• Wenger spelade högt - ...

  Föregående

• Agüeros bötessystem...

  Nästa

Dokument: Hargreaves helvetesresa

Han var en av Europas bästa i sin position - innan skador förstörde karriären.
Han var borta så länge att folk glömt bort att han fortfarande är aktiv - ändå drömmer han om EM nästa sommar.
Han fick den ena domedagsprofetian efter den andra - innan han fick hjälp i Umeå.
Han tvingades marknadsföra sig själv på Youtube - men hamnade i världens rikaste klubb.
I går gjorde Owen Hargreaves, 30, comeback. I Manchester Citys tröja. Han gjorde succé.
Här är berättelsen om den långa resan tillbaka, om tvivlen och tårarna på vägen dit.

21 september 2011, Manchester:
Etihad Stadium är halvtomt när Manchester City spelar Ligacupen mot Birmingham, men när Roberto Mancini viftar på byte tolv minuter in på andra halvlek och fjärdedomaren visar upp "20" på skylten märks det inte. Ovationerna som Owen Hargreaves får när han vandrar av planen är massiva. Och den här gången handlar det inte om sympatiapplåder för en ständigt skadad spelare. Owen Hargreaves hyllas för sin insats i matchen.
På dagen tre år efter det att han senast spelade 90 minuter, borta mot Chelsea på Stamford Bridge, är han äntligen tillbaka på fotbollsplanen. När han kliver av i den 58:e minuten har han all anledning att vara stolt. Engelsk press skriver i dag om "Sensational debut" och det är inte helt omotiverat. I den 18:e minuten knorrade Hargreaves in 1-0 med ett mäktigt skott från 20 meter. När han jublar efter fullträffen ser han ut som en spelare som just skrämt i väg tusen demoner. Han sätter fingrarna framför munnen för att göra en slängkyss mot publiken. Men så kommer han av sig och sätter händerna framför ansiktet istället. Det är som om han kommer på sig själv hur mycket det här ögonblicket betyder.
Manchester City-fansen dansar "Poznan" innan de börjar skandera "Fergie, sign him up". Owen Hargreaves kan kosta på sig att le.
Känner man till den helvetesresa han gått igenom är det inte svårt att förstå känsloyttringarna. För att överhuvudtaget komma till spel den här kvällen har han vandrat en väg som få andra fotbollsspelare hade klarat av.

1 juli 2006, Gelsenkirchen:
Sven-Göran Erikssons England slåss för att överleva i VM-kvartsfinalen mot Portugal. Wayne Rooney har satt dobbarna i skrevet på Ricardo Carvalho, domaren Horacio Elizondo har dragit upp det röda kortet.
Scenariot är inte helt olikt det som utspelade sig åtta år tidigare, i Saint-Étienne 1998, då David Beckham drog på sig en lika onödig utvisning och England föll på straffar mot Argentina. The Sun:s förstasida dagen efter Argentina-uttåget sa allt: "Ten heroic lions and one stupid boy".
Svennis England gör en lika bragdartad insats den här gången. De håller sig flytande genom andra halvlek, genom förlängningen. En spelare är mer "heroic" än någon annan, och det är lite överraskande.
När Owen Hargreaves kom till VM-turneringen var han ifrågasatt av den engelska fotbollspubliken. Det berodde säkert till stor del på att han tillhörde Bayern München och huserade långt utanför Premier Leagues intressesfär. Men VM 2006 blev Hargreaves upprättelse. Efter turneringen var många rörande överens om att han varit Englands bästa spelare.
Alex Ferguson hade redan visat intresse för spelaren. En flytt till Manchester United var som en dröm. Han hade vänt opinionen på hemmaplan, nu skulle han dessutom få komma till Englands största klubb.
Han var 25 år. Fotbollsvärlden låg öppen för Owen Hargreaves.



Nu dröjde visserligen flytten till Manchester United ett år längre än det var tänkt. Bayern München-hierarkin med Uli Hoeness och Karl-Heinz Rummenigge var inte pigga på att släppa sin stjärna. Sommaren 2007 gav de upp. Owen Hargreaves skrev på för Manchester United och presenterades samma dag som Nani. Han fick tröjnummer 4, en indikation på att Alex Ferguson såg honom som den långsikta lösningen som defensiv mittfältare. Det dröjde inte länge innan han visade varför United betalat £19m för en spelare där de redan hade en uppsjö av alternativ.
Owen Hargreaves debuterade i derbyt mot Manchester City. United var överlägset, men Svennis gäng lyckades på något sätt ändå vinna tack vare ett Geovanni-mål. Hargreaves var bäst på plan vid sidan av Micah Richards.
Owen Hargreaves var populär bland supportrarna. Han uppfyllde inte schablonbilden av engelska fotbollsstjärnor som har för mycket pengar och inte har någon koll på omvärlden. Han var ödmjuk, vältalig och framstod som en hyvens kille.
- Han har uppfostrats väl. Han har gott uppförande, allting med honom är perfekt, sa Alex Ferguson.
Efter en tung ligastart blev debutåret en framgångssaga. United vann Premier League och Champions League. I finalen mot Chelsea i Moskva var Owen Hargreaves planens bästa spelare. Han slog in en av straffarna bakom Petr Cech.
Efter en säsong som ryckts sönder av småskador stod Owen Hargreaves på toppen av sin karriär. Han hade fått starta finalen, han hade i allra högsta grad fått bidra till triumfen.
Efter Champions League-finalen spelade han en landskamp mot USA.
- Det var sista gången jag spelade en match utan smärta, säger han.
Från sjunde himlen är det lätt att missa en avgrund som öppnat sig.



När nästa säsong startade kände Owen Hargreaves att något inte stämde. Förebyggande sprutor från en specialist i Leicester hjälpte inte. Det blev bara sämre.
- Det fanns dagar då jag inte ens kunde gå. Jag spelade i starten av säsongen. Mot Villarreal lirade jag 50-60 minuter, kändes okej faktiskt, men efter 20 minuter mot Liverpool klev jag av.
En vecka senare startade han i toppmötet borta mot Chelsea. Han tog fem-sex smärtstillande tabletter och lyckades genomlida 90 minuter.
- Efter det kunde jag inte gå på tre dagar.
Det var den 21 september 2008. Owen Hargreaves kommer ihåg den dagen. Det skulle nämligen dröja innan skulle spela fotboll igen.
Problemen hade börjat långt tidigare, redan våren 2007. Owen Hargreaves spelade för Bayern München när han drabbades av en fraktur på vadbenet. I en intervjuer han ställt upp på senaste åren i Daily Mail, berättar han:
- När man åker på en sådan skada förlorar du mycket muskelmassa. När jag kom tillbaka hade jag inte samma styrka. Det var antagligen då jag började förstöra knäsenan på utsidan av knäskålen.
Hargreaves spelade tio raka matcher för Bayern innan kroppen sade ifrån på ett träningspass. Det var bara en månad kvar av säsongen.
- Det blev bättre fort och jag klarade läkarundersökningen hos United. Men jag inser nu att problemen blev värre för varje dag. När senan börjar ge efter är den inte självläkande.

När Owen Hargreaves anlände till Manchester United höll han masken. Han trotsade smärtan och spelade.
- Jag var ny, det var höga förväntningar, jag ville spela. När vi började köra dubbla pass svullnade knäet. Den säsongen kunde jag spela, men jag kände hela tiden av knäet. Jag fick kämpa mig igenom träningspassen efter en match var det ömt. Jag firade inte ens Champions League-vinsten för jag var inte nöjd. Jag hade vunnit Europacupen men det blev inte den säsongen jag hoppats på. Jag visste att jag var kapabel att spela bättre.
Att komma tillrätta med problemet var inte lätt. Skadan var ovanlig.
- Jag hade gjort mycket research på nätet, försökt lista ut vad det kunde vara. Jag är en explosiv spelare. Men det verkade som det inte var så vanligt i fotbollen. Det var mer vanligt i basket och handboll.
Till slut tändes hoppet - tack vare en svensk. Den engelska landslagsläkaren Leif Swärd rekommenderade sin vän Håkan Alfredson.
- Det var ett namn som återkom hela tiden. Håkan Alfredson. Leif sa att han var typ knäsenornas gudfader.
Owen Hargreaves tog med sig klubbläkaren i Manchester United och begav sig till Sverige.
- Han håller till uppe i arktiska delen av Sverige. Det krävdes tre flygningar för att komma dit. Hur som helst, han undersökte mig och konstaterade att knäet var riktigt illa. Men han sa att det fanns åttio procents chans att en operation skulle vara lyckad.
Är man idrottsstjärna och ska operera ett sargat knä finns det bara ett ställe att åka till.

Hargreaves reste vidare till Vail i Colorado där välkände knäspecialisten dr Richard Steadman har sin klinik. Steadman är en guru i branschen. Han har opererat mängder med idrottsstjärnor genom åren, bland andra Michael Owen och Anja Pärson. Han berättade i en intervju senare:
- Jag har arbetat i 30 år. Det här är det värsta knäet jag har sett.
Han syftade på Owen Hargreaves vänstra knä, men diagnosen var värre än så. Läkaren bedömde att man behövde gå in i båda knäna. När Hargreaves försökt spela hade han snedbelastat och skadat även det högra knäet. Men operationen gick inte genomföra direkt.
- Steadman sa att min sena var som äppelsås och att den behövde tid. Det dröjde till november innan han gick in i högra knäet och till januari 2009 innan han opererade vänstra knäet.

På Richard Steadmans klinik fick Owen Hargreaves kontakt med Luke O'Brien, som arbetade på rehabavdelningen. Hargreaves fick förtroende för O'Brien och valde att stanna i USA ("Jag ringde till United och sa: "Jag stannar och kör rehabiliteringen här").
Det blev en svår tid. Medan Alex Ferguson hela tiden höll hoppet om en comeback vid liv, var rapporterna från andra sidan Atlanten ingen källa till optimism. Det som skulle ta åtta månader tog 18 månader.
Det var många som höll tummarna. Inte minst en italienare. Inför VM i Sydafrika sa Fabio Capello att han skulle avvakta så länge som möjligt på Owen Hargreaves.
Själv var han desperat. Han försökte allt för att skynda på läkningen.
- Jag läste till och med den där boken om hjärnan, om hur den här killen som körde triathlon hade använt positivt tänkande för att komma tillbaka efter en trafikolycka.
Det var under den tiden en vän tipsade om Alex McKechnie. McKechnie är fitnesstränare och var den som hjälpte basketstjärnan Shaquille O'Neil tillbaka. Hargreaves, som föddes i Kanada, spenderade mycket tid hos McKechnie i Vancouver.
- Han sa: "Det finns inget som heter skadebenägen spelare. Det är bara något som en läkare säger när han inte kan hitta en lösning".

6 november 2010, Old Trafford:
Det hade ryktats en tid, men ingen vågade tro på det. Men när Alex Ferguson talade på presskonferensen inför mötet med Wolverhampton sa han att han planerade att spela Owen Hargreaves. Mittfältaren hade tränat bra en tid. Det kändes lovande.
- Fram till sista träningen, på fredagen, då det gick snett. Jag jagade Chris Smalling och kände en sträckning i baksidan. Jag tänkte "Vad i helvete?" Jag bara satt där på planen.
Dagen efter var trycket utifrån stort. Alla - lagkamrater, publiken, managern - ville se honom spela. Hargreaves spelade. Det låg en förväntan i luften på Old Trafford över att få se spelaren som varit borta i två år. När han vandrade ut på planen fick han en stående ovation.
Comebacken höll i fem minuter.
- ...innan jag fick en bristning i den förbannade baksidan.
När Hargreaves vandrade av planen på väg mot omklädningsrummet var det som om någon tryckt in en nål i ballongen fylld av förhoppningar. Många var övertygade om att de sett slutet för landslagsspelaren.
- När jag gick av var det den längsta vandringen jag gått i mitt liv. Det tog all energi bara att ta mig till omklädningsrummet. Jag är ingen känslosam kille men när jag väl kom in föll jag ihop och grät. Jag satt där med en av klubbläkarna och var förkrossad. Jag hade gett så mycket. I två år hade jag visualiserat ögonblicket i mitt huvud. Så klarade jag bara fem minuter.
Lagkamraterna led med honom. Edwin van der Sar kom hem till honom på kvällen och tröstade.
- Edwin är en bra kille, det var fint gjort av honom.



I januari, i år, var han tillbaka i full träning. Optimismen var inte lika stor som tidigare, men ändå tillräckligt för att Alex Ferguson skulle tro på spel i mötet med West Ham. Men...
- Det var landslagsuppehåll så jag tränade med juniorerna. Jag gick upp i en nickduell och plötsligt kände jag världens smärta. Jag tänkte "jag är fördömd". Sedan svimmade jag nästan av.
Axeln hade hoppat ur led. Han hade två alternativ: Operera och säsongen är över eller intensiv rehab så kanske det finns en möjlighet att komma tillbaka.
- Jag valde rehab. Mitt kontrakt var på väg att gå ut och jag kände att jag behövde spela.
Säsongen hann ta slut innan Hargreaves var fit, men han visste att hans tid i Manchester United var över långt innan dess.
- Jag sade adjö före Champions League-finalen.

Manchester United stod inför en generationsväxling. Paul Scholes, Gary Neville och Edwin van der Sar hade tackat för sig. Unga spelare som Phil Jones, Tom Cleverley och David De Gea var på väg in. Det var aldrig aktuellt att förlänga kontraktet för 30-åringen som inte spelat kontinuerligt sedan våren 2008.
- Det var varit ett svårt beslut att ta när man vet hur hårt pojken har kämpat för att komma i form. Men vi har tagit beslutet i hopp om att han kan få i gång karriären någon annanstans, sa Alex Ferguson.
Owen Hargreaves har förståelse för det.
- Man kommer till en punkt när man måste säga att det inte fungerar längre. David Gill (Uniteds vd) är en kanonkille och med bossen (Alex Ferguson) är det inga hard feelings. Det var säkert frustrerande för honom, även om det var ännu värre för mig.
- Jag sa till bossen att jag kommer att spela 40 matcher kommande säsong. Han sa att han trodde att jag skulle kunna spela, men att han ville plocka upp de yngre spelarna.
Owen Hargreaves återvände till Vancouver, till Alex McKechnie. McKecknies jobb var att bygga upp fysiken. Det var där de spelade in Youtube-videon som blev en snackis.
- De senaste tre åren har jag spelat in varje träningspss. Det var för att United skulle veta hur det gick för mig när jag var i Colorado i åtta månader. Filerna var för stora för att e-posta till klubbar så jag lade ut dem på Youtube så alla kunde se dem. Jag vet att det blev rubriker, men det spelar ingen roll. Ingen big deal.

31 augusti 2011, Carrington:
Under sommaren kontaktades han av cirka 30 agenter som ville hjälpa honom att skaffa en ny klubb. Hargreaves nobbade samtliga förfrågningar, han har ingen agent.
Han förde långt gångna förhandlingar med West Bromwich och genomgick en läkarundersökning. Roy Hodgson var övertygad om att "det var ett fynd för många klubbar".
Få trodde att klubben skulle bli Manchester City.
Men dagen före deadline day kom nyheten att Hargreaves skulle läkarundersökas av City. När Joe Hart fick höra nyheten trodde han knappt sina öron. Senare sa han:
- Det skulle vara en jättevärvning för vem som helst. Om han kan hitta formen han höll för fem år sedan...
Roberto Mancini, City-tränaren, sa:
- Han är 30 år, han är ung och har haft otur. Om han kan komma tillbaka är det inga problem.
Alla som talar om Hargreaves slänger in en brasklapp, ett litet "om". Han själv förstår att många skeptiska.
- När jag gick av efter fem minuter mot Wolves förra säsongen måste folk ha tänkt "Vad är det med den här killen? Är han gjord av glas?". Men just nu känner jag att jag kan spela 40 matcher och träna varje dag. Jag hoppas vara tillbaka i landslaget till EM nästa sommar. Man måste ha ambition.
Den "förbjudna övergången" från United till City har inte föranlett några upprörda känslor. De flesta förstår att Owen Hargreaves är en yrkesman som måste tänka på sin karriär. Han har visserligen kostat United en ansenlig summa i övergångspengar och lön, men risken att en spelare blir skadad finns alltid. Han erbjöd sig faktiskt att spela gratis den här säsongen, United avböjde på grund av regeln om max 25 spelare i truppen.
United betalade för behandlingen och operationerna, men det var Hargreaves själv som sökte upp specialisterna världen över. I City har han fått ett kontrakt värt £20 000 i veckan, med bonus för varje match han spelar.
- Många säger att vi gamblat, men det är en kalkylerad risk som vi är beredda att ta. Talar vi om den gamle Owen Hargreaves, då talar vi om en av världens bästa spelare, säger David Platt, assisterande tränare i City.

21 september 2011, Etihad Stadium:
Owen Hargreaves enträgna resa har betalat sig till slut, även om det tagit tid. Fysiken är bättre än på länge. Richard Steadman har sagt att knäna skulle hålla för "ett hopp från Eiffeltornet".
Och ambition har han i överflöd, Owen Hargreaves.
- Scholesy (Paul Scholes) sa att han hade lagt av för länge sedan om han varit mig. Men jag är en fighter och var aldrig inställd på att sluta när jag var 26 när allt började gå snett.
- Jag är en tävlingsmänniska. Jag gillar att sätta höga mål. Just nu behåller jag dem för mig själv.
- Jag har aldrig misslyckats med att uppnå något jag har siktat på. Om jag gör det bra här så kommer jag förmodligen att vara tillbaka i engelska landslaget. Jag måste bara ta det steg för steg.
I går - efter utflykter till Norrland och Vancouver, så många sorger och så många bedrövelser - var han tillbaka. Comebacken mot Birmingham gick bättre än han någonsin vågat hoppas på. Han gjorde mål. Han valdes till man of the match. Han hann med 54 passningar i matchen, åtta fler än han gjorde sammanlagt under sina sista tre säsonger i Manchester United.
- Det var skönt för Owen. Efter tre års frånvaro var det inte lätt för honom. Vi tänkte att han skulle spela 45-60 minuter. Han rörde sig väldigt bra och gjorde ett fantastiskt mål, säger Roberto Mancini.
Det höll längre än fem minuter den här gången.
Om Owen Hargreaves fällde en tår i omklädningsrummet efteråt var det nog av glädje.



Källor: Guardian, Daily Mail, Independent, Telegraph.

_______________________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com  Twitter: Kalle__Karlsson