Kräftgången är inte över ännu, IFK Göteborg

Kräftgången är inte över ännu, IFK Göteborg
Den 31/07/2012 klockan 20:46

En nödvändig seger och IFK Götborg kravlar sig uppåt.

Ännu är det dock alltför tidigt att blåsa faran över.

Kräftgången lär fortsätta ett tag till.

Efter att ha balanserat sig fram på slak lina kan det vara bra att halka till ibland för att hamna rätt. Fråga bara Stefan Selakovic. IFK Göteborg har haft marginaler, domare och sin egen oförmåga emot sig hela säsongen. Den 2 maj besegrades GIF Sundsvall med 2-0 på Gamla Ullevi och ingen höjde på ögonbrynen. Visserligen hade de blåvita startat säsongen rätt så svagt, det var den blott tredje segern på sju omgångar, men IFK hade ändå spelat bra och förr eller senare skulle det lossna. Många trodde nog att det hade gjort det där och då. IFK Göteborg får inte göra om det misstaget.

IFK Göteborg kom till matchen mot Syrianska med ett trauma i bagaget. 0-5-förlusten borta mot Gefle skakade om klubben så till den milda grad att det kan ha varit nyttigt. För första gången sedan säsongen startade pratade klubbens ledare och spelare inte längre om den inneboende potentialen. Istället såg man sanningen och verkligheten i vitögat utan att blinka. "Ska vi lyckas komma ur det här krävs det att vi återvänder till grunderna", tycks man ha resonerat.

Under sommaruppehållet hade man letat efter den rätta uppställningen och trodde sig ha funnit den. När jag träffade Carlos Banda nyligen berättade han om ett spionuppdrag inför matchen mot Blåvitt på Stockholm Stadion. Han hade imponerats av det han sett i en träningsmatch och rapporterna talade om att Mikael Stahre äntligen hade hittat rätt med en smygande Daniel Sobralense i något av en fri roll. Det fungerade hyfsat mot just Djurgården, men det blev en ny förlust och sedan har problemen fortsatt.

Så det var kanske inte så märkligt att IFK Göteborg såg ut som ett väldigt tydligt, enkelt och rakt 4-4-2-gäng nu. Om Nordin Gerzic inte varit avstängd kanske han hade spelat. Det får vi aldrig veta. Nu kom Philip Haglund in på det centrala mittfältet och där fick han stanna även sedan Kjetil Waehler gått sönder. Det gav någon sorts stadga defensivt. Framförallt fångade man upp Dinko Felic och Sharbel Touma vid de få tillfällen som gästerna försökte sig på att gå framåt under de första 45 minuterna. Istället tog IFK Göteborg tag i spelet från start utan att på något sätt rusa framåt i en galen offensiv. Det var nog klokt. De skapade ändå tillräckligt medchanser och när Stefan Selakovic halkade fram en perfekt passning till Tobias Hysén som fick gott om tid på sig att göra det som skulle bli matchens enda mål var det lika turligt som det var rättvist.

Syrianska har startat om den här serien ännu sämre än tisdagens motståndare. Nu kom fjärde förlusten på fem försök som har gett en enda poäng, men i två matcher har jag ändå sett en moral hos Södertälje-gänget som får mig att tro att de kan vända den här negativa trenden. Fortfarande brister det i avgörande lägen och alltför ofta går man in huvudlöst i situationer som ger gula och röda kort samt farliga frisparkar. På tisdagskvällen syntes allt detta igen, men med lite flyt hade man kunnat få med sig en poäng. Sharbel Touma och Dinko Felic var trots allt nära ett par gånger om, men i slutändan vann IFK Göteborg ändå en välförtjänt seger.

Nu är det lätt att börja tro att problemen är över för de blåvita, men så är det som sagt givetvis inte. Till nästa match saknas åtminstone avstängde Stefan Selakovic och kanske Waehler som klev av skadad. Dessutom lider man fortfarande av det som trots allt varit lagets största problem den här säsongen, en sällsynt impotens framför mål. Detta underströks i slutet när de bjöds på kontringslägen av ett något oorganiserat motstånd.

Robin Söder satte en boll i stolpen. David Moberg-Karlsson sköt högt över och Selakovic träffade ribban. Bästa läget och den tydligaste illustrationen av den offensiva åkomman visade sig ändå när Hysén kom helt fri halvvägs in på offensiv planhalva. Man kunde se hur han funderade över de olika alternativen och väl i avslutningsposition valde han en utsida och fick se bollen rulla en bra bit utanför. Nu spelade det ingen roll för slutresultatet, men för Hysén hade ett 2-0-mål varit rena medicinen.

Segern var trots allt det viktiga i det här läget och absolut nödvändig för IFK Göteborg. Den ger en buffert ner till Gefle och lämnar ett visst avstånd till Syrianska, men Stahre och kompani gör bäst i att fortsätta blicka bakåt för där väntar vana streckstridare redo att dra ner det hårdsatsande storlaget i botten igen om de förlorar fokus.