Stahre har 90 minuter på sig att rädda jobbet

Stahre har 90 minuter på sig att rädda jobbet
Den 31/07/2012 klockan 15:39

2010 och 2011 års guldtränare går och väntar.

Kanske på att han som vann året innan ska förlora sitt jobb.

Om IFK Göteborg upprepar premiärmissen kan och bör det bli så.

Mikael Stahre har stått för en fantastisk prestation hittills den här säsongen. Att med de resultat Blåvitt har gjort och med den svartgula bakgrund han har så effektivt lyckats undvika krav och rop på avgång är imponerande. När Stahre utsågs till blåvit projektledare för det nybygge Håkan Mild beställt  var jag övertygad om att det skulle krävas ett mycket bra första år för att den förre AIK-tränaren skulle få vara kvar. Dels på grund av det tidigare nämnda förflutna, dels för att det här var ett bygge för snabb leverans. Så har det inte blivit. Stahre har lyckats behålla stödet bland majoriteten av supportrarna. Men efter 0-5 mot Gefle sitter han på bänken på lånad tid.

Jag är inte någon som förespråkar att tränare sparkas till höger och vänster. Tvärtom. Sällan är det den bästa lösningen på de eventuella problem ett lag hamnat i. Åtminstone är den inte långsiktig eftersom värvningen av ersättaren oftast sker under pressade former där de tillgängliga inhopparna är få och inte särskilt välscoutade. Frågan är dock om IFK Göteborg har råd att tänka långsiktigt nu? De gjorde det sannerligen inte inför säsongen. Då värvades bland andra Pontus Farnerud, 32, Daniel Sobralense, 29, Nordin Gerzic, 28 och Kjetil Waehler, 36. De unga skulle visserligen utvecklas bland de äldre, men det var de äldre som skulle leverera direkt. Nu vet vi att den ende som verkligen har gjort det var nyss 23 år fyllda Tobias Sana som nu har lämnat klubben.

I vanliga fall hade en ombyggnad som den IFK Göteborg påbörjat haft ett slutmål placerat längre fram i tiden. Ett årtal då laget ska vara som allra bäst. IFK Göteborg ska vara som bäst nu. Eller åtminstone senast nästa år. Att det kunde bli problem i år måste ju ha funnits med i beräkningarna. Med så många nya spelare och en ny tränare kan man inte begära att allt ska sitta direkt. Men inte ens med barnsjukdomarna som följer på en sådan här satsning ska IFK Göteborg behöva slåss i botten. Jo, man har haft oflyt med domarna och man har spelat bra, men den sanningen kan man inte luta sig mot längre. Nu är det tabellen som är verkligheten. Det är poängen som är poängen.

Ännu vet vi inte riktigt hur Blåvitt ska etiketteras. Precis som laget tycks göra går vi och väntar på att det ska lossna till slut. Kanske sker det ikväll. Kanske räcker en seger mot Syrianska för att det ska bli ett lyft som gör att de åtminstone slipper en ångestfylld höst. Men den där känslan av att det till slut måste vända bara för att "vi är vi" är den farligaste som finns när de stora lagen helt plötsligt går vilse bland de nedre strecken. Det måste göras på planen och om så inte sker måste något hända. Då är det dags att börja tänka kortsiktigt. Om premiärmissen mot Syrianska upprepas på hemmaplan på tisdagskvällen kan jag inte se någon annan lösning än att IFK Göteborg byter tränare.

Som sagt. I vanliga fall betyder en sparkad tränare att man måste välja bland andra sparkade tränare (se Helsingborg och Örebro till exempel). Så skulle säkert fallet vara med IFK Göteborg också. Att värva någon som sitter under kontrakt låter sig knappast göras. Samtidigt. Det finns två tillgängliga tränare som sitter på färskare meriter än Mikael Stahre. Som har massor av rutin. Båda upplevde dessutom stora framgångar som spelare i klubben.

Roland Nilsson i all ära. Utifrån min horisont skulle Conny Karlsson vara en drömlösning för Blåvitt om en sådan måste till. Stahre kan fortfarande rädda sitt jobb och bli den som skrattar sist. Men han har antagligen bara 90 minuter på sig att göra det.

Sjöberg på Twitter