"Van att ramla och slå mig"

From Official Website

Annie Seel är en av Sveriges mest unika idrottspersonligheter. I 2008 års Dakarrally kommer eurosport.se att följa henne från nära håll.

Den 5:e januari startar Dakarrallyt i Lissabon. För Annie Seel är det den tredje starten i motorvärldens absolut tuffaste utmaning. På motorcykel ska 162 cm Seel korsa den afrikanska öknen. Och hon räds inte de hårda förhållandena.

- Vissa fegar ur men det gör inte jag. Det är bara att bita ihop när det känns jobbigt, de svåra förhållandena gynnar nog mig mest. Jag kan köra dygnet runt om det är nödvändigt, säger Seel.

Varifrån kommer den här målmedvetenheten och vinnarinstinkten?
- Jag fick inga leksaker som barn (skratt). Nej, men allvarligt så är mentalitet väldigt svårt att förklara. Jag är väldigt envis och har alltid fått klara mig själv oavsett vad jag sysslat med.

Just nu pågår förberdelsa för fullt och Annie är fortfarande kvar i Stockholm och åker ned till Portugal först efter jul.

- Jag är så redo man kan vara just nu, fast när man väl är på plats betyder det i princip ingenting. Förhoppningsvis går förberedelserna bättre än förra gången, då fick jag foten överkörd av en rallybil i Lissabon. I övrigt så försöker jag äta så mycket jag kan. Fast det fungerar i alla fall inte, jag har faktiskt gått ned två kilo istället, skrattar Seel.

Vid två tillfällen tidigare har hon ställt upp i rallyt en 54:e plats blev det första gången efter en strapatsrik tävling som innehöll en bruten handled och flera andra skador. Förra året fungerade inte cykeln som den skulle. I år är det revansch som gäller.

- Jag ville komma topp 40 förra året men då strulade hojen. Jag vill gärna förbättra mig och siktar ännu högre i år, det vore jävligt roligt faktiskt.

Genom har det skett en rad dödsolyckor i rallyt. Hur ser du på riskerna med det du håller på med?
- Många förare kör hela tiden på gränsen och har blivit skadade, men inte jag. Det är upp till mig att bestämma hur mycket det är värt, jag väljer mina egna risker och gör själv bedömningarna. Rökning är farligare än det jag håller på med.

Det kryllar inte av kvinnor i rallyt. Hur upplever du ditt deltagande i en mansdominerad tävling?
- Därnere är det inte ett dugg konstigt. Det är snarare här hemma som folk upplever mitt deltagande som lite märkligt kanske. Men de flesta får nog en chock när de ser hur liten jag är och det kanske är befogat för hojen väger tre gånger så mycket som jag. Jag får hela tiden kompensera med att ta i extra.

Du är till skillnad från till exempel Mattias Ekström inte proffs. Hur ser du på det?
- Hade jag velat vara proffs så hade jag varit det. Jag driver en reklambyrå vid sidan av och trivs riktigt bra med det. Nu är jag snart 40 och borde i så fall ha satsat på en proffskarriär för flera år sedan.

Har du en annan typ av supportrar än våra andra kända förare?
- Ja, det tror jag. Jag kan gå på en speedwayklubb och ingen känner igen mig. Sedan kanske jag handlar på konsum och så är det en kassörska som vet precis vem jag är. Jag har nog fler fans utanför motorsporten eftersom jag inte är proffs. Jag är nog mer en kontorstjej som åker på en galen semester varje år.

Henric Larsson - eurosport.se

Från och med Dakarrallyts start kommer Annie Seel att blogga varje tävlingsdag på eurosport.se.