• Premier Leagues värsta...

  Föregående

• Parker symbolen för To...

  Nästa

Galen match - utan försvarsspel

Vi har sett många galna, fantastiska matcher i Premier League genom åren.
Men ingen som den i dag.
Två lag gick ut på Stamford Bridge, struntade fullständigt i försvarsspelet och levererade en ny derbyklassiker.
John Terry, Robin van Persie, Theo Walcott, André Santos - den här matchen innehöll så många historier att den är värd en bok.

Det är svårt att skriva den här texten direkt efter slutsignalen för det kommer att ta ett tag att smälta intrycken.
För att beskriva Chelsea-Arsenal (3-5), säg så här: Den här matchen var bästa tänkbara reklam för Premier League, för fotboll, för idrott på tv överhuvudtaget. Det var bästa tänkbara reklam för allt utom försvarsspel.
Vad har hänt med Premier Leagues topplag?
Skruva tillbaka tiden fem-sex år och erinra er hur det såg ut när dessa lag möttes. Låga lag som inte bjöd på något. Mittfält som blev en bikupa av press och understöd och där det sällan fanns något utrymme alls bakom backlinjen.
Jämför med i dag där Arsenal startade med en ultrahög försvarslinje och ytorna bakom Koscielny och Mertesacker var så stora att de kunnat få ett eget riktnummer.
Att Arsenal överhuvudtaget var kvar i matchen efter 20 minuter var ett under (de kan tacka Daniel Sturridge som slarvade bort två bra lägen).
Chelsea agerade nästan lika naivt. Det hade kunnat stå 2-2 efter en kvart.

När John Terry forcerade in 2-1 minuten före paus såg vi rubrikerna om "revansch" och "ledaren" som stått emot när det stormat. Men den här matchen var långt ifrån över.
Arsenal vände på fem minuter i inledningen av andra halvlek. André Santos stack upp och rullade in 2-2. Med tanke på hans hårresande svaga insats i första var bara det en sensation.
Theo Walcotts 3-2-mål hör till säsongens mest märkliga. Han dribblade två man, ramlade, gjorde en armhävning (!) för att ta sig upp, sprang förbi ytterligare två spelare och dunkade in 3-2 vid första stolpen.
Ett mål som hämtat ur Buster.
Före Walcotts fullträff skedde en händelse som bar en "alternativ matchutveckling. Ashley Cole var igenom och blev kapad av Wojciech Szczesny som fullständigt missbedömde en utrusning. Polacken - och Arsenal - hade tur som klarade sig från en målchansutvisning.

Chelsea var trögt, fantasilöst och hade en Fernando Torres som blev mer och mer uppgiven. Bakåt fortsatte de att släppa till lägen. Arsenal hade minst tre jättemöjligheter att göra 4-2. Istället med tio minuter kvar - när det såg som mörkast ut - vaknade Juan Mata till liv. Från att ha joggat runt i dvala större delen av andra halvlek dundrade han in 3-3 med ett kanonskott (som touchade Alex Songs ben). Chelsea hämtade bollen och gick för ett segermål.
Då kom chockmålet. John Terry fick en otacksam passning, halkade och Robin van Persie fick fritt fram emot målet. Världens hetaste holländare rundade Petr Cech och rullade in 4-3.
För John Terry var det som att gå från hero to zero. Efter den veckan han upplevt med incidenten med Anton Ferdinand var det här värsta tänkbara slutet. Det kommer heta att Terry föll för pressen.
Robin van Persies 5-3-mål på stopptid underströk bara hans status som en av världens just nu bästa anfallare.

Jag vet inte vad det är som fått Premier Leagues tränare att överge försvarsspelet. Vi har sett det tidigare den här säsongen. Manchester United är bästa exemplet. Trots att de toppat ligan under större delen av hösten har de släppt till flest avslut mot det egna målet.
Chelsea rör sig i samma riktning. Kan ni föreställa er ett José Mourinho-lag agera som Terry och Ivanovic i dag?
Nej, tänkte väl det.
Det är som om de engelska tränarna vill kopiera Barcelonas höga presspel men glömmer att det är omöjligt om man inte får alla spelare att ställa upp på det. Som Arsenal spelade i inledningen - hög backlinje och ingen press på bollhållaren är lika med självmord.

***
För Arsenal var det här en symbolseger av monumentala tyngd. Det har haft en helvetessommar och en ännu värre start på säsongen, men tack vare dagens vinst är de bara tre poäng efter Chelsea.
I torsdags hölls ett årsmöte där supportrarna gick till hårt angrepp mot klubbledningen.
Arsène Wenger manade till lugn, bad om tålamod.
5-3 på Stamford Bridge kan fungera som ett bra argument.

***
Jag kan inte minnas någon match där de individuella insatserna har svängt så mycket som i dagens match.
* Theo Walcott: Superhet i inledningen där han serverade två drömpassningar. I andra blixtrade han till med det otroliga 3-2-målet.
* Per Mertesacker: Direkt delaktig i de två första baklängesmålen. Stabil i andra halvlek.
* André Santos: Urusel i första halvlek där han varken hann med Daniel Sturridge eller höll position. Målskytt och klart mer trygg i andra.
* Juan Mata: Bäst på plan första 30 minuterna. Oskarp stora delar av andra innan drömskottet till 3-3.
* John Terry: Den allra mest symboliska resan mellan himmel och helvete. Målskytt i första halvlek - syndabock i slutskedet.

***
Mina spelarbetyg, Chelsea-Arsenal:
Chelsea: Cech 5 - Bosingwa 5, Ivanovic 4, Terry 5, Cole 6 - Lampard 7, Mikel 5, Ramires 6 - Sturridge 6, Torres 5, Mata 8.
Avbytare: Malouda 5, Lukaku -, Meireles -.

Arsenal: Szczesny 7 - Djourou 5, Koscielny 7, Mertesacker 5, Santos 5 - Arteta 6, Ramsey 8, Song 6 - Walcott 8, van Persie 9, Gervinho 7.
Avbytare: Jenkinson -, Vermaelen -, Rosicky -.

_______________________________________________________________-
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com Twitter: Kalle__Karlsson