Krönika: Bojkott en fråga för spelare och publik

Svensk tennis har inte, och ska heller inte ha, något eget mandat att politiskt analysera sina motståndare. Istället har förbundet en skyldighet att följa de direktiv som utfärdas av den svenska regeringen och det internationella samfundet. Detta känner alla till, ändå har idrotten vid flera tillfällen avkrävts ett särskilt ansvar när det gäller kraftfulla politiska markeringar av olika slag. Nu kräver flera lobbyorganisationer att svensk tennis ska kliva fram och avstå en Davis Cup-match när ansvaret för internationella relationer med krigförande länder ligger på riksdag och regering.

Det finns en uppsjö av exempel på när idrotten har använts som politiskt slagträ genom historien. Vem minns inte OS 1980 och 1984, då den amerikanska respektive den dåvarande sovjetiska regeringen ansåg att det mest kraftfulla sättet att markera sina politiska ståndpunkter på var att skicka fram den olympiska rörelsen i främsta ledet. Bojkotterna blev snabbt ett faktum och seriöst satsande idrottare utan skuld i det politiska internationella rävspelet fick se sina drömmar slås i kras.

Senast det hettade till var ju inför Peking-spelen då en internationell bojkott blossade upp som ett tänkbart scenario på grund av Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett antal påtryckningsmedel för att uppmärksamma dessa avskyvärda brott fanns att tillgå men återigen tvingades idrotten fram som ett manifestationsverktyg. Att just idrotten, som till sin natur är helt opolitisk, ofrivilligt har tvingats ta på sig rollen som främsta påtryckningsmedel i politiskt laddade konfrontationer känns orättvist och märkligt.

Nu står en Davis Cup-match i fokus samtidigt som folk dör på Gazaremsan i ett fasansfullt krig. Visst kan och ska man göra sin röst hörd men mitt i bedrövelsen måste man komma ihåg att svensk tennis i sig inte kan eller ska agera. Istället ligger all makt hos dig som läser det här. Och hos spelarna i det svenska DC-laget naturligtvis.

Vill du markera ditt missnöje mot matchen och kriget på Gazaremsan?

Fine. Köp inte biljett då och gör nåt annan den dagen.

Vill du skilja på sport och politik?

Fine. Köp biljett, se matchen och skrik fram det svenska laget till seger.

Det behöver egentligen inte vara svårare än så.

Och ni spelare, vill ni markera era missnöje mot Israel?

Stå upp och tacka nej till att spela.

Vill ni skilja på era roller som svenska Davis Cup-spelare och det som händer på Gazaremsan?

Spring ut på banan och lira tennis för allt vad tygen håller.

Visa gärna vad ni tycker. Makten ligger hos er.

Peter Juman - eurosport.se