• Saules 5 efter Catania...

  Föregående

• Non ce la fo più...

  Nästa

Il caso Prandelli

Kaos. Det är väl det ord som bäst beskriver Fiorentinas säsong anno 2009/2010, och när vi någon gång i framtiden blickar tillbaka på 2000-talets första 10 år kommer vi minnas den här säsongen, och inte minst polemiken mellan Don Diego och Prandelli. Det är för tidigt för att skriva slutet på sagan om Prandelli i Fiorentina, men klart är att den har fått sig en minst sagt abrupt vändning.

Jag skriver kapitel 541 i boken om Prandelli och Fiorentina och hoppas att det blir minst lika många till, även om jag ställer mig högst tveksam till att det kommer att hända.

Allting började i fredags med att Diego Della Valle satte sig ner med La Gazzetta´s Fiorentina-expert Luca Calamai för att ge denne en exklusiv intervju om läget i Fiorentina. Tidigt i intervjun säger vår patron att han önskar sig 4 underskrifter i sitt påskägg. 3 av dem sa han sig redan ha, medan han fortfarande saknade en. Ni kan ju gissa vems.

Underskriften skulle garantera att man absolut inte hade några intentioner att fortsätta sin karriär i Juventus. Vidare tyckte Diego att det var konstigt att fansen som varje vecka sjunger hatramsor om Juventus inte krävt av Prandelli att han utesluter en framtid i Turins svartvita kvarter.

Reaktionerna och tolkningarna av Diegos´s ord var mer eller mindre desamma från alla håll och kontentan av intervjun var enligt många solklar: Prandelli ska bort. Journalisternas tolkningar av anledningen till att klubben fattat beslutet går isär, men den mest populära är utan tvekan den att Prandelli gjort sig lite för mäktig i Firenze´s stolta fotbollsklubb. Il Mister har blivit större än klubben själv och den som framförallt inte tål situationen är Prandellis chef Pantaleo ”med vinet” Corvino.

Svaret från Prandelli lät inte vänta på sig utan redan dagen därpå kallade han till presskonferens för att uttrycka sitt stora missnöje med Diego´s ord som han kallade en ren och skär ”vristspark”. Inte en sådan man får i pungen om man varit dum, utan en sådan som sparkar dig långt bort från ditt befintliga arbete. Vidare kritiserade en lättstött Prandelli med stora ord hela Cittadella-projektet (”det tog 5 år för klubben att ge mig ett gym, varför ska jag tro på det här? Låt oss inte lura oss själva, la Cittadella kommer aldrig att ske”) samt Corvinos värvningsstrategi (”om klubben vill att jag ska leda Europas yngsta lag så visst, men kräv då inga vidare resultat), men framförallt stängde han inte dörren till la vecchia signora´s sovrum. Han lämnade den vidöppen, med en fuktig, vilt flämtande gammal dam redo att bestigas framför sig. Och kåtheten i Trollkarlen från Orz blick går inte att ta miste på.

Om Diego´s ord var som en kniv i ryggen på Prandelli så var hans ord som ett jävla pansarskott rakt in i skrytkontoret i Casette d´Ete, och enligt källor nära bröderna ska de först ha blivit förvånade sedan vansinniga av Prandelli´s svar.

I söndags spelades matchen och den vet vi alla hur den slutade. På läktaren fanns ingen Della Valle-broder och efter matchen valde Prandelli en egen liten silenzio stampa. Ett krig genom media är aldrig ett gott tecken och frågan är nu om man kan reparera den enorma spricka som bildats. Eller det är jag förresten övertygad om att man kan göra, men den riktiga frågan är om man verkligen VILL reparera sprickan eller om man helt enkelt trivs med den och anser att den gör det lätt för båda parter att gå vidare när sommaren väl kommer.

Just nu låter jag sagan få berätta sig själv och lämnar alla spekulationer åt proffsen. Det är ju tyvärr så att i i såna här situationer kommer fansen alltid i kläm. Vi får aldrig veta den exakta sanningen och vi kan bara göra som vi alltid gjort; fortsätta sjunga och stötta vårt lag som vi älskar mer än något annat. Glöm heller aldrig att vi, precis som Prandelli, Della Valle och Corvino, bara är en del av en etapp på en oändlig resa. En resa som ingen av oss såg början på och som garanterat ingen kommer att vara med och se slutet på.

Solo per maglia. Tutto qua.