Eurosport2005
Ronnie O'Sullivan 9-8 Stephen Hendry
En final av strålande kvalitet som två av snookerns största genom tiderna tog hela vägen fram till skiljeframe. O'Sullivan vann Welsh Open för andra året i rad efter att 2004 ha slagit Steve Davis i finalen. Hendry slog i serier på 92 och 140 för att gå upp i 3-1-ledning, men O'Sullivan stal det femte framet på en omplacerad svart och krigade sig tillbaka till 4-4. Hendry tog åter ledningen med en 93-serie, O'Sullivan utjämnade med 102. I slutändan väntade skiljeframe och The Rocket plockade fram en serie på 67 från ingenstans som räckte för vinst. "Hendry är den bästa att mäta ditt spel mot. Han är fortfarande den bästa spelaren jag någonsin mött", sa O'Sullivan efteråt.
2006
Stephen Lee 9-4 Shaun Murphy
Lee hade inte vunnit en rankingtitel på fyra år men visade att han fortfarande hade ett spel som kunde mäta sig med de bästa. Killen från Wiltshire gick till en 4-0-ledning i finalen med en serie på 120 som högsta notering. Murphy var då regerande världsmästare tog sig tillbaka till 4-3 men förlorade sista frame av öppningssessionen på den svarta. Vid ställningen 6-4 på kvällspasset plockade Lee fram ett imponerande spel och tog tre frames i rad för att vinna sin fjärde rankingtitel. "Jag har ägnat mycket tid åt att träna utan att få resultaten. Det har varit som att köra huvudet i väggen. Att vinna en pokal och se att arbetet lönar sig är vad det handlar om", kommenterade Lee.
2007
Neil Robertson 9-8 Andrew Higginson
Robertson gick i finalen som klar favorit, med bland annat en totalvinst i Grand Prix tidigare under säsongen vilket gjorde honom till den första australier någonsin att vinna en rankingturnering. Higginson, å andra sidan, var en av de mest otänkbara finalisterna genom snookerns historia. Innan Welsh Open 2007 hade han aldrig tagit sig förbi kvartsfinalerna och visst såg det ut att bli en enkel resa för Robertson. Han ledde med 6-2 och segern verkade vara inom räckhåll men Higginson påbörjade en enastående comeback. Han vann sex raka frames med serie på 54, 100, 97, 64 och 81. I underläge 8-6 samlade sig Robertson och visade på sin klass genom att vinna tre frame i rad för att ta pokalen. "När jag låg under med 8-6 kändes det som att det var kört. Jag kunde bara försöka hänga kvar och hoppas att chanserna skulle komma", sa han efteråt.
2008
Mark Selby 9-8 Ronnie O'Sullivan
Selby hade vunnit sin första betydande titel bara ett par veckor innan när han gick segrande från prestigefulla Masters på Wembley. Han skulle ta en strålande dubbel i och med finalsegern mot Ronnie O'Sullivan i Wales. Eftermiddagspasset slutade 4-4 men under kvällen tog O'Sullivan kommandot. Han ledde 6-4 och 8-5 innan Selby, känd för att spela sin bästa snooker i jämna matcher, samlade sig och kom tillbaka till 8-8. I avgörande frame missade O'Sullivan på den sista röd och Selby kunde rensa bordet. "Jag försökte bara hitta lite positiv energi och tänka tillbaka på matcher jag vunnit tidigare. Konstigt nog kände jag mig mer och mer avslappnad ju längre matchen gick", menade Leicester Jester och pustade ut.
2009
Ali Carter 9-5 Joe Swail
Det här var en final mellan två spelare som båda desperat ville vinna. Ingen av dem hade tidigare vunnit en rankingtitel. Swail hade spelat professionellt i 18 år utan att ens ha kommit till final och kom ut med dragna pistoler. Han tog en 5-2-ledning men Carter gav sig själv hopp genom att vinna sista framet för eftermiddagspasset och reducera till 5-3. Under kvällspasset var Carter ostoppbar och rullade hem sju frame i rad med serier på 116, 109, 61, 91 och 67. "Allt handlar om att vinna, att få åka hem och säga att ingen slog dig", log Carter.
eurosport.se
