Fredagsbloggen: Finns det tillräckligt med pokaler för den här guldstriden

Fredagsbloggen: Finns det tillräckligt med pokaler för den här guldstriden
Den 28/09/2012 klockan 14:37

Vem fan blir inte lite kränkt då och då?

I söndags. På väg hem i bilen från Norrköping. Där och då hade det varit löjligt lätt att kränka mig. Jag tror att det hade räckt att någon hade tutat för att få en reaktion som inte hade varit helt sund. Det berodde å andra sidan på trötthet. Mellan tisdag natt och fredag natt sov jag totalt 13 timmar och det började ta ut sin rätt. Lördagens djupsömn var inte tillräckligt för att fylla på reserverna, men jag klarade mig. Ingen tutade och jag slapp känna mig kränkt. Nu låter det kanske som om jag annars är svår att kränka. Som att det krävs särskilda omständigheter för att jag ska knäckas. Så är det inte. Jag ville bara på ett snyggt sätt smyga in hur mycket jag har jobbat och hur lite jag har sovit de senaste dagarna för att få lite sympati.

Där sprack det.

Sanningen är hur som helst att jag är nog lika lätt att kränka som de flesta andra. Vi är ju sådana. Vi behöver inte mycket motstånd för att vi ska bli tjuriga. I mitt fall kan det räcka att Bright Eyes talar om kvinnoförtryck för att jag ska känna mig kränkt å alla mäns vägnar trots att jag vet att hon har rätt. Som igår.

För andra kan det räcka att någon säger något om deras klädsel, frisyr eller att någon sätter händerna bakom öronen. Det är det där sistnämnda som det här är tänkt att handla om givetvis och jag kan inte förstå att jag är här igen. Att jag ska befatta mig med människors oförstående för en mäktig kärlek. Jag var inte på Grimsta IP när Pablo Pinones Arce sänkte sin gamla klubb och sedan firade genom att springa förbi sina plågoandar med händerna bakom öronen i en "vad säger ni nu"-gest, men ingen kunde väl missa rapporteringen. Efteråt handlade det mest om huruvida Pablo borde ha blivit varnad, och därmed utvisad. Med tanke på att jag i den där matchen i Norrköping såg två gula kort för ren glädje så är det kanske inte så konstigt att han blev det. Det snacket känns dock överspelat. För den här gången.

Istället handlar det alltså om Pablos fuck you till Hammarby-klacken. Åtminstone Pablos variant på ett "fuck you." Det var inte ett finger i luften, men det kunde lika gärna ha varit det. Det hade inte svidit värre. Jo, han hade fått mer skit i media såklart, men supportrarna hade knappast reagerat med större ilska än de gjorde på händerna bakom öronen. Han riktade sig mot publiken som skrikit på honom matchen igenom och då var vi alltså där igen. Vuxna män och kvinnor som känner sig kränkta. Varför? Hur? Men vänta nu, de kränker ju själva hur kan de då....? Ja, ni vet hur snacket går.

Jag var som sagt inte där. Jag har bara läst vad som har skrikits mot Pinones Arce, men det är inget nytt. Det är en del av läktarklimatet. Ni har sett den där reklamfilmen som rullar på våra arenor. Pappan som skriker "domarjävel" och sedan skäms lite samtidigt som sonen gråter och så den där rösten som talar om att det är dags att visa kärlek till sporten. Övertydlighet, ditt namn är SvFF. Jag funderar ofta på vilken sorts läktarkultur vi vill ha. Själv har jag alltid älskat de fyndiga ramsorna. De blixtsnabba kontringarna på något den andra klacken kommer med. Det roligt elaka. Det är betydligt svårare än att bara skrika "Hata, hata." Samtidigt förstår jag att det inte alltid kan vara så.

Det dundrar i 90 minuter från klackarna i ett derby till exempel. Det kan inte bara vara kärlek. Det måste balanseras upp. Som fotbollstränare brukar säga i sina klyschrace inför matcherna: "Vi ska spela vårt spel, men det finns en motståndare också." Det finns ett behov av att mullra om hur illa man tycker om en motståndare och då kan ett evighetstifo som stavar ut ordet hata vara både fyndigt och roligt.

Kanske är det bara mig det är fel på, men jag har svårt att bli upprörd över vad som skriks från en fotbollsläktare. Det finns så mycket som är snett i den här världen. Jag läser i Aftonbladet om Karina som blev med barn med en av de män som betalade för att få våldta henne om att det barnet nu ska kastas ut ur Sverige. Vad är ett "hata AIK" värt i det sammanhanget? Samtidigt. Det är i den världen jag verkar. Jag är en del av den och jag måste bry mig. Jag måste vara en del av debatten. Men jag återkommer till att jag har svårt att bli upprörd över vad som skriks på en läktare. Det fanns en tid när det var ett problem. När rasisterna fann en plattform och megafon på arenorna tystades de snabbt. Självsanering av bästa sorten. Nu sitter rasisterna i Riksdagen istället. Som sagt. Det är svårt att bli upprörd över att Djugårdare hatar AIK:are och tvärtom.

Sedan finns det såklart övertramp. Men dessa begås av individer och det är betydligt svårare att komma åt.

Jag vet inte hur det är när folk skriker mot en från läktaren. Jag kan aldrig sätta mig in i den situationen. Jag har aldrig upplevt det utom möjligtvis i någon inomhuscup där någon ropade något någon gång. Kanske kan jag jämföra med mailen man har fått genom åren där man kallats idiot, fitta, hora, ful, fet (inga kolhydrater nu) och så vidare, men det är inte samma sak. Ändå. Det är en del av det här jobbet och det är en del av fotbollsspelarnas jobb. Förbundet kan pumpa ut hur många fina reklamfilmer som helst utan att det kommer att förändras och den som vill hävda att det var bättre förr var inte med förr. Det har alltid, så länge jag har gått på fotboll, låtit på det här sättet. Då var det mindre folk. Nu är det mer folk. Mer folk, mer skrik. Det är inte bara i storstaden. Jag har stått på en läktare i Kalmar och vad linjemannen nedanför fick höra det... ja, ni fattar själva.

Så då kommer vi till Hammarby-klacken (i det här specifika fallet) och deras reaktion. Frågan om varför och hur de tycker sig ha rätt att reagera. Att känna sig kränkta. Det är nästan omöjligt att förklara. Du känner dig ju också kränkt. Du snackar skit bakom ryggen på någon, men får du reda på att personen snackar skit om dig känner du dig kränkt. Du tycker att det är helt rätt att döda någon för att han inte tror på samma sak som du, men om din tro hånas så blir du vansinnig.

Vi kan dra det till de minsta möjliga nämnarna och hitta likheter och vi kan blåsa upp det till något fullständigt galet stort och göra detsamma. De som står i de där klackarna älskar sitt lag. I slutändan är det det man måste förstå. De älskar sitt lag som du älskar din flickvän, din bror, din fru, din man, din hund, ditt... eh... Playstation. Det är en annan sorts kärlek, men det är samma nämnare. Det är samma ologiska känslospann. Det är lika lätt förstå som det är omöjligt att fatta.

Det är fotboll.

****

Ingen Fredagsbloggen i fredags. Märkte ni att Den Lärde Fotbollskanalen då försökte smyga in ordet på Twitter. Med litet F och ingen # visserligen, men ändå. Nej, nej, det går inte för sig. Bara för att jag satt på ett tåg, ett annat tåg, ett flyg, en buss och Stockholm Stadion hela dagen så betyder det inte att det är fritt fram. Fredagsbloggen är min.

****

Dessutom. Vad gjorde Hammarby-klacken egentligen? De skrev mot Pablo Pinones Arce när han sprang förbi. Inget annat. Det får man väl fortfarande göra, va?

****

Alltså, den här guldstriden. Jag var inte säker, men efter att ha räknat på det så kan det alltså vara så att alla fyra lagen, BK Häcken, Elfsborg, AIK och Malmö FF, kan ha guldchans i sista omgången. Går alla rent utom Häcken, som i det här lilla experimentet faller mot AIK så skulle det se ut som följer.

1. Elfsborg 61

2. AIK 59

3. BK Häcken 58

4. Malmö FF 58.

Jag tror kanske inte på exakt den poängutdelningen, inget av lagen vann ju i den här omgången till exempel, men bara tanken på att alla har möjlighet i sista omgången kittlar ju något alldeles galet. Lars-Åke Lagrell åkte ju alltid till den arenan där det var störst chans att guldvinnarna skulle finnas. Sedan finns alltid en reservpokal. Här skulle det behövas två eftersom AIK och Malmö FF möts. Finns det ens? Ja, ja, det är bara att passa på att njuta. Vi är så jävla unika.

****

Kennedys frispark mot Varberg BoIS!

****

Det var på Svenska Dagbladet jag tog mina första stapplande steg in i den här världen. Att man nu lägger ner den sportredaktionen är givetvis fullständigt galet och det är många människor som ska skämmas, men det är fan inte reportrarna.

****

Det hade varit intressant att se Rikard Norlings reaktion i soffan framför tv:n när han såg matchen. Har alltid undrat hur annorlunda fotbollstränare tar sig an en match när de sitter i en mer privat sfär. Kanske är de som folk är mest. Jag misstänker ändå det.

****

Lustigt att vissa som ifrågasatte vem Mathias Ranegie skulle peta i landslaget inför senaste samlingen nu vill se honom i samma landslag bara för att han har gjort en bra match mot Milan. Jag har inte ändrat uppfattning. Jag vill fortfarande se honom i landslaget lika mycket som jag ville innan fullträffen i Serie A.

Hur som helst så kan det bli en mycket intressant landslagsuttagning på tisdag. Jag tror också att Håkan Ericson kommer att få lite fler frågor än han brukar få.

****

Aftonbladet skriver om att Laila Bagges son har koskräck. Klassisk Kurt Olsson-journalistik. Han var helt enkelt före sin tid.

****

Ikväll är John Guidetti med i Skavlan och han ska prata om sina drömmar sägs det bland annat. Fram för fler hajar som kommer in genom ett fönster.

****

Nej, han kunde givetvis inte rädda Gais kvar i Allsvenskan, men Jan Mak har åtminstone säkrat en plats i nästa säsong av SVT:s program Maestro. Herregud, så mannen viftar med armarna där vid sidlinjen. Förstår någon av spelarna vad det är han vill? Ser inte så ut.

****

Jesper Jansson har varit gnällig mot medier länge. Han var själva huvudpersonen i en text jag skrev om gnälliga svenska sportchefer. Att bojkotta FotbollDirekt är ju en minst sagt märklig taktik. Visst, om det nu är så att FD är fullständigt ute och cyklar - de skrev faktiskt att det var klart att Roar Hansen tar över och det får de ju ta ansvar för - så kan han bli lite irriterad. Men spekulationer i media har förekommit i alla tider. Och återigen. Allsvenskan kämpar mot Premier League, mot La Liga, mot Serie A, mot Champions League och till och med Håkkin om uppmärksamheten. Jansson borde se till den större bilden än bara sitt eget lag också. Han och HIF är en del av svensk fotboll som det så fint heter.

****

Har ni inte läst det här så borde ni göra det.

****

Nu ska jag snart gå hem och inte spela Playstation. Däremot ska jag vara ledig. Idag. Och imorgon. Borde man hyra MIB 3 ändå eller ska man skita i det? Är kattfisk verkligen så gott som det lät när Hötorgshallarna gjorde reklam för det i tunnelbanan en gång i tiden? Ska jag träna idag? Det är några av frågorna jag brottas med i vanliga livet. Men på söndag ses vi igen i den här bloggen. Då får vi se om vi har kommit ett steg närmare en allsvenska där fyra lag har guldchans i sista omgången.

Vi hörs

Sjöberg på Twitter