Just another uppsägning

Igår sade jag upp mig från Eurosport för andra gången. Jag antar att det är den sista. Att jag inte har tiden att göra en blogg så bra som jag vill ha den är naturligtvis huvudskälet. Det fucking bloggverktyg som huvudkontoret sabbade hela den här sidan med ett annat skäl. Att slippa kommentera silly-rykten ett tredje. Istället skall jag sitta och hånskratta åt medias idéer om dessa rykten. Far away from this blogg.

Ett rykte som blev sant var att Pellegrini fick sparken. Han fick chansen, tog den, men tog den inte tillräckligt bra. Bristerna i hans arbete har jag påtalat, förtjänsterna var många. Hur det gått om han fått behålla de holländare han säger sig ha velat ha kvar får vi aldrig veta. Men jag undrar om vi ändå inte skulle haft de problem vi haft med slöa inledningar, svårt att hålla koncentration 90 minuter och oklar rollfördelning på mitten. Fast vi hade haft än högre individuell skicklighet att skyla problemen.

En kompis till mig nämnde följande skäl till att Raul bör lämna truppen: "Han kommer alltid tillbaka efter sommaren mest vältränad, ger allt på försäsongen, tar en plats på ren personlighet, och sedan dröjer det ett tag innan en bättre spelare lyckas ta den platsen." I så fall ser jag det som en anledning att han skall stanna. Och än mer en anledning att skicka någon (vi kan kalla honom José Mourinho) att jaga livet ur de spelare som fettat till sig under sommaren och inte visar professionalitet på träningsläger och i träningsmatcher. Skärp er för helvete! Originalronaldo lämnade klubben för flera år sedan.

Att Mourinho kommer får väl ses som givet även om Moratti nog skulle njuta av den näsknäpp det vore för Perez om affären inte skulle bli av till slut. Och jag tror att det blir bra. Följande skäl ger jag för detta:

1) Det finns ingen tränare som är bäst i världen. Det finns tränare som passar bäst för de förutsättningar de fått att jobba med. Att jämföra hemmasonen Peps, flyttaren Capellos, och evighetsmaskinen Fergusons förmågor och framgångar låter sig inte göras. Men nog fan är Mourinho uppe med de högsta, han har lyckats där han varit.

2) Han är ingen defensiv tränare. Han är en tränare som spelar på det sätt han behöver göra för att vinna. Jag tror att det blir offensivt ibland och jävligt cyniskt när han behöver. Och jag tror att det blir tillräckligt vackert tillräckligt ofta för att tillfredsställa den kräsna publiken. Förutsatt att det blir titlar i alla fall.

3) Han är så jävla cool.

4) Han har ett grymt råmaterial att gå på, och någon mer lär han få in.

5) Han är en tränare som verkligen har vår ordförandes förtroende. Jag undrar om vi haft det sedan typ Luxemburgo. Calderon och Schuster hade möjligen en juste relation ett tag, men tyskens oberäknelighet höll inte i längden. Och han är en tränare som har en sådan pondus att det kommer att vara han som bestämmer om det som har med laget att göra. Får han inte det går han, knappast lika tyst som Camacho, och då är det nog kört för Perez. Det vågar han inte.

Spanska VM-truppen är i mitt tycke helt oklanderlig. Det finns väl någon jag hade bytt (jag tycker t ex att Mata är överskattad) men det hade inte förändrat något särskilt. Men jag tror ändå att det finns några ugglor i en mosse någonstans. Del Bosque är en stark lagbyggare men har inte sin styrka i matchcoachningen, vilket är vad han behöver i VM. Xavi, Iniesta, Cesc och Torres är osäkra efter skador. DB vet fortfarande inte riktigt om han vill spela med en eller två toppforwards. Man kommer att få en grymt svår åttondelsfinal. Spanien kan naturligtvis vinna, men jag tror inte att man gör det. Innan har jag inte trott på dem för att de aldrig vinner, i år tror jag inte på dem pga någon slags känsla. Men jag hoppas att jag har fel.

För övrigt är det ganska få lag som har både bra spelare och fungernade spel. Skka jag säga ett lag som vinner får det bli Brasilien. Galna coacher, mediokra coacher, sämre spelarmaterial än vanligt etc drar ner de andra (utom Spanien och möjligen Tyskland). Mest spännande skall det bli att se hur Domenech och Maradona förstör sina fullt ut lysande råmaterial.

Det kommer att bli en spännande och galen VM-sommar och det kommer sedan att bli en kanske inte lika spännande men minst lika sjuk silly season. För många lag, men förmodligen mest för Real Madrid. Jag kommer att följa det, men inte att kommentera det, inte här i alla fall. Nu skall jag istället försöka sköta mitt jobb några veckor, ta en lång semester, fylla jämnt, och av någon sjuk anledning delta som en av tre i en blogg om löpträning (hur fan hamnade jag där?). Men mitt Realmadridbloggande slutar med denna lista. De 10 största spelarna i Real Madrid sedan 1980.

1) Raul
2) Hierro
3) Roberto Carlos
4) Casillas
5) Redondo
6) Zidane
7) Figo
8) Michel
9) Hugo Sanchez
10) Sanchis

Hedersomnämnande till många. Mest till Guti. Hej då.