Se Eurosport och Eurosport 2 på webben. Beställ Här
Triumfen ett test för Englands övermod
En seger mot världsmästarna brukar vara ett steg i rätt riktning.
Det kan det vara i Englands fall också. Men det kan lika gärna vara kontraproduktivt.
Triumfen mot Spanien i går blir ett test för det engelska övermodet.
England vann träningslandskampen mot Spanien i går på Wembley med 1-0. Frank Lampard nickade in retur sedan Darren Bent nickat i stolpen (bollen hade nog skruvat sig in ändå?).
Det var en enorm laginsats av Fabio Capellos gäng. De slet, de offrade sig och de spelade mer disciplinerat än de någonsin gjort under italienaren. Det var catenaccio upphöjt till tio.
För innan vi skenar i väg ska vi förstås fastslå: Det här var inte direkt något tronskifte i världsfotbollen.
Spanien var överlägset före paus. England sjönk ned i ett säckliknande 9-1-0-försvar med alla spelare på rätt sida om bollen medan Spanien körde passningsövningar med jagande hemmaspelare. Det liknade "Piggy in the middle". Det var som den där övningen ni minns att man brukade köra på träningarna: Spel utan mål där man endast försöker få ihop så många passningar inom laget som möjligt.
Det var så njutbart att den engelska publiken ibland gav spontana applåder när Xavi, Andrés Iniesta och Xabi Alonso briljerade som mest.
Spanien var allt de vi drömmer om att vara - utom effektivt.
Vicente Del Bosque, förbundskaptenen som ser ut som en mysfarbror, testade ett nytt spelsystem. Han föll i Pep Guardiolas mittfältsfrossa och spelade strikerlöst, 4-6-0. Vi har hört tjatet om att framtidens fotboll ser ut så, men framtiden är inte här ännu och i går såg det bara uddlöst och torftigt ut. David Silva prövades i en roll som "false nine", men kom aldrig till sin rätt. Han mötte boll och fördelade fint, men blev endimensionell; han blev aldrig något hot i djupled.
Del Bosques plan var att prova nya lösningar (hade han velat vinna matchen hade han förstås inte bytt ut Xavi och David Silva i paus) och han såg inte speciellt deppig ut efteråt.
Han kände precis som vi andra - att det var ett rån när Frank Lampard högg på en retur från Darren Bents stolpträff i inledningen av andra halvlek och nickade in 1-0. I första halvlek hade England knappt haft ett vettigt anfall.
Men om vi för ett ögonblick bortser från det så måste vi förstås lyfta på hatten för detta England. Fabio Capello kom till spel utan John Terry, Rio Ferdinand, Wayne Rooney och Steven Gerrard - Englands fyra ledargestalter. Ändå fick han en hundraprocentig arbetsinsats av vattenbärare som James Milner, Phil Jagielka och Joleon Lescott.
Bäst av alla: Scott Parker.
Det var ingen höggsexa i somras för att säkra förra årets Player of the year, men efter den här hösten lär det vara en del klubbar som ångrar sig. Parker har varit fantastisk i Tottenham och han var lika bra i går - mot tuffast tänkbara motstånd.
När England var som mest sönderpressat i första halvlek, när de knappt fick andrum, var det Parker som dels löpte, dels vann boll, dels hade förmågan att hitta lösningar ur förstapressen.
När han utmattad klev av med sex minuter kvar föll England ihop och släppte till tre vassa lägen under slutminuterna.
England höll emot.
Det var inte minst kul för Fabio Capello.
Förbundskaptenen skulle egentligen ha varit på sin sons bröllop, men eftersom matchen flyttades fram en dag fick han hoppa över det. Han fick iallafall en laginsats som präglades av tro, hopp och kärlek. Det var en påminnelse om hur England måste spela för att ha en chans i sommarens mästerskap.
- Jag säger inte att vi är bättre eller sämre men vi spelstil är helt annorlunda, sa Vicente Del Bosque efteråt.
Jag kan hjälpa honom: England är sämre än Spanien.
För deras skull hoppas jag att de inser det. Den engelska självbilden har ju en tendens att tilta efter en tung seger; det heter lite slentrianmässigt att "England sett sig som världsmästare sedan 1966". Det är förstås överdrivet, men det finns också en poäng. England har historiskt sett haft lätt att bli övermodigt.
Jag hoppas att det stolta fotbollslandet har fått för många näsbrännor senaste åren för att falla i den gropen igen.
Om inte kan de vara nere på jorden igen redan på tisdag.
***
Är England bättre utan John Terry och Rio Ferdinand? Utan Steven Gerrard och Wayne Rooney?
Precis som med Sverige och Zlatan: I en sån här match kan det vara en fördel. För att gå långt i ett mästerskap måste stjärnorna vara med - och spela på topp.
***
Skrev ett blogginlägg i går om att Spaniens tredjelag skulle spela jämnt med England. Inget av det jag såg i går får mig att omvärdera den tesen.
***
Mina spelarbetyg, England-Spanien:
England: Hart 7 - Johnson 7, Lescott 8, Jagielka 7, Cole 7 - Walcott 7, Jones 6, Parker 8, Lampard 7, Milner 7 - Bent 7.
Avbytare: Rodwell 7, Welbeck 7, Barry 6, Downing 6, Johnson -, Walker -.
_______________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com Twitter: Kalle__Karlsson
Utan Xavi, Andrés Iniesta och Alanso Spanien är inte lika vass. Igår var Enlands försvar bättre än Spaniens anfall.Den 13/11/2011 kl 23:42