• Parker symbolen för To...

  Föregående

• Fifas nominering - ett...

  Nästa

Har Villas-Boas material för sin spelidé?

En storm kring lagets kapten och två raka förluster.
Chelseatränaren André Villas-Boas har upplevt en mardrömsvecka.
Men hans största problem går djupare än så:
Har han verkligen material för att uppfylla sin filosofi?

Med lite mer distans till målfesten (3-5) på Stamford Bridge i lördags är det läge att ställa den frågan.
Chelseas släppte in fem mål på hemmaplan för första gången sedan 1989. Det finns förstås en anledning till det och den är till största delen taktisk.
André Villas-Boas jämförs ständigt med José Mourinho. Det är naturligt eftersom han är portugis och har gått i samma fotspår, via Porto till Chelsea.
Men deras fotbollsfilosofi skiljer sig diametralt. När André Villas-Boas ryktades intressera italienska klubbar sa han tydligt:
- Har ni sett min fotboll? Idén är att alltid söka målet. I Italien är det en annan värld. Ingen tänker på att anfalla eller underhålla, det enda som är viktigt är resultat.
Där José Mourinho föredrog ett lågt försvarsspel - det i grunden offensiva 4-3-3-spelet med Arjen Robben och Damien Duff liknade ofta 4-5-1 - bygger Villas-Boas fotboll på ett intensivt presspel med högre utgångsposition. Målet är att vinna bollen högt upp i plan för att ha närmare till motståndarmålet.
Det går att dra paralleller till Barcelona. Villas-Boas har flera gånger berättat att han inspirerats av Pep Guardiola, att Barcelona "uppnått perfektion".

Presspel går hand i hand med en hög backlinje, enligt fotbollens enkla matematik:
* Pressar du högt måste hela laget delta annars "säljer" du de jagande spelarna som tvingas springa till ingen nytta.
* Spelar du med en hög backlinje måste du pressa annars kommer motståndarna ostört att få pricka in bollar bakom din backlinje.
Presspel är inte lätt att granska upptäcka statistiskt, men det finns en siffra som är rätt talande för Chelsea: I höst har de ställt motståndarna offside 4,4 gånger per match. Förra säsongen var siffran 1,7.
Chelsea drar också på sig 40 procent mer frisparkar nu, ett resultat av ett aggressivare bolljagande.
Med så många tajta, täta, målsnåla toppmatcher i minnet var det frapperande att se hur högt både Arsenal och Chelsea spelade med sina försvarslinjer i lördags.
Jag kunde knappt tro vad jag såg.
Arsenal har testat det förr, bland annat mot Barcelona för att hantera spanjorernas possession-spel. För Chelsea är det något nytt. Sedan Mourinho kom till klubben har de försvarat sig lågt. Carlo Ancelottis Chelsea var mer offensivt än Mourinhos, men så fort de förlorade boll körde de taktiken "tio man på rätt sida om boll".
André Villas-Boas är en idealist. Han har sin spelidé. Han kommer inte att vika från den. Men för Chelsea är ett "högt försvar" något nytt. Efter 3-5-smällen mot Arsenal sa Villas-Boas att han inte skulle "överge sina principer". Det är bra, det finns ingen anledning att göra det efter ett svagt resultat.
Men jag är inte säker på att Chelsea - i dag - har materialet för hans spelidé.

Om vi börjar med backlinjen. För att spela så högt som Chelsea gjorde i lördags hade de behövt snabba, rörliga försvarare. Nu hade de John Terry och Branislav Ivanovic. Dessa herrar har många fördelar. En av få nackdelar är att de kan få problem med snabba spelare. Detsamma gäller Alex. David Luiz är den enda som har snabbheten att fungera i en hög backlinje, men han har i stället en tendens att tappa koncentrationen i andra situationer.
Ta mittfältet. Om det var möjligt att klona fram tre Michael Essien är det inga problem att använda en hög press. Essien har både löpstyrkan för att orka och huvudet för att värdera lägena. Men ghananen är långtidsskadad och nu står hoppet till John Obi Mikel, Frank Lampard, Raul Meireles och Ramires. Ramires är klippt och skuren för ett presspel; han är snabb, hård och har rejäla lungor. Meireles fungerar okej. Men Mikel är bäst som "sittande mittfältare" i ett lågt försvar och Lampard är 33 år och har inte samma motor som för några år sedan.
Det var talande hur Aaron Ramsey tilläts dominera mittfältet i lördags.

Tendensen att lag, inte minst topplag, spelar med högre utgångsposition är hyperintressesant. Manchester United har varit ihåligt hela hösten. Alex Ferguson har inte brytt sig eftersom hans lag öst in fler mål än motståndarna, men så kom 1-6 i derbyt mot City. I lördags var det gamla United. Lågt försvar, tätt, inte alls lika risktagande.
I teorin fungerar ett högt presspel bäst med unga spelare, spelare som fortfarande orkar springa oavbrutet. Lex Dortmund förra säsongen.
Ett lågt försvar kräver ingen större arbetsinsats. Då har du råd att ha en Dimitar Berbatov som halvjoggar som ensam striker. Med ett högt lag är det lika med självmord. Då kräver det att alla spelare tar jobbet.
André Villas-Boas lyckades med det i Porto förra säsongen. I Chelsea har han ärvt ett gäng José Mourinho-ammade spelare som kan bli svåra att anpassa till den filosofin.
Roman Abramovitj var inte överväldigad av Mourinhos pragmatiska fotboll, men när han anställde André Villas-Boas var det knappast för att han önskat sig 3-5 mot Arsenal.
Ger han portugisen tillräckligt med resurser för att anpassa truppen till spelidén?

***
Apropå målfesterna:
Målsnitt i Premier League: 2,97. Bundesliga: 2,83. La Liga: 2,52. Serie A: 2,46.

***
Den här veckan firar Alex Ferguson 25 år i Manchester United. Ju mer man tänker på det, ju mer man säger det tyst för sig själv... "25 år", desto mer hisnande blir det.

***
Swansea har verkligen hittat melodin i Premier League. Förra helgen var de lysande i 80 minuter innan de kastade bort en 2-0-ledning mot Wolves, nu blev det seger över Bolton.
Allra mest anmärkningsvärt var passningsstatistiken hos mittfältarna Leon Britton och Joe Allen. Britton slog 67 passningar, samtliga (!) till rätt adress. Ingen spelare har slagit fler passningar i en PL-match på sex år utan att slå bort en enda. Allen slog 85 passningar varav 84 gick till rätt adress.
Nu blev Bolton visserligen reducerat till tio man redan i första halvlek, men det är ändå anmärkningsvärda siffror.

***
Orkar inte ens bry mig om Robin van Persies så kallade "nazi-firande". Om man känner till hans målgest så är det förstås en nonsens-grej.

***
El-Hadji Diouf skrev i dag på ett tremånderskontrakt med Doncaster Rovers, bottenlag i Championship. Där återfinns redan Pascal Chimbonda och Hérita Ilunga - och framför allt - målvaktsveteranen Neil Sullivan.
Det händer spännande grejer i Doncaster, det finns anledning att återkomma till den klubben.

***
Sunderland har drabbats av målvaktskris. Craig Gordon är skadad sedan länge och i helgen bröt Simon Mignolet näsan. Kieren Westwood, sommarvärvningen från Coventry, ersatte, men Steve Bruce överväger att låna in en backup.

***
Eden Hazard sa i dag att han lämnar Lille i sommar. Det är ingen överraskning, den stora överraskningen var ju att han blev kvar den här säsongen.

***
Evertons ägare Bill Kenwright kan han hittat en köpare. Enligt engelsk press för han samtal med indiska företaget Jain Group.
Det är bara att hoppas att de inte är ett nytt Venky's.

***
I veckan gick Steve Bruce ut och hyllade nyförvärvet Sebastian Larsson för svenskens styrka på fasta situationer.
- Man kan se fördelarna med att ha "Seb" i laget - plötsligt är vi ett stort, stort hot på fasta situationer, sa Bruce.
Larsson svarade med att pricka Stephane Sessegnons panna, vilket betydde 2-2 mot Aston Villa.
Bortsett från Sessegnon har Sebastian Larsson varit Sunderlands bästa spelare den här säsongen.

________________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com  Twitter: Kalle__Karlsson