Eurosport
 Bundesliga = fotbollsfestTitta nu 
 
 
En match, med Hamréns framtid i potten
15/06/2012 - 11:14

En match, med Hamréns framtid i potten

Dags för England.

Dags för Erik Hamrén att visa att han fortfarande är spelarnas förbundskapten.

Dags för spelarna att visa att Erik Hamrén fortfarande är deras förbundskapten.

Vad var det som hände? Två dagar innan den viktigaste matchen ett svenskt fotbollslandslag spelat sedan... sedan matchen mot Ukraina i måndags handlar det om allt annat än fotboll. Alla har tyckt till höger och vänster och om jag tycker något spelar egentligen ingen roll. Inte nu. Ska man tycka ska man antingen vara först (åtminstone bland de första) eller så ska man ha något nytt att säga. Jag tycker mest att alla säger samma sak. Ja, vissa är emot och vissa är för såklart, men de som är emot tycker samma sak och de som är emot tycker samma sak. Smaken är delad, skulle man kunna säga. Om ni nu nödvändigtvis känner ett oerhört behov av att veta vad jag tycker så får ni stå ut med att gå i fortsatt kunskapsmörker till dess att jag känner att jag har något nytt att komma med.

För nu vill jag prata fotboll.

Nu vill jag prata om England.

Sverige tränade dagen före dagen inför supportrarna och jag kan förstå om engelska medier känner ett behov av att måla upp en bild av ett splittrat och trasigt blågult landslag. Det såg ju så harmoniskt och mysigt ut. Under en förlåtande sol tinade de svenska fotbollssjälarna upp och sången från läktarna lär ha fyllt på energidepåerna bättre än någon sportdryck någonsin kunnat göra. Jo, min känsla är att England allt är lite oroligt.

Plötsligt läser jag tidningskolumnist efter tidningskolumnist som varnar för den tidigare så hånade Zlatan Ibrahimovic. Precis som om de nu, efter nära 10 år på toppnivå, upptäckt att den svenske jätten faktiskt är en gigant i fotbollsvärlden och en världsspelare som verkligen kan göra mer än juice med en apelsin. Det är inte bara det gamla vanliga tjatet om sviten - som ju i tävlingssammanhang trots allt fortfarande är intakt - utan det handlar om ett större grepp. En större respekt. Det trots Sveriges svaga inledning på mästerskapet alltså. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men så är det i alla fall. Vad engelsk media än skriver tar jag för självklart att Roy Hodgson inte lämnar något åt slumpen. Han är helt enkelt inte den sortens tränare.

England kom till matchen mot Frankrike och hade gjort läxan väl. De blixtrande motståndarna stannades upp direkt och det blev en sorts gå-fotboll där det sällan hände något. England gick för en poäng och lyckades på något sätt till synes övertyga även fransmännen om nyttan i denna fördelning. Mot Sverige måste de ändra inställning något. Jag tror inte på något sätt att de tänker rusa framåt med huvudet under armen, men fullt så försiktiga som de var i premiären kommer de inte vara nu såklart. Omställningen är inte helt enkelt och vi har fullt upp med vår egen. För så är det ju.

Det spekulerades i att Emir Bajrami skulle bli en bomb i startelvan. Det sades att backlinjen skulle förbli intakt och så påstods det att Anders Svensson skulle spela från start bredvid Kim Källström. Nu vet vi. Ingen Emir, Jonas Olsson in i mittförsvaret och Andreas Granqvist ut på högerkanten. Och så Svensson då. Gott så . Det låter som en god lösning, men det är inte elvan som är avgörande. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Det är attityden som måste förändras. För om så inte sker så är EM antagligen över och frågan är om det inte är över för Erik Hamrén då också.

Jag är verkligen ingen förespråkare för att sparka tränare. Tvärtom. Det finns dock tillfällen då det är nödvändigt och det kan bli en sådan diskussion efter matchen mot England om det inte går som vi vill. Erik Hamrén gör sitt första mästerskap. Han gör sina första mästerskapsmisstag. Han har rätt att göra sina misstag och jag har försvarat den rätten. Återigen. Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg misslyckades kapitalt i EM 2000 och de fick vara kvar. Helt rätt. Framgångarna därefter kan ingen argumentera emot. Jag ser dock en tydlig skillnad.

EM-historiens tråkigaste match var trots allt följden av en spelidé. 0-0 mot Turkiet var resultatet av en formel som man sedan höll fast vid i åtminstone åtta år till. Det var först efter misslyckandet i EM 2008 som Lagerbäck började experimentera med 3-5-2. Ett test som inte föll väl ut. Där och då hade han förlorat tron på det han gjorde och spelarna hade förlorat tron på honom. Erik Hamrén har byggt sin landslagsidé på något annat. På mod, offensiv lust och en "Bang-like-Barcelona"-inställning. I den första matchen föll man igenom fullständigt. Efteråt menade förbundskaptenen att spelarna hade varit fega och det var också tydligt att han och de elva som startade hade missförstått marschordern. Långa bollar som ett svar på en hög press eller långa bollar oavsett?

Nu måste han bevisa att han kan leda sina spelare. Att han kan få dem att förstå och att de litar på honom fullt ut. Spelarna måste visa att de förstår. Spelarna måste visa att de litar på sin förbundskapten. En förlust kan jag ta. Ett respass ur EM kan jag ta. Det jag främst kommer att leta efter mot England är ett bevis på att förbundskaptenen och de elva är på samma våglängd. Om inte, ja då kan det vara över för Erik Hamrén.

Sjöberg på Twitter

 
 
Missa inte
Följ Eurosport.com
 
Facebook
 
Twitter
 
Mobil