• Är det inte kort på så...

  Föregående

• Tell me why, I don´t l...

  Nästa

Spridda omgångar, spridda tankar och ett jubileum

Först säger vi det som måste sägas: GRATTIS MALMÖ FF, 100 ÅR! Sedan går vi över till att diskutera de utspridda omgångarna som bara sprids och sprids. Nu även med måndagsmatcher i La Liga och CL utspritt över flera veckor.

Fotbollsfans är ofta jävligt konservativa. Jag försöker att inte vara det, och istället se på förändringar förutsättningslöst. Är de till det bättre är det bra och vice, då, versa. Det har hänt att det funkat, men oftast är jag givetvis som alla andra. Rör inte min fotboll, typ. Och med denna ryggmärgsreflex har jag sett med en viss skepsis på det där att de delar upp omgångarna mer och mer. I allsvenskan är det numera ganska ovanligt att mer än två matcher spelas samtidigt, de är utspridda över större delen av veckan. Tråkigt tyckte jag, och tycker jag på mitt sätt fortfarande. Men det är (förutom försämrade möjligheter att åka på bortamatcher) mitt enda argument. Den positiva effekt man först tänker sig är naturligtvis möjlighet att på TV se flera matcher per omgång, men faktum är ju också att med de utspridda omgångarna har ju även intresset för allsvenskan som helhet ökat oerhört mycket, vilket faktiskt också publiksiffrorna har. Det har knappast varit negativt att dela upp det med andra ord.

Och nu börjar spanska ligan att spela på måndagar. Instinktivt vill jag inte det, jag vill ha koll på omgångarna och gå genom hela den uppdaterade serien på söndagskvällen. Men givetvis fastnade jag igår framför Valencia-Getafe, vilket jag knappast gjort om den gått i helgen. Jag kommer att bli överbevisad här också.

Mitt absoluta favoritminne med Malmö FF under de 100 åren är snömatchen mot Wisla Krakow 1979. Jag fick inte gå på matchen (pappa hade inte tid) men såg den på TV, hade gett upp som bara en 9-åring kan ge upp, och väckte sedan skrikande mina småsyskon efter Puskas mål och Cervins retur. Jag minns känslan som än större än semin (som jag såg på plats), och större än de SM-guld och cupguld jag också sett på plats. Men det var ett tag sedan nu.

 Även Champions League är mer utspritt nu. Jag gillar det inte alls. Jag känner verkligen att mitt intresse för matcherna denna vecka är lägre än vad det brukar vara. Men på lite sikt blir det säkert bra det också. Och nog lär jag se Inter-Chelsea imorgon. Mer fotboll på TV är bra för att kväsa min konservatism.

 Christiano Ronaldo slapp straff för sin tröjvisning för att den var en ”fredlig gest av broderskap och solidaritet”. Visst var den det, men det var Kanoutés gest för Gaza också på sin tid.  Spanska sanktionsinstanser verkar lika konsekventa som de svenska. Och det är rätt illa.

 Pellegrini mumlade om att årets upplaga av RM är den bästa på 15 år. Han kan säkert visa det statistiskt men det är naturligtvis inte sant. Hans meningsmotståndare börjar då snacka om CL-säsongerna 98, 00 och 02. Naturligtvis utan att ta upp hur genuint urusla vi var i ligan under i alla fall de två första av dessa säsonger. Själv tycker jag nog att vi (under de senaste 15 åren) aldrig har varit bättre spelmässigt än säsongen 2000-2001. Vi vann inte CL, vi har tagit fler ligapoäng under andra säsonger, Zidane hade inte kommit än. Men vi var sjukt stabila, och glänsande bra. Åtminstone minns jag det så.

Till slut: Panucci lägger av omedelbart. En stor spelare. Hans debutmatch för oss var Rauls enorma show på Calderon 1997. Han slog inlägget som ledde till målet som gav oss CL-titeln 1998. Sedan hoppade han runt på en massa ställen, längst i Roma. Hans framtoning på plan bara lyser osympatisk (har inte en aning om ifall det stämmer, även om ryktena går), men han var bra i fotboll. Dessutom hade han den mest stabila snedlugg man kan tänka sig av en fotbollsspelare, plus att han ser exakt lika gammal (ung) ut som när han slog genom. Han kommer att kommas ihåg.