Man pratar ofta om två typer av forwards när man snackar om poängstarka anfallare.
Den ena typen är den spelare som oavsett omgivning kan prestera hyggliga siffror och alltid vara med i toppen av sitt lags poängliga. Sådana killar är ovärderliga och sämre lag brukar vara bra på att hålla hårt i den typen av spelare.
Shane Doan är en sådan kille, han har harvat i samma usla Phoenix Coyotes i långt över ett decennium och trots en monumental brist på duktiga kedjekamrater har han alltid gjort hyggligt med poäng och ständigt varit ett föredömme på isen.
I Elitserien har Mads Zuccarello Aasen varit den killen i Modo i år. Ett tag var han den ende i laget som producerade någorlunda regelbundet.
På andra sidan finns killar som i rätt omgivning kan göra underverk. Markus Näslund var länge sinnebilden av den spelaren. Han fungerade storartat tillsammans med en spelskicklig center och en hårdför ytterforward men så fort han hamnade med sämre kedjekamrater halverades snabbt poängskörden.
Dagens Markus Näslund heter Jonathan Cheechoo. Ni med bra minne minns honom säkert från en genomusel sejour i ett dåligt HV 71 under lockouten 2005 men har gjort större intryck i NHL. När Joe Thornton kom till San Jose parades han direkt ihop med Cheechoo som gjorde succé.
Kanadensaren satte allt som Thornton gav honom och gjorde 28 mål 03/04 där merparten av dem kom under säsongens sista 30 matcher.
Året efter var han uppe i 56 trots att Thornton missade 24 matcher på grund av skador.
När sedan Sharks började laborera med Thorntons kedjekamrater var målskörden nere i 37 ett år senare som sedan blev 23, 12 och i år efter flytten till Ottawa beskedliga fem mål.
Nu talas det om att Senators ska "göra en Mogilny" och försöka dumpa Cheechoo till AHL för att få bort hans tre miljoner dollar från lönelistan.
Så fort kan det gå för en spelare som inte kan prestera på egen hand.
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0