Eurosport
 Snooker-VMTitta nu 
 
 
Fredagsbloggen: Jag önskar att jag kunde ge pappa en guldtröja
09/11/2012 - 16:30

Fredagsbloggen: Jag önskar att jag kunde ge pappa en guldtröja

Till pappa.

Johan Larsson såg ut som en världsback när allting skulle avgöras. Han forsade fram längs högerkanten gång på gång. När många betydligt mer rutinerade spelare såg nervösa ut och bar rädslan för den omöjliga missen utanpå tröjorna var det Larsson som tog ansvaret som någon var tvungen att ta. Han såg helt enkelt ut som en mycket äldre spelare än han är. Efteråt såg han ut som någon som för ett halvår sedan fyllde 22 år. Som någon på väg in i vuxenlivet, men ännu inte riktigt där. Då stod han och puffade på en segercigarr som om han inte riktigt visste hur man gör och han tog försiktigt, med lätt flackande blick, emot berömmet jag gav honom för en i det närmaste perfekt match. Då hade han hunnit med ytterligare en löpning. När firandet pågick som bäst sprang han mot läktaren. Han ville ge bort sin matchtröja. Guldtröjan. "Jag gav den till morsan. Hon har alltid funnits där, jag ville ge något tillbaka", sa han till Sajmon Bänk (som farsan säger).

Jag har tänkt en del på föräldrar den senaste tiden. Inte så mycket på grund av det Johan gjorde eller sa utan för att det blir så i sådana här tider. När något välbekant är på väg att ta slut och det okända knackar på dörren vill man gärna vända sig till något tryggt. Jag har haft tur. Det finns många att luta sig mot. Bright Eyes har varit en klippa. Stadig och mjuk på samma gång. Och så pappa då. Han som har funnits där hela mitt liv.

I lördags satt vi framför tv:n. Vi var inte ensamma. Magnus Uggla sjöng för sin far som inte längre kan höra sången. Tårarna svämmade över på Twitter, Facebook och i soffan. Vi rördes alla och nära och mindre nära vänner delade med sig av minnen på det sätt som vi numer ofta delar minnen, historier och känslor. Men bortom soffor, tv-apparater och datorer hade folk också gått ut i verkligheten och tänt sina ljus. Det är fint att minnas. Det är ännu finare att leva nu om man kan. Om man har sådan tur. Det är det jag vill göra med de här orden.

"Det är när du får barn som du förstår vad riktig kärlek är", brukar folk säga. I de flesta fall är det säkert sant, men vi lever också i en värld som gång på gång motbevisar detta påstående. Kärlek är aldrig garanterad. Inte i för någon. Inte ens för ett oskyldigt, nytt liv. Jag har aldrig tagit den för givet trots att jag har omfamnats av den, burits av den, hela mitt liv. Ovillkorlig självklart, men föräldraskapet kräver mer än så. Ska den självständiga tanken orka gro måste den få utrymme och vattnas med krav. Så har det varit. Vi bråkar såklart. Fäder och söner gör det. Kanske mödrar och söner också. Jag vet inte. Jag har inte tillräcklig med erfarenhet. Mamma var inte skapt för att ge den sortens råd. Hon hade annat att bära på. Hon finns inte mer. Men pappa finns och på söndag är det fars dag. En och annan slips har det nog blivit genom åren, men de ärliga orden har varit några för få. När han fyllde sextio sa jag som det var, men det är lättare i text.

Jag var aldrig någon talang inom fotbollen och jag har skrivit förr att min dröm aldrig var att bli fotbollsproffs. Jag funderar fortfarande på om jag kanske hade kunnat göra något inom tennisen, men det är nog mest en illusion jag tycker om att bära på eftersom jag inte behövde testa teorin fullt ut. Nu är det dessutom alltför sent så jag kan gå omkring och tro att jag möjligen missade något när sanningen nog ligger närmare att jag möjligen hade kunnat göra resultat i kulstötning. Men det är en historia för en annan gång. Så tennisen spelade jag med kompisarna. Men fotbollen fanns där i organiserad form. Pappa var - och är - inte särskilt intresserad av den vackraste sporten i världen. Det har han aldrig varit. Det är en anledning till att han tror att Simon Banks namn faktiskt uttalades Sajmon Bänk, men han körde mig gång på gång. Tidiga lördagar och söndagar när det var match. Sena veckodagar när det var träning. Föräldrar gör sådant.

Idrottsföräldrar syns oftast i media när det har hänt något. När någon attackerat en domare. Eller när någon hittar på en pappa som kört ifrån sin son efter en match där sonen var för dålig. Då ska det rasas. Ungefär som livet i media är för fotbollssupportrar alltså. Uppskattningen för de som i grunden fostrar våra blivande stjärnor är för liten. Men de står där match efter match. Ointresserade eller intresserade. Det är därför de förtjänar matchtröjan när man har vunnit guld, om det så är bokstavligt - som i Johan Larssons fall - eller bildligt som i de flesta andras fall. Det är ridläger, tennisträningar, simhallar och fotbollsplaner. Föräldrar trängs både här och där, men bara om du har tur. Jag hade alltså tur.

Min dröm var journalistiken och jag hade stöttning hemifrån när jag jagade den, men också krav. Nu läser han (nästan) allt jag skriver och han både hyllar och sågar. Han kommer att läsa det här. Jag vet inte vad han kommer att tycka (hittar du några stavfel eller konstiga syftningar, pappa?), men jag ville skriva det nu. Jag har som sagt tänkt på det ett tag och jag vill inte vara den som sjunger sången när det är för sent. Jag vill göra det nu när vi har all tid i världen. Fortfarande är jag sonen. Lilla pojken (nåja). Den äldsta grabben, som han brukar säga. Och så kommer det att vara resten av mitt liv. Ni vet, han som möjligen kan få låna bilen om ett behov uppstår, men i sådana fall med förmaningen att "inte krocka" trots att jag har haft körkort i snart halva mitt liv. Just nu kommer han med andra sorters förmaningar. Om att tänka efter gällande den osäkra framtiden. Att inte ta några förhastade beslut. Att vara klok och vuxen. Jodå, vi bråkar fortfarande då och då. Men jag lyssnar också även om han inte alltid tror att jag gör det.

Pappa blev pappa när han var betydligt yngre än jag är nu. Det kan inte ha varit lätt, men i en värld där så många barn saknar kärlek har barnet aldrig varit utan. Ett barn som därför mår bra så vuxet det nu är. Mer än så kan man inte begära. Så trots att det bara är fredag. Till min pappa. Ha en riktigt bra fars dag.

****

Jag var på Råsunda igår och Udda Fågel fick rasa mot domaren i sin blogg, men jag såg ju vad som hände. Domare kan göra fel och jag kan också känna med individen. Hur många av oss gör inte misstag som vi vill ska bli förlåtna? Men har man slitit i 90 minuter, hämtat upp ett 0-2-underläge till 2-2 och sedan bli rånad på det där sättet så måste man få reagera och då pratar jag inte bara om spelarna. Den stackare som suttit i soffan eller stått på läktaren och skrikit, gormat, förbannat, hoppats, glatts och kämpat på sitt eget sätt måste också få riktigt arg. Det som på något sätt dubblar ilskan är att domaren inte uttalar sig efteråt. Det är ju inte hans fel. Han får inte säga något, men det visar bara återigen vilken brist på känsla de stora förbunden ofta har. Tycker att Svenska Fotbollförbundets beslut att låta domarna uttala sig i år har gett ett betydligt bättre klimat och en större förståelse. Ilskan finns såklart där, men när en domare kommer in och berättar varför han dömde som han gjorde och kanske ber om ursäkt så släpper väldigt mycket.

Kommunikation med andra ord.

****

Min fotbollskarriär gick i rött och gult. I Tyresö FF således. Så alla LdB FC Malmö-fans får ursäkta om jag släpper lite på den journalistiska hedern här och gläds åt SM-guldet. Grattis alltså.

****

IFK Norrköping slutade femma i år. En mycket stark prestation som sagt, men jag funderar på om klubben nu inte ska sätta som målsättning att hänga kvar mer än något annat. Jag menar, de senaste årens femmor har inte direkt rosat marknaden året efter.

****

Apropå Sajmon Bänk (som farsan säger) så hade han lovat en utropsgudinnas röst i Herrljunga. Så blev det inte och besvikelsen var stor såklart. Inte minst hade Captain Biceps svårt att komma över detta faktum.

****

Jonas Henriksson var en sådan där kille man alltid tyckte om att ringa upp. Inga floskler, alltid trevlig och dessutom en riktigt bra spelare. Utan att ha en aning om hans kunskaper som säljare så kan jag inte tro annat än att IFK Göteborg i slutet av säsongen i alla fall satte en riktigt bra värvning.

****

Apropå IFK Göteborg. Vi spelade alltså in det sista avsnittet av "Spring och ställ dig i hörnet" nyligen och jag måste säga att det var lite hemskt att återbesöka det Allsvenska tipset. Många missar där och det som jag känner är min stora skam är just IFK Göteborgs-tipset. Jag förstod verkligen inte vad det var de blåvita hade gjort. Det känns något bättre när jag kan konstatera att fotbollshjärnor som Håkan Mild och Mikael Stahre uppenbarligen inte heller visste vad de gjorde, men trösten är trots allt ganska liten.

****

En sak kan vi konstatera i alla fall, apropå förra Fredagsbloggen, man behöver inte ha en bra inmarschlåt för att vinna SM-guld.

****

Vår förbundskapten bjuder sannerligen på show varje gång han ställer sig på podiet numera. Man vill inte missa en sekund. Den här gången hade Hamréns hus bytts ut mot en triangel och så berättade han att startelvan är viktigare i fotboll än i basket.

****

Apropå sista avsnittet av "Spring och ställ dig i hörnet. Har ni inte sett det så har ni det här.

****

Daniel Sjölund i Elfsborg? Jag har svårt att se det fungera, men jag har ju visat att jag inte förstår mig på det där med värvningar.

****

Men lite öga kanske jag har ändå. Agent Patrick Mörk twittrade igår att AIK:s scoutchef Björn Wesström bestämde sig för att värva Ibrahimo Moro efter att ha sett honom spela i tio minuter. Det var ungefär så lång tid jag behövde på mig för att se samma sak när han hoppade in mot CSKA Moskva på Råsunda. "Min position vid sidlinjen innebar många nackdelar, men också en fördel. Jag kunde tydligt se kvaliteterna hos unge Ibrahim Moro när han hanterade bollen. När han vann den tillbaka. När han hittade öppnande passningar", skrev jag då. Sedan dess har han övertygat många fler.

****

Jag har givetvis inte sett honom, men en yttermittfältare som gör 10 mål och står för 18 framspelningar låter onekligen intressant och i ett lag som BK Häcken har Mika Ojala alla förutsättningar att fortsätta sin poängproduktion. En spännande värvning, men det brukar det ju vara när Sonny Karlsson är i farten.

****

Ingen skräll att Peter Swärdh tar över Åtvidabergs FF utan en helt naturlig lösning. Han återvänder nu till klubben i vilken han återupprättade sitt rykte efter att han fått gå från Helsingborgs IF. Men han får tuffa krav på sig med tanke på det fina jobb som Andreas Thomsson ändå gjorde under sina nästan tre år i stolen. Har han fått några löften om satsning? Med tanke på att han ville ha sådana från Mjällby så kan man ju tro det.

****

Abstinensen har inte riktigt slagit in ännu, men det kan nog bero på att vi trots allt har två hyperintressanta matcher kvar av den här Allsvenska säsongen. Jag har sett för lite av Halmstads BK för att våga mig på ett tips, men Målvakten har ju koll med tanke på vilken serie han har tillhört i år och hans sista tips någonsin på eurosport.se handlade om att GIF Sundsvall åker ur i kvalet mot HBK.

****

Det där om Moro handlar helt enkelt om skryt och någon sorts självbevarelsedrift.

****

En annan sak som lindrar abstinensen är Europa League. Att AIK fortfarande lever i turneringen borde betyda att det riktiga avskedet av Råsunda kan bli riktigt stort. HIF vill nog bara att det tar slut en gång för alla.

****

Apropå LdB FC Malmö så jobbar de lite annorlunda när det gäller media, kan man konstatera den här fredagen. Klockan 10.33 kommer ett pressmeddelande om att tränaren Peter Moberg försvinner från sitt uppdrag. Klockan 11.43 kommer nästa pressmeddelande om att Jonas Eidevall tar över. I det sistnämnda utskicket nämns inte ens Moberg för övrigt.

****

Christer Wallin slutar i GAIS. Han hade några framgångsrika år, men blev kanske fartblind inför den här säsongen. Det är lätt att med facit i hand konstatera att Wanderson borde ha sålts till exempel, men ingen kunde givetvis ana att brassen skulle prestera så oerhört svagt och att GAIS bara skulle vinna en enda match. Ändå är det det här slutet han lämnar efter sig nu och om GAIS inte reder upp situationen så kommer Wallins minne att färgas i endast svart av de som skriver och berättar historien.

****

Vad händer i Malmö FF egentligen? När det känns som om de verkligen skulle behöva lugn och ro ser det ut som om det kan sluta i fullständigt kaos. Om Rikard Norling får gå eller lämnar är jag övertygad om att det är riktigt illa för klubben.

****

Det är klart att Zlatan Ibrahimovic får den svenska guldbollen. I fjol kändes det som om det ändå var lite spekulationer om andra spelare, men i år finns det ingen annan trovärdig kandidat.

****

Jag ser faktiskt fram emot landskampen mot England. Inte så mycket för matchen utan för att det ska bli mycket intressant att besöka den nya nationalarenan och försöka skaffa sig en uppfattning om hur det här kommer att fungera nästa år.

****

Då så. Dags att ta helg. Jo, lite fotboll blir det allt. Jag kommer nog inte kunna hålla mig från att kolla in kvalfighterna, men i övrigt ska jag försöka hålla mig borta fullständigt och bara njuta av att faktiskt vara ledig. För även om jag snart kommer börja längta efter säsongen så är det ändå skönt nu när det nästan är över.

Ja, och så ska jag ringa farsan på söndag.

Vi hörs.

Sjöberg på Twitter

 
 
Missa inte
Följ Eurosport.com
 
Facebook
 
Twitter
 
Mobil