Eurosport
 Snooker-VMTitta nu 
 
 
Nej, nej, gräv uppåt din idiot.
02/10/2012 - 16:25

Nej, nej, gräv uppåt din idiot.

Jag är något av en beundrare av Jonathan Favreau. Eller så är jag möjligen bara avundsjuk på honom. Han är åtta år yngre än jag och redan 2007 blev han förste talskrivare åt Barack Obama. Talskrivandet är en svårbemästrad konst. Den skiljer sig också avsevärt från land till land. Ett State of the Union passar sig inte i Sveriges riksdag och gjorde det det skulle en torrboll som Fredrik Reinfeldt vara körd för länge sedan. Vi behöver inte de stora gesterna. Vi är mer lågmälda även om vi i dessa dagar ser tillbaka på en sådan som Olof Palme med ett historiens skimmer kring de tal denne höll. Han hade möjligen den där mer amerikanska hettan, men han var också på många sätt unik i svensk politik. Frågan är vad Erik Hamrén föredrar?

Det var en historisk dag på Råsunda. Umbro Corner för sista gången. De knarrande väggarna i nationalarenan ska snart raseras och nästa gång en landslagstrupp tas ut är det på Friends Arena. Det var också första gången en Futsal-trupp presenterades  och jag vidarebefodrade Pontus Janssons twitter-önskan om att få vara med till förbundskaptenen. Dessutom har det väl sällan varit sådant intresse kring U21-landslagets trupp. Lägg till att Mathias Ranégie får vara med i VM-kvalet trots att han nyligen inte var rätt typ och att Tobias Sana gör blågul debut. Mycket att snacka om. Mycket att fråga om. Allt detta hamnade dock i den gigantiska skuggan som förbundskaptenens tal till nationen kastade.

Jag har hållit på med det här ganska länge nu. Väldigt länge känns det som. Sedan 1997 för att vara exakt. Jag har således upplevt en hel del. Tränare som bråkar, sportchefer som ljuger, förbannade spelare. Allt ändå inom de ramar vi verkar. Men när Erik Hamrén ställde sig upp idag och tog tillfället i akt att tala till det svenska folket så var det något helt nytt. Det var också det konstigaste jag någonsin har sett. Någon beskrev det som när en full farbror ställer sig upp på ett bröllop och alla runt omkring bara vill att han ska sluta.

Det var olika tonlägen, det var svordomar (i alla fall en) och det var känslan av en desperat man som försökte försvara sig själv. Reaktionen i rummet var en av förvåning. Jag vet inte om informationschefen Jonas Nystedt eller ordföranden Karl-Erik Nilsson kände till att Hamrén skulle göra som han gjorde, men den förstnämnde såg lite obekväm ut i sitt hörn. Fast nu kanske jag bara lägger över mina egna känslor på den gode Nystedt. För jag kände mig obekväm. Eller, chockad kanske är rätt ord, snarare.

Allting handlade i slutändan egentligen om att han faktiskt har levererat precis det han skulle leverera. Landslaget är roligare under Hamrén än det var under Lars Lagerbäck. Han konstaterade att landslage nu släpper in fler mål än förr, men också att man gör fler mål och de vinner fler matcher. Man är helt enkelt bättre nu än man vara tidigare även om man är sämre på det där svenskaste av svenska, nämligen att släppa in få mål. Erik Hamrén är inte en typisk svensk förbundskapten.

När Nanne Bergstrand fick sparken av Helsingborgs IF i november 2001 skrev han ett öppet brev där han skrev att situationen var sådan att om någon lärde sig gå på vatten skulle han få kritik för att han inte kunde simma. Han kände sig orättvist behandlad, Nanne. Så lär det vara med Erik Hamrén också. Han ville inte gå med på att det är så, men det går inte att tolka talet på något annat sätt. Jag har redan beskrivit honom som en Harvey Dent i en krönika under starten på VM-kvalet. Det finns två sidor som slåss med varandra. Den är den som säger att vi ska vara realistiska för att i nästa stund slå fast att man inte kan vara så jävla realistisk. Nu pratade han åter om drömmen att vinna medalj.

Jag har inte fingret på varenda fotbollspuls där ute, men av reaktionerna på Twitter att döma reagerade de flesta precis som jag. Det här var konstigt och jag vill inte ens tänka på vad Jon Favreau hade sagt.

****

Till slut fortsatte ändå presskonferensen och det kom ändå en del frågor om framförallt Mathias Ranégie som nu alltså helt plötsligt var en spännande spelartyp från att ha varit fel spelartyp tidigare. Det hävdade förövrigt Hamrén att han aldrig hade sagt, men om han inte är felciterad av en väldig massa media sa han ordagrant så här inför landskampen mot Brasilien: "Det är en duktig spelare som gör det bra i allsvenskan i år och även i fjol. Han har varit med på en vinterturné och gjorde ett bra intryck som person.  Men det är inte den spelartyp som jag vill ha som nia. Det är mer en djuplecdsgående spelare som jag vill ha. Och som nummer tio ser jag Zlatan (Ibrahimovic) och Ola (Toivonen) som bättre."

Jag frågade honom om han bara ser Ranégie som en nummer tio, men det gjorde han inte. Enligt förbundskaptenen kan Ranégie användas på många olika sätt.

Ibland påminner Erik Hamrén mig om karaktärerna i The Simpsons när de har grävt ett hål för att rädda Bart som de tror har ramlat ner i en brunn. De ska ta sig ur. "Vi gräver oss ur", föreslår Homer och alla börjar jobba. "Nej, nej, gräv uppåt din idiot", säger Chief Wiggum.

****

Det var också lustigt att följa den lilla övningen mellan U21-landslagets förbundskapten Håkan Ericson och Jonas Nystedt där den förstnämnde svarade på förberedda frågor, svaren hade han nerskrivna på ett papper.

Sjöberg på Twitter

 
 
Missa inte
Följ Eurosport.com
 
Facebook
 
Twitter
 
Mobil