Se Eurosport och Eurosport 2 på webben. Beställ Här
Remontada epica
Jag skulle aldrig använda uttrycket "episk upphämtning" om en fotbollsmatch. Men "remontada epica" används frekvent i de spanska sporttidningarna. Matchen igår var i sanning en sådan.
Efter 0-2 igår var det tänkta temat för det här inlägget att det ändå såg ok ut. Att Sevilla knappt skapade något. Att det är bättre att fullträffarna kommer mot Lyon osv. Det hade varit ett kvalificerat hycklande. Visst tycker jag att Lyonmatchen är viktigare än Sevillamatchen, men det hindrar inte att jag vill se Real Madrid vinna VARJE match. Gårdagskvällens går till historien.
Vid ett tillfälle i andra halvlek hade vi 16-2 i avslut på mål. Om jag inte minns fel låg vi då under i matchen. Vi prickade träet, Palop gjorde lysande räddningar, Guti lade genomskärare som mot samma lag för tre år sedan, försvaret släppte inte till något (förutom målen...), vi hade bra passningsspel, vi skapade chanser. Men det var inte det jag ville, jag ville att vi skulle vinna.
På övertid skulle vi haft en straff, CR brände ett totalöppet läge, men spelarna gav sig inte. Det SKULLE göras ett segermål. Och när Higuain på ren jävla vilja får huvudet på bollen på Ramos inlägg, när Palop bara kan parera, när Van der Vaart också på ren jävla vilja lyckas få en fot på bollen trots att en försvarare egentligen är först, och när bollen rullar in, då är detta en av de stora stunderna de senaste åren. Man minns de sagolika vändningarna under Capellos sista månader i klubben, man minns adrenalinkicken mot Getafe ifjor, men inte vid någon vändning har vi spelat så brutalt jävla bra som vi spelade sista halvtimmen igår. Det är detta som är Real Madrid. Nu leder vi tabellen men det är kuriosa. Med detta spel och denna inställning ser det dock bra ut även framöver. Så nu gäller det att hålla det mot Lyon. Tills dess har vi en del att leva på.
För övrigt vann min Brooklyn Black Chocolate Stout inget särskilt på att lagras ett år.
You are logged in as administrator