• Tre dyrköpta poäng...

  Föregående

• Jullov...

  Nästa

Gamla hjältar dör inte, men de blir gamla

I förra inlägget orerade jag om olika värvningsalternativ för att täcka upp för Pepes skada. Detsamma har i sanning gjorts på forum och i artiklar Spanien (och Sverige) över. Några av de som brukar ha mest insyn har påstått att alternativen är att köpa en vänsterback eller att inte köpa alls. På något sätt låter det logiskt, eftersom det är där vi har lägst spetskapacitet. Många namn nämns och den tyngste av alla erbjuder sig på tidningsomslag.

Roberto Carlos spelade 11 år hos oss. Han är den utlänning som har gjort flest matcher för oss. En gång gjorde han såhär mot Tenerife. Hanär den ende som spelade samtliga minuter i samtliga våra tre senaste CL-finaler, där vi vunnit samtliga. En gång skrev jag såhär om honom. I min värld är det bara Paolo Maldini som är i närheten av ytterbackar genom alla tider. Med utgångspunkt från det kan jag bara inte klaga om han kommer tillbaka. Men rent intellektuellt tror jag inte att det är bra.

Roberto Carlos var helt ok även sista åren hos oss. Men han var på nerväg. Jag har ju inte sett honom varje dag i Turkiet precis men han lär knappast ha blivit bättre. Visst är han bättre placeringsmässigt än Marcelo och har en "något" bättre vänsterfot än Arbeloa, men jag tvivlar ändå på att han platsar. Hans avslutning med ligaseger och allah-hyllning på Bernabeu är ett värdigare slut än att komma hit och värma bänk på en bänkplats snodd från canteranon Marcos Alonso. Dålig idé alltså.

Så, det var förnuftet det. Jag brukar vara bättre än de flesta fotbollssupportrar på att tänka just förnuftigt och inte bara känslomässigt. Men tanken att få se Roberto Carlos lägga upp bollen och dra in en frispark igen överskuggar det mesta. En sådan möjlighet kanske man inte får missa. Jag kommer alltså fram till att det är dumt att värva Roberto Carlos, men att jag vill det ändå. När fan blev jag sådan?

Eventuell Pepe-ersättare lär ältas igen. Anledningen att jag hann göra det idag var att linan mot min jobb-server låg nere och jag inte kunde fördriva även denna kväll med arbete. Jag svor lite över detta, men det är inget mot vad jag svär över den nya bloggen. Omläggningen är inte anledningen till att jag lägger av vid årsskiftet, men det kunde sannerligen varit det.

Filar på inlägget "The eleven that could have been". Som det kunde ha sett ut om om varit annorlunda. Klart på nio positioner. Kommer nog till helgen.