Ja vafan. Paus mellan Ronnie O'Sullivan och John Higgins. The Rocket såg så där löjligt bra ut i första frame men Higgins kom tillbaka starkt. Småslarvigt från båda håll men det känns som att vad som helst kan hända.
Det har varit en lång bortavaro för undertecknad men Martin har hållit fortet på bloggen. Efter gårdagens match mellan Ricky Walden och Mark King så måste jag göra comeback, även om to-do-listan för icke-bloggrelaterade uppgifter är lång och svår.
Igår var det nämligen snooker på allvar. Det var sent. Jag började bli trött. Stenhård blåst slet i byggplasten som hänger över fasaden på huset mitt emot. Det var drama. Stort drama. Gnistan tändes.
Tidigare under matchen hade såg Walden sett ut som den starkare. Han såg ut att ha kontroll. King kastade irriterat förlängare omkring sig och blev så där blank om skallen som bara han kan bli när det är jobbigt.
I det sista framet började Walden att svaja. Han förde, King följde. Det var jämnt, men när de kommit till brun med bara färgade kvar ledde Walden med 39 poäng och King behövde tre snookers för att komma loss. Då rasade allt för Walden.
Ricky tog konstiga beslut, stötte märkligt. Hela världen kom kraschande ner omkring honom. King lyckades med det osannolika konststycket att komma ur knipan och ansiktet såg ut som omslaget till en huliganrulle när han vände och vann. Sen pussade han mormor. Sen såg han ut som en huligan igen.
Fantastiskt. Snooker på allvar.
- Billy
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 0 Till 0 0