• Alex Fergusons 25 bäst...

  Föregående

• Spaniens tredjelag - l...

  Nästa

Dokument: Newcastles väg från fiasko till succé

De sålde de tre bästa spelarna och tippades i botten.
Mer än en fjärdedel av säsongen är avverkad. Newcastle är fortfarande obesegrat.
Hur gick det till? Hur långt kan det räcka? Det är frågorna som England ställer sig.
Jag sökte svaren genom att studera lagets arbetsmoral, titta närmare på chefsscouten som hittat fynden i Frankrike och tala med Alan Pardews nära vän.

Jag vet. Dumstruten som ska sitta på mitt huvud håller på att måttbeställas.
Jag är varit en av dem som velat tona ned Newcastles fina inledning. "Det är tidigt på säsongen". "De har haft ett relativt lätt schema", har jag resonerat.
Dessutom har jag varit förblindad av historien, av andra mindre klubbar som gjort bra ifrån sig de senaste åren för att sedan falla ihop: Wigan, Hull City, Blackpool, Sunderland.
Det kan förstås hända i Newcastles fall också, men just nu känns det inte så. Vi har spelat elva omgångar och Alan Pardews gäng har fortfarande en nolla i förlustkolumnen. Det är den längsta sviten klubben haft sedan Kevin Keegans "Entertainers" vid starten av säsongen 1994/95.
Det är inte bara överraskande - det är sensationellt.
Efter den svarta sommaren då lagets tre bästa spelare förra säsongen - Kevin Nolan, Joey Barton och José Enrique - lämnade klubben kunde ingen förutspå den här utvecklingen. Silly season var ett fiasko. Newcastle lyckades, tillsynes, göra allt fel.
Även om han inte visade det utåt var Alan Pardew besviken i augusti. När transferfönstret stängde igen hade han inte fått in den viktiga ersättaren till Andy Carroll. Han skulle åter tvingas lita till modesta anfallare som Leon Best, Peter Lövenkrands och Shola Ameobi samt nye Demba Ba. Vissa tippade till och med Newcastle som en nedflyttningskandidat.
Nu ligger de trea i ligan, bara en poäng efter Manchester United.

Det är många som under hösten vänt ut och in på laget för att hitta förklaringarna till scenförvandlingen. Den är nämligen remarkabel. När Alan Pardew presenterades som ersättare till sparkade Chris Hughton i december förra året ville endast 2 procent se honom som tränare, enligt en enkät i en lokaltidning. Hatet mot ägaren Mike Ashley, som offrat populäre Hughton, var massivt. Det var ofrånkomligt att det även vällde över mot Pardew. Nu låter det annorlunda. Borta mot Stoke förra veckan sjöng supportrarna "There's only one Alan Pardew".
Vad är hemligheten? Vi kan förstås peka på att många spelare lyft sig flera nivåer. Målvakten Tim Krul har varit otrolig, mittbackarna Steven Taylor och Fabricio Coloccini spelar sitt livs fotboll, vänsterbacken Ryan Taylor har ryckt in med bravur, centrala mittfältet med Cheik Tioté och Yohan Cabaye är ett av ligans bästa, Demba Ba öser in mål.
- Spelarna ska ha stor credit. Du kan ha en matchplan om vad du vill göra men samtidigt måste spelarna vara modiga nog att utföra den, säger Alan Pardew.
Men hur har han burit sig åt för att få laget att dra åt samma håll?
Steven Taylor pekar på drivkraften, "att aldrig vara nöjd":
- Ibland när vi håller nollan är han bara lite nöjd. Det är inte lätt att göra honom belåten. Han är väldigt hård. Han sätter ribban högt och vill ha perfektion både på matcher och på träningar.
Jag slog en telefonsignal till min engelske vän Paul i går. Paul är barndomsvän med Alan Pardew (som för övrigt har en svensk fru). Tack vare den kopplingen har jag följt Pardew med extra stort intresse ända sedan han förde upp Reading genom divisionerna. Jag minns mycket väl när han fick chansen i West Ham, när han tog dem till FA-cupfinal 2006, hur han fick sparken, hur han fick nytt jobb i Charlton (jag satt i soffan bredvid Paul när Alan ringde och berättade att han precis varit och skrivit på kontraktet). Jag minns hur han först lyckades och sedan misslyckades i Southampton.
För några veckor sedan var Paul över i Newcastle och såg en av matcherna i sällskap med ägaren Mike Ashley ("Ashley är väldigt trevlig. Som vilken kille som helst"). Paul berättar:
- Jag pratade med Alan senast i torsdags, men då pratade vi om andra saker. Sedan snackade vi lite kort före matchen i lördags.
Vad har då Alan gjort med laget?, frågar jag. Paul pekar på de saker som nämnts av andra: Den tätade defensiven, det faktum att de största karaktärerna försvann och gav utrymme till andra, värvningen av Yohan Cabaye. Mellan raderna läser jag att Alan såg fördelar med att göra sig av med Nolan, Barton, Enrique. Managerns gissning var att det skulle gynna gruppen att få bort de största egona ur truppen.
- Alan snackar mycket med spelarna och kräver hård disciplin. Han skapar respekt. Han visste att det skulle vara tufft att komma upp i norra England, men han kör sin stil. Ta Leon Best som har haft lite problem. Nu kämpar han som fan på plan.
Steven Taylor säger att Alan är en perfektionist, att det är omöjligt att få honom att le?
- Ja, men det är hans stil. Han är så.
Kan du peka på några detaljer han infört i klubben?
- Bara en sån enkel grej som att man tar i hand och hälsar varje dag när man kommer in på träningsanläggningen. Han har infört förbud mot personliga tränare. Förut skulle spelarna ha med sig sitt eget folk, nu är det träningar "behind closed doors" som gäller.
Det sägs att Alan är fäst vid statistik?
- Ja, han använder Prozone (ett verktyg för managers) hela tiden. De mäter allt och har jobbat upp fitnessen hos spelarna.
Hur har han fått spelarna att dra åt samma håll? Newcastle måste vara det lag som kämpar hårdast på plan?
- De har skapat en bra stämning. När de är på bortaresor gör de andra saker, anordnar pingisturneringar och sådant.
Den bilden framträder och man lyssnar på Steven Taylor. För några veckor sedan konstaterade han:
- Jag spelar med ett leende på läpparna. Så här lycklig har jag aldrig varit.

När ett lag lyckas riktas medias blickar alltid mot tränaren för att hitta förklaringar. Många glömmer ofta att en ledarstab består av fler än en person. I Newcastle är det kanske allra tydligast. Alan Pardew har inte varit sen att lyfta fram personerna som jobbar runt honom:
* Assisterande managern John Carver, som tidigare var assistent åt sir Bobby Robson.
* First team coach Steve Stone, den förre Nottingham Forest-mittfältaren.
* Utvecklingschefen Peter Beardsley, den förre storspelaren.
* Chefsscouten Graham Carr.
Graham Carr är mest intressant i sammanhanget. Carr, en Geordie som är far till komikern Alan Carr, har arbetat som scout åt David Pleat i Tottenham och Svennis i Manchester City. Men det är senaste två åren i Newcastle som han gjort sig ett namn. Hans cv sedan han tog över jobbet från Dennis Wise börjar bli minst sagt imponerande. Det var han som hittade Cheik Tioté i Twente. Det var han som hittade Hatem Ben Arfa i Marseille. Det var han som hittade Mehdi Abeid i Lens b-lag. Det var han som hittade Yohan Cabaye i Lille. Den sistnämnde framstår som säsongens fynd i Premier League.
Alan Pardew säger:
- Klubben hade en stark process i Frankrike innan jag kom. Graham Carr har stort inflytande i det landet och vi litar alla på honom. Vi har också några riktigt bra kontakter där. Det ska man inte underskatta. När en spelare kommer hit, vet vi vad vi får. Vi vill ha bra spelare och bra karaktärer.
Carr, 66, berättade i en intervju med lokaltidningen Sunday Sun i våras om sitt arbetssätt. Där framkom en bild av en mycket målmedveten och strukturerad herre.
- Vi tittar inte bara på en spelare en gång. Med Cheik var det resultatet av fyra års scouting. Jag såg honom för Roda mot Arsenal 2006 och de fick storstryk med 0-4 men du kunde se att han skulle bli en bra spelare. Han slutade aldrig springa.
På samma sätt avslöjades nyligen att klubben haft ögonen på Yohan Cabaye i fem år innan man slog till i somras. Mittfältarens agent ville ha garantier på att Newcastle visste vad de köpte. Skulle en rörlig, passningsskicklig spelare passa i ett lag som spelat mer "direkt" fotboll? Tack vare klubbens scoutingnätverk visste Alan Pardew mycket väl vad han fick. Han fick den perfekta länkspelaren för att uppfylla målet att bli ett mer attraktivt lag.
Newcastle har arbetat konsekvent för att få in rätt karaktärer i laget. De träffade en spelare i somras men valde att inte skriva kontrakt med honom för att "det inte kändes rätt". Vem spelaren var är inte bekräftat, men lokaltidningarna hävdar att det handlade om Gervinho - som senare hamnade i Arsenal. Newcastle drog tillbaka sitt bud för att de kände sig utnyttjade. De trodde att de användes som lockbete för att större klubbar skulle bli intresserade.
- Du kan titta på statistik, och den kan se bra ut, säger Alan Pardew. Men spelet sitter i huvudet. I huvudet finns karaktären. Sedan har vi det här med motgångar, hur kommer spelaren reagera?

Graham Carr har blivit en nyckelperson i ägaren Mike Ashleys nya värvningsfilosofi. Tidigare var Newcastle en klubb som handlade stort och flådigt. Vi minns namn som Patrick Kluivert, Albert Luque och Xisco med förskräckelse. Det blev sällan bra.
Så klubben lade om fokus. Istället för att handla etablerade spelare har man istället letat prisvärda alternativ på kontinenten.
Missnöjet bland fansen har varit stort, men resultatet den här säsongen har gjort att dessa reaktioner vänts till hyllningar. Succéspelare som Demba Ba (bosman men med hög sign-on) och Yohan Cabaye är två av sommarens största fynd i Europa.
- Folk kommer att titta på Wenger och säga att han täckt in den franska marknaden men vi har bra koll på den, tro mig. Det är samma sak med andra länder. Nyckeln är att agera snabbt - det är så vi får våra "targets".
Carr har fler utländska juveler på ingång. I reservlaget har en rad spelare kommit och gått, bland andra Danny Situ, 19, och William Rémy, 20, från franska Lens. Dessutom finns mer "talent" i klubben än på många år. Shane Ferguson, Haris Vukic, James Tavernier och Sammy Ameobi talas det mest om. Ameobi, lillebror till Shola, kommer närmare och närmare en startplats och togs i dag ut i U21-landslaget.
Efter den starka hösten där laget har sju segrar och fyra oavgjorda efter elva omgångar, undrar nu hela England hur länge det ska hålla. När ska Newcastle bli avslöjat som en bluff?
Fansen har redan börjat drömma om Europaspel. Alan Pardew gör inget försök att ta död på dessa förhoppningar.
- Jag vill inte dämpa förväntningar eller humöret. Jag är inte här för att göra det.
- Jag vill att fansen ska njuta och om de drömmer om Champions League, låt dem drömma, det är fantastiskt, all lycka till dem. I omklädningsrummet måste vi vara lite mer konservativa i vår approach. Vi är ett nytt lag, vi har gjort det jättebra och vi går vidare till nästa match, så är det.

Frågan kvarstår: När fasaden ska spricka? Den där förlusten borde ha kommit i premiären mot Arsenal. Den kom inte då. Om inte förr borde den definitivt ha kommit borta mot Stoke förra veckan. Den kom inte då heller.
De som fortfarande tvivlar på lagets styrka poängterar det faktum att Newcastle inte har mött något av topp 4-lagen.
- Spelschemat var kanske snällt när det kom, men du möter kvalitet varje vecka i Premier League, säger vänsterbacken Ryan Taylor. Vi har spelat elva matcher så vi har mött mer än halva ligan. Okej, vi har inte spelat mot big four än, men man kan bara besegra laget man spelar mot.
I lördags blev det 2-1 hemma mot Everton och även om den matchen inte var någon fullträff så var det ännu ett bevis på att a) Newcastle blivit mer tryggt defensivt (Fabricio Coloccini var en jätte igen), b) Det här är ett år då Newcastle har marginalerna med sig.
Mot Everton behövde de inte ens göra 1-0 själva. John Heitinga styrde in bollen bakom en ställd Tim Howard. Och när Louis Saha träffade stolpen innan Ryan Taylor svingade in 2-0 via ribban - ett drömmål - fick man känslan av att ingenting kan gå emot "Magpies" för tillfället.
Det finns också en klyscha som säger att "man förtjänar tur" och är det något lag i Premier League som lagt ned hårt arbete den här säsongen är det "skatorna från Tyneside.
Klubben som tidigare var känd för att inhysa utländska primadonnor har numera ett sammansvetsat kollektiv.
Alan Pardew fått laget att jobba stenhårt för varandra. Mot Everton sprang Jonas Gutierrez (återigen) oavbrutet längs kanterna, vilket gav ytterbackarna välbehövligt understöd.
- Gutierrez var som en Duracell-kanin, säger lagkamraten Steven Taylor.
Det defensiva ansvarstagandet var ännu viktigare mot Stoke som bygger sitt spel kring inlägg mot sina targetspelare. Newcastles scoutrapport identifierade hotet, Alan Pardew undanröjde det genom att låta Gutierrez och Obertan jobba "hörnflagga till hörnflagga".
Vill man ha en symbolspelare för detta nya Newcastle kan man peka på Ryan Taylor. Han har hoppat runt mellan många olika positioner i sin karriär. Han var länge en högerfotad högermittfältare av Beckham-snitt. Han hade en bra högerfot, inte så mycket mer. Nu har han gjort vänsterbackspositionen till sin egen, mest tack vare hårt arbete och stort engagemang. Davide Santon, värvad för £5m från Inter i somras, har svårt att slå sig in i laget.
- Jag hoppas att folk tittar på mig och ser en spelare som försöker etablera sig på en position. Jag vill vara känd som vänsterback nu. Det är skönt att skaka av sig ryktet som "Mr Versatile", säger Taylor.
Den stora - och enda - frågan som återstår kring Newcastle är hur laget klarar att hantera skador. Cheik Tioté saknades i lördags. I första halvlek klev Yohan Cabaye av med en ljumskskada, Sylvain Marveaux likaså.
För Newcastles kunde landslagsupphållet inte komma mer lägligt. Åtminstone Tioté är tillbaka till nästa match.
Han lär behövas. De kommande veckorna kommer laget att få sitt riktiga test. I tur och ordning väntar Manchester City (b), Manchester United (b), Chelsea (h).
Klarar Newcastle av dessa matcher - då är det många som förtjänar sina dumstrutar.

Fotnot: Svenske målvakten Ole Söderberg är utlånad från Newcastle. Förra månaden höll han till i Darlington i Conference. Nu är han utlånad till Chesterfield i League One. Lånet gäller till 10 december.

Fakta: Newcastles spelaromsättning inför säsongen

In: Mehdi Abeid (Lens), Yohan Cabaye (Lille), Demba Ba (West Ham), Sylvain Marveaux (Rennes), Gabriel Obertan (Manchester United), Davide Santon (Inter), Rob Elliot (Charlton).
Ut: Sol Campbell (klubb oklar), Shefki Kuqi (Oldham), Kevin Nolan (West Ham), David Leadbitter (Torquay), Wayne Routledge (Swansea), José Enrique (Liverpool), Joey Barton (QPR).

Källor: Northern Echo, Sunday Sun, Sky Sports, The Guardian, Wikipedia

________________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com  Twitter: Kalle__Karlsson