra förutsättningar än att AIK inte orkar anfalla.

Christer Swärd bekräftar att så är fallet i en intervju på aikfotboll.se.

Redan inför matchen mot Malmö på bortaplan gick tankegångarna här i trädgården att låta spara kraft genom matchandet av andra spelare än de som i praktiken spelat varje match. Nu gjorde man inte så och resultatet blev att vi inte fick låna bollen. Samma sak mot Mjällby. Özkan menar, i en annan intervju från ovan nämnda hemsida, att allt handlade om att jaga efter bollen och försvara sig då han gjorde ett inhopp.

Som trenden varit nu är att AIK får energi på hemmaplan (i alla fall inledningsvis och främst i matcherna mot Malmö och Rosenborg) av publiken men att den energin inte når fram på samma sätt borta. Då tvingas vi till ett tröttsamt försvarsspel och den nedbrytande cirkeln är kanske inte sluten men i alla fall på väg att kasta sina ändar samman.

Alex Miller började sin tid i AIK genom att ge  många spelare chansen. I och med bortamatchen mot Malmö blev han förbannad och satsade sen på ett "gubbgäng" mot Rosenborg. Gubbarna orkade inte anfalla fullt ut den matchen och de gjorde de inte mot Mjällby heller, även om trion Engblom, Flavio och Bangura låter som en flygande cirkus var det väl säkert ork som tröt där också (i de två första fallen medan Bangura snarare behöver anpassningstid/medspelare som inte är trötta).

Miller borde ha använt sig av spelarmaterialet han har att förfoga över på ett mer ekonomiskt sätt. Idag står han med en förstauppställning som är trött. Är det Alex Millers "fel" att det blivit såhär? Både ja och nej kan tyckas. Det är Miller som disponerar laget, ja, men det är inte Miller som försummat vikten av att ha en (en? Varför inte flera?) heltidsjobbande FYSTRÄNARE.

Vi visste att det skulle bli jobbigt. Vi borde ha planerat för det och planerade säkert. Problemet är att det kanske är omöjligt att planera allt för väl i fotboll. Ledare och spelare försvinner. Idéer spricker. Oväntade saker sker.

Men vi borde haft en heltidsanställd fystränare, minst.

Det som sker nu är att Miller berättar för oss att Admir Catovic är ett barn som inte kan spela med vuxna. Därför får RÅP och Helgi spela yttrar. Och återigen: ja! Miller kan ha rätt i sak men i vilken utsträckning hjälper det AIK? Varför använder vi inte Lundberg, Gustavsson, Walker, Admir, Özkan, Eriksson, Jagne i högre grad?

Miller pekar ut vad som är fel. AIK:s spelare är inte tillräckligt tränade, inte tillräckliga i taktisk mottagning och AIK:s trupp är för tunn. Trots dessa erkännanden kvarstår frågan om Miller vet hur han ska göra för att få AIK framgångsrikt under hela hösten? Ochdet gärna från och med imorgon.

Han hade haft en betydligt lättare uppgift med en fystränare och ett bättre återhämtningsschema vid sin sida.

/Producenten