• Säsongens 50 bästa spe...

  Föregående

• Säsongens 50 bästa spe...

  Nästa

Fallet Zlatan är unikt i England - ingen blir så ifrågasatt

Kung i Italien, respekterad i Spanien - hånad i England.
Så ser den allmänna uppfattningen om Zlatan Ibrahimovic ut.
Det fick vi återigen höra i TV4 i söndags.
Den engelska synen på vår svenska stjärna som "överskattad" är förlegad och felaktig.
Men det är också synen på fotbolls-England som inskränkt.
England hyllar ofta andra utländska spelare.
Därför är det intressant att fråga sig varför just Zlatan - av alla världens spelare - ständigt blir så ifrågasatt på de brittiska öarna.

De senaste dagarna har debatten om Zlatan Ibrahimovics status i fotbollsvärlden återigen blossat upp. Den har en tendens att göra det med jämna mellanrum.
I söndags i TV4 fick vi höra "attacken" från engelske krönikören Martin Lipton som kallade Zlatan för en "nobody" och sa att svensken "inte ens var i närheten av att vara bäst i världen".
I efterhand har Lipton försvarat sig med att det inte var hans egen åsikt utan att han istället redogjorde för den allmänna uppfattningen bland engelska fans.
Är det vad britterna tycker? Har England svårt att se utanför sin egen lilla bubbla? Lever de fortfarande i tron att de är bäst i världen?
Många hävdar det, det har blivit en tacksam angreppspunkt.
Men jag håller inte med. Inte nu längre.

Jag anser faktiskt att engelska fotbollsfans har förmågan att uppskatta spelare från andra länder.
Det räcker med att skruva tillbaka tiden två veckor. Till Old Trafford, 24 maj, Gary Nevilles testimonialmatch.
Juventus lagkapten och ikon Alessandro Del Piero tillhörde motståndarlaget men hyllades ändå med en stående ovation. Det var inte första gången det hände. Tre år tidigare fick Del Piero en liknande ovation på samma arena när han byttes ut i en träningsmatch.
I Champions League-finalen häromveckan, när speakern rabblade Barcelonas laguppställning, tystnade buropen vid "Leo Messi".
Det här fenomenet, spelare som hyllas på bortaplan av motståndarlagens supportrar är alltid lika vackert. Det kan få mig att bli sentimental.
Men det kräver sin publik. Det kräver en publik som lyft blicken från det egna lagets insats. Jag tvivlar på att Del Piero fått samma reaktion i alla andra länder.
Vi kan gå tillbaka till 2003 och den klassiska 4-3-matchen i Champions League där brasse-Ronaldo hyllades med en stående ovation efter att ha gjort ett hattrick mot Manchester United, ett hattrick som innebar att United åkte ur Champions League.
Vi kan minnas vad Xavi berättade om en match mot Liverpool.
- Supportrarna här saknar motstycke. Vi vann med 3-1 på Anfield en gång och applåderades när vi gick av planen.

Vid en snabbtitt i backspegeln har England alltså inte haft några problem att hylla stjärnor från andra länder. Pelé är gud än idag, Maradona likaså.
Leo Messi har - även i England - setts som världens bästa spelare de tre senaste åren. De bugar av vördnad inför storheter som Xavi och Andrés Iniesta. De skulle antagligen göra samma sak om herrar som Alessandro Nesta, Paolo Maldini, Zinedine Zidane, Gabriel Batistuta eller Raúl uppenbarade sig. Det kanske till och med räcker med att nämna nya namn på stjärnhimlen som Mesut Özil eller Edinson Cavani.
För att göra det hela tydligt:
Jag tror inte att jag skulle få några protester om jag satte mig på en engelsk pub och framhöll briljansen hos Dani Alves, Gonzalo Higuaín, Kaká, Fabio Cannavaro, Alexandre Pato, Toto Di Natale, Daniele De Rossi, Andrea Pirlo eller rent av Mario Götze. Dessa spelare har inte heller spelat för en engelsk klubb.
Zlatan? Då finns en skepsis.
Det gör honom unik. Jag kan inte komma på någon annan utländsk spelare avfärdas på samma sätt i England.

Att Rosengårds Maradona delar vårt avlånga land efter en svag insats är vida känt.
Så sent som förra veckan hävdade vissa att Zlatan hörde hemma på bänken i ett svenskt landslag. Det är förstås ett befängt påstående.
Zlatan är vårt landslag.
Kritiken här hemma handlar mest om ett trångsynt jante-Sverige som i sin kollektivistiska uppfostran fått lära sig att man inte "stjäl" straffar om det står i pärmen att den ska läggas av någon annan.
Men det är intressant att Zlatan också har förmågan att skapa liknande debatt i andra länder.
I ett stort fotbollsforum på nätet finns sedan fyra år en "diskussionstråd" om Zlatan. Den har tusentals inlägg och miljontals visningar. Omdömen om Zlatan är bland annat "drama queen", "average player". Där finns också engelsmän som försvarar honom med ord som "pure world class".
För mig är Zlatan-kritiken främmande. Jag satt på Råsunda i går och såg en spelare med ett register som få andra anfallare i världen kan mäta sig med.
Dagen efter ett hattrick mot ett svagt Finland är egentligen inte rätt tillfälle att slå fast att Zlatan tystat tvivlarna. Finland är sämre än på 20 år, så där håller jag med Martin Lipton - tre mål mot Markus Halstis polare förändrar inget.
Men i mina ögon är det ingen tvekan om att Zlatan - sett till senaste åren - är en av världens absolut bästa anfallare.
Bäst i världen? Nej, att Leo Messi och Cristiano Ronaldo står i en klass för sig tycks vara vedertaget. Men Zlatan är definitivt med i utmanargruppen precis bakom med Eto'o, Rooney, Drogba, Tévez, Agüero, Cavani, Rossi samt (om de vore mer formstarka) Villa och Torres.

Kritiken från de brittiska öarna viftas ofta bort med att England har en snedvriden självbild när man bedömer sitt eget och andras landslag. Det framförs, som en utsliten klyscha, att landet sett sig som världsmästare sedan 1966.
Så var det nog - fram till för något år sedan.
För efter flera skrala år under Sven-Göran Eriksson, Steve McClaren och Fabio Capello menar jag att den självbilden har raserats. Efter VM-fiaskot i Sydafrika och flera bleka insatser under Capello mot svagt motstånd är supportrarna väl medvetna om att "Three Lions" halkat efter. Få engelsmän skulle se sitt landslag som en av favoriterna om det spelades ett EM eller VM i morgon.
Så om nu England trots allt är kapabelt att hylla utländska spelare, vilket jag hävdar, och dessutom inte längre lever i tron att man själv är världsbäst - varifrån härstammar kritiken mot Zlatan?
Jag tror på två förklaringar.
En statistisk, en kulturell.
Den statistiska:
Det är ett faktum att Zlatan ännu inte har levererat i VM eller i Champions Leagues slutspel. Två mål mot Arsenal i en enskild match räcker inte för att sudda ut den stämpeln.
Hans två mål på 14 matcher mot engelskt motstånd vittnar om att han sällan visat sin bästa sida för engelska ögon. Men varför har inte Leo Messi eller andra spelare fått samma kritik? Messi var också mållös på engelsk mark inför Champions League-finalen.

Jag tror på en kulturell aspekt där engelsmännens förlegade fotbollssyn talat emot Zlatan - och samtidigt hållit tillbaka deras eget landslag.
I brittisk fotboll gillar man spelare som kämpar, som krigar och vinner tillbaka bollar. Spelare som aldrig ger sig. Försöker man vinner man respekt. Diego Forlán hade inte många rätt under sin tid i Premier League, men publiken uppskattade hans "effort". En medioker spelare som "visar hjärta" klarar sig ofta undan kritik.
Spelare av Zlatans sort, lirare som bygger sitt spel på ögonblick av briljans har svårt att vinna samma uppskattning.
Det förhållningssättet blev inte minst tydligt när Aston Villa-tränaren Martin O'Neill, som var expert i BBC för några år sedan, kallade Zlatan "den mest överskattade spelaren i världen", för att i nästa mening hylla den "lojale lagspelaren" Henrik Larsson som gjorde arbetet i det tysta.
Här tror jag att grundproblemet ligger, snarare än bristen på mål mot engelska lag.
Zlatan, eller rättare sagt den yngre versionen av Zlatan, representerade allt det som britter avskyr allra mest: En spelare som ger upp när det går emot, gestikulerar, ibland knappt ens försöker. Åtminstone kan de se ut så. Han har gett intryck av att vara lat.
Zlatan har, tyvärr, för många sådana insatser i sitt cv: VM 2006, CL-mötena mot Liverpool med Juventus, CL-mötena mot Arsenal med Juventus, CL-mötena mot Liverpool med Inter, CL-mötena mot Inter med Barcelona, CL-mötena mot Tottenham med Milan.
Det handlar inte om det faktum att han gått mållös av planen - det har andra spelare också gjort. Det handlar snarare om sättet han agerat - hur hans spelmässiga insatser i ovan nämnda matcher utstrålat en statisk handlingsförlamning. Parallellen till Dimitar Berbatov är inte avlägsen. Bulgaren är också en fantastisk ögonblicksspelare, men knappast den som jobbar sig in i en match där laget hamnat i uppförsbacke.

Uppfattningen att Zlatan misslyckats i stora matcher finns, även den är orättvis. Och det är inte bara i England. I vårt grannland Danmark har både Preben Elkjaer och Brian Laudrup genom åren sågat anfallaren för att han är "ojämn".
Men det var förr. Dagens Zlatan, lagkaptens-Zlatan, är mer karaktärsspelare. Han har fortfarande ögonblick av magi, men behärskar också det enkla spelet.
Hinner han "vända" kritikerna i England?
Kanske. Britterna är nämligen på väg att byta livsåskådning.
Barcelonas framgångar senaste åren har inte bara utvecklat fotbollen, det har också fått fotbolls-England att ändra inställning till hur man ska värdesätta spelare.
Det första engelska knattar får lära sig i fotbollsskolan är att återerövra bollen. Så har det alltid varit. Inte som i Spanien där man lär sig att passa och behålla bollen.
Först nu - efter att ha bevittnat de spanska tika-taka-framgångarna - har man insett behovet av bollbegåvningar snarare än bollvinnare. Xavi hade aldrig kommit fram i Premier League för 12-13 år sedan. I dag vill man inget hellre än fostra en ny Xavi.
Jag är övertygad om att framtidens engelska talanger kommer att drillas i att bli bättre med boll, istället för att i första hand tränas i sättet att vinna tillbaka boll.
Den förlegade brittiska fotbollssynen har ju medfört att Fabio Capello idag har ett lag som inte ens kan ha bollinnehavet mot blåbärsnationer (jag tror dock att Jack Wilshere och Josh McEachran kan ändra på det framöver).
Om, eller när, den nya filosofin får fäste kan engelsmännen förhoppningsvis upptäcka briljansen hos ett geni som Zlatan Ibrahimovic.
Till dess måste han avgöra matcher i Champions Leagues slutspel nästa vår.
Gärna mot engelska lag.
______________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com Twitter: Kalle__Karlsson