EurosportThe Crucible är under 18 dagar i april ett snookerpalats men till vardags är det en vanlig teater. Och hur byggs en teater? För att allt ska höras. En teaters akustiska egenskaper är anpassade för att förstärka och förbättra ljud, för att ta skådespelarnas röster fram till publiken även under lågmälda delar.
Kompositören John Cage skrev 1952 ett stycke som han kallade 4',33". När det framfördes satte sig en pianist framför sitt instrument och publiken tystnade. Sen hände ingenting. Och ingenting. Stycket i sig var menat att vara ljuden i lokalen där ventilationens sus, en kvävd hostning och en mumlad viskning utgjorde verket.
Det är Cages stycke jag kommer att tänka på när jag sitter i the Crucible. Örat anpassar sig till tystnaden och alla de små, små ljuden lyfts fram. Även om 970 personer kollektivt gör sitt bästa för att vara knäpptysta så sipprar ljuden igenom. I en lokal med de akustiska kvaliteterna blir det oundvikligt att pappret runt en halstablett, dragkedjan på en handväska eller en försynt harkling låter som ett åskstorm.
När spelarna rengör sina köer med handduken låter det som om någon gnider frigolit precis bredvid mitt öra.
När John Higgins väldigt okaraktäristiskt skriker ut sin frustration efter en miss hoppar folk bokstavligen högt i sina stolar.
Mycket av detta går ut genom TV-rutan också, men det är annorlunda när man har det i full-surround, så att säga. Det räcker med att en person drar in luft i uppgivenhet över en miss för att missens betydelse ska understrykas. Det ger en närhet, men är samtidigt rent frustrerande.
För där sitter jag, med benen i kors och känner att det ena börjar somna. Jag kan inte byta position för benutrymmet är litet. Jag försöker skifta min vikt men stolen knarrar. Jag måste sitta helt stilla eftersom en viktig stöt precis ska göras. Men det går inte, för det gör ont. Higgins tar en evighet på sig. När han till slut stöter så synkar jag det exakta ögonblick när vit går in i högen av röda för att plocka ner benet och ljudet döljs av bollarna. Jag kan sitta lugn en kvart till, till nästa gång när jag måste ändra sittposition.
Billy Rimgard - eurosport.se
