Getty ImagesTurneringsresultat är ju färskvara, och när det väl är klart så är det finalen som finns kvar på näthinnan. Vi spar den så länge och tittar först på andra utrops-och frågetecken under veckan som gick.
Ricky Walden var ett ”wild card” som inte gjorde bort sig. Han utklassade Mark King och pressade Mark Selby hela vägen i åttondelens tuffaste match.
Mark Allen hade inga större problem med junioren Judd Trump, utklassade Ryan Day och pressade Mark Selby till skiljeframe.
Neil Robertson och Stephen Maguire spelade en fantastisk match som avslutades med fem raka hundraserier.
John Higgins var stark i vackra partier mot Marco Fu och Ding Junhui, men vek ned sig fullständigt i semifinalen mot Selby.
Ali Carter och Stephen Maguire var som förstenade i matcherna mot Ronnie O'Sullivan.
Peter Ebdon och Ryan Day var turneringens stora floppar.
Semifinalerna var svaga och finalen ställde allt tidigare i skymundan.
Det bestående intrycket är att finalen var en match av stor psykologisk betydelse som genrep inför en eventuell semifinal i VM. Ronnie O'Sullivan är väl medveten om att Mark Selby framhålls som den naturlige utmanaren inför VM, och matchen innehöll alltså en dimension mer än Masters-titeln.
Mitt intryck av matchen är att Mark Selby inte riktigt kunde hantera situationen, och det kan ju låta märkligt med tanke på hur jämn matchen ändå var. Bägge spelarna hade starka och svaga perioder. Selby dominerade i tre raka frame och vände 4-5 till 7-5 med serier på 111, 89 och 114. Engelske mästerkomentatorn Joe Johnson muttrade –”Ronnie blir isärplockad, han måste hitta sitt eget spel och attackera!”
Pausen efter tolv frames kom synnerligen lämpligt för O'Sullivan och därefter svängde matchen återigen, O'Sullivan vann tre raka! Kvitteringen till 7-7 var ren stöld i läget 23-65 och med två röda kvar. Uppföljningen till 8-7 var en briljant 110-serie och Selbys kvittering var lika ”strong”.
Selby förlorade matchen i det 17:e framet!
Framet var stenhårt hela vägen ned till bara två röda kvar och det var där det rasade för titelförsvararen. Efter att ha gjort näst sista röd och i ledning med 33 poäng valde Selby att spela för vinst på en halvskev brun som han bara kunde komma åt genom att använda alla tillgängliga telescopeförlängare som finns. Joe Johnson var hysterisk: ”Don't do it! Play safe behind green! The frame is yours! Play safe!”
Selby missade så klart och missade dessutom två bra chanser på sista blå.
Upplösningen var klassisk. Selby satt likblek i väntan på artonde framet, Ronnie var och tvättade händerna och när han väl återvände så studsade han in i arenan med munnen full av bananmos! I det läget var det så gott som ”Game over” och när Selby tiggde om ”rerack” (återuppläggning av bollarna och omstart av framet) så gnistrade det om Ronnie. Kommentaren ”make one more shot!” var det avlutande solarplexus-slaget.
Det blev ”rerack” men saken var klar och Ronnie O'Sullivan bevisade än en gång att han
är störst, bäst och starkast. Härlig avslutning och äkta glädje hos en jublande Ronnie och en riktigt tung titelmatch med bästa tänkbara inramning.
Dags att ladda om och blicka framåt mot uppladdningen inför VM.
Program:
Kval till China Open 21-24 januari
Kval till Welsh Open 3-6 februari
Welsh Open 16-22 februari, live i Eurosport International & Eurosport Player
Kval till VM (1.) 25feb – 4 mars
Kval till VM (2.) 08-10 mars
China Open 30mars – 5 april live i Eurosport International & Eurosport Player
VM 18 april – 4 maj live i Eurosport International & Eurosport Player
Kim Hartman –eurosport.se
- Läs mer
