• Newcastle behöver nya ...

  Föregående

• Säsongen som avgör Sve...

  Nästa

Därför kommer vi sakna fenomenet van der Sar

Han var bättre än någonsin - kanske bäst i världen.
Ändå lade han av.
I dag satte Edwin van der Sar punkt för sin fantastiska karriär med en testimonial i Amsterdam.
Det är hög tid att titta närmare på perfektionisten som förändrade vår syn på målvakter - och fick Alex Ferguson att erkänna sitt livs misstag.

Det finns en utsliten klyscha i idrottsvärlden som säger att man "ska sluta på topp".
Många talar om det. Få gör det.
Eric Cantona, absolut, möjligen Zinedine Zidane även om han var som allra bäst runt 2003-2004.
På Wembley i maj fick vi se en till legendar lägga av på sin absoluta topp.
Visst, Edwin van der Sar var något tveksam vid ett av målen i Champions League-finalen mot Barcelona, men sett över hela säsongen har han aldrig varit bättre.
Många hävdar att Manuel Neuer är världens främsta målvakt, det är han förmodligen, men fråga Alex Ferguson och han skulle inte byta ut en 40-årig van der Sar mot någon annan i världen.
Att Neuer hyllas mer bygger också på en perception om vad som förväntas av en toppmålvakt: Snygga räddningar, tv-räddningar, gärna "omöjliga" räddningar. De målvakter som syns och hörs har lättare att hamna högt på rankinglistor. Men hur bedömer man den tystlåtna sorten som räddar bollar - men arbetar för att inte synas?
Edwin van der Sar har vaktat målet på toppnivå i nästan ett kvarts sekel.
Ändå är han fortfarande för många en slätstruken, lite suddig figur.

Om rabblar upp namn på de bästa målvakterna i modern tid är Peter Schmeichel, Oliver Kahn och Gianluigi Buffon de första som poppar upp för oss som inte var födda på Lev Jasjins tid.
Vi minns dem som excentriska, lite galna. Peter Schmeichel kunde skälla ut lagkamrater som Thomas Ravelli skrek på Pontus Kåmark i VM 94. Oliver Kahn gestikulerade och gormade mest hela tiden. Gianluigi Buffon är en showman; när han gör en spektakulär räddning firar han det ofta med en "målgest".
Det är så vi känner dem.
Edwin van der Sar är raka motsatsen till allt det där.
Han är så lugn att ingen hade noterat honom i en kohage. I Holland går han under smeknamnet ijs konijn (ice rabbit).
När författaren Jaap Visser skulle skriva Edwin van der Sars självbiografi undrade han vem som skulle köpa den. Det fanns inget spännande att berätta. Inte en enda skandal.
- Förlåt, men jag är inte så rock 'n' roll, svarade van der Sar.

Nej, han är ju inte det, varken på eller utanför planen. Trots sin längd och imponerande räckvidd spelar han utan att göra väsen av sig. Hans spel bygger på att synas så lite som möjligt, på att styra sina försvarare till den grad att de inte släpper till några skott.
Thomas Ravelli sa en gång att de gånger han tvingades slänga sig och rädda bollen hade han misslyckats - det innebar att han positionerat sig fel. van der Sar går ett steg längre. Varje gång ett skott når fram till honom innebär det att han inte styrt sina försvarare tillräckligt effektivt.
Om någon fortfarande tvivlar på hans betydelse, hans förmåga att organisera sitt försvar, kan man studera hur Manchester Uniteds försvar agerar utan holländaren i målet. När Tomasz Kuszczak, eller någon annan, tar plats mellan stolparna händer det att Uniteds backlinje - ansedd som en av världens bästa - förvandlas till rena hönsgården.

En anledning till mystiken hos Edwin van der Sar är hans rykte som en enkel, trevlig, vanlig grabb. Han är en av dem som alltid ger intervjuer i den mixade zonen, även i nederlagets stund. Han är tvåbarnspappan som umgås med barndomsvännerna och aldrig figurerar i kändismagasinen. När han går ut är det oftast en promenad hand i hand med hustrun Annemarie. När hon drabbades av en stroke tog Edwin van der Sar ett break från fotbollen och tog hand om sin fru. Annemarie uppges må bra i dag. Hon var med på innerplan i går under testimonial-matchen och kindpussades med Alex Ferguson i en av pauserna. Hon får kontinuerlig behandling i Holland.
Gentlemannen van der Sar är inte alltid vänlig. Han har också förmågan att göra det som krävs för att vinna.
- Han har otroligt starka händer och han använder dem för att skrämma motståndare när de skakar hand inför matcher, säger Jaap Visser. Titta noga så kan du se dem grimasera. Det är hans sätt att säga "Jag är Edwin van der Sar, bråka inte med mig".
- Han visade på mig en gång och jag var tvungen att kolla efter att jag hade fingrarna kvar.

Att Edwin van der Sar höll världsklass i 40 års ålder är förstås imponerande. Men så var han också en "late bloomer". Hade inte Ruud Bröring gillat kortspel hade van der Sar kanske aldrig slagit igenom.
Edwin van der Sar föddes i Voorhout, en liten stad med knappt 15 000 invånare. Karriären inleddes i Foreholte innan han tog steget till Noordwijk som 15-åring.
Bröring, juniortränare i Noordwijk, spelade ofta kort med Louis van Gaal, då assisterande tränare i Ajax. En kväll berättade van Gaal att han behövde en målvakt. Bröring erbjöd van der Sar. Andra var bättre på att rädda skott, men van Gaal fastnade för van der Sars förmåga att läsa spelet. I en testmatch hade hans kompisgäng med sig en banderoll med texten "van der Sar in Oranje".
De visste nog inte hur rätt de skulle få.
Louis van Gaal satte den gängliga keepern i stenhård träning för att bli en ny sorts målvakt, en modern målvakt.
Idén kom från Rinus Michels Total Football. Tränarlegenden använde Jan Jongbloed som en "extra försvarare", en quarterback som kunde använda fötterna. När van Gaal fick jobbet som huvudtränare i Ajax såg han möjligheten att göra van der Sar till sin "sweeper".
I början hade van der Sar tufft i Ajax.
Stanley Menzo var odiskutabel förstemålvakt. Det gick så långt att van der Sar bad om en transfer till Den Haag. van Gaal nekade honom flytten. Chansen skulle komma. Menzo gjorde två ödesdigra misstag i en match mot Auxerre, han petades och drabbades senare av depression.
Samtidigt tog karriären för hans efterträdare fart. Edwin van der Sar var en av nyckelspelarna när Louis van Gaals unga Ajax vann Champions League 1995. Han var bara 24 år och utsågs till Europas bästa målvakt. Världen låg vid hans fötter.
"Den gyllene generationen" med Patrick Kluivert, Clarence Seedorf, Edgar Davids, Nwankwo Kanu och bröderna de Boer splittrades fort när storklubbarna fick upp ögonen för supertalangerna. Edwin van der Sar blev kvar i fyra år.

Efter att ha cementerat ett rykte som en av världens bästa målvakter, inte minst tack vare VM 1998 där Holland nådde semifinal, var van der Sar redo att röra på sig sommaren 1999.
Nyheten nådde Alex Ferguson som letade en ersättare till Peter Schmeichel. Det sägs att han bad ordföranden Martin Edwards om en målvakt men att denne sade nej eftersom man redan värvat Roy Carroll.
van der Sar skrev så när på för Liverpool. Gerard Houllier lovade en storsatsning. När han besökte Anfield och fick veta att den största värvningen var Sami Hyypiä från Wilhelm II dog entusiasmen.
Istället föll valet på Juventus. Det blev en kulturkrock. Juventus hade inget behov av någon "sweeper-keeper". De ville ha en skottstoppare som stannade på linjen. Det blev tydligt redan i debutmatchen. van der Sar spelade en kort passning till Paolo Montero. Reaktionen blev inte den han väntat sig. Montero fick panik, sparkade ut bollen till inkast och började skälla på sin målvakt som gett honom en otacksam boll.
van der Sar tittade ut mot bänken för att få stöd av Carlo Ancelotti.
Ancelotti slog ut med armarna.
Tiden i Juventus blev aldrig som han tänkt sig. I italiensk tv kallades han "mannen med smör i händerna". Han borde förmodligen ha nappat på erbjudandet att länka upp med gamle tränaren Louis van Gaal i Barcelona. van der Sar ville ge Juve en chans och stannade.
När Juventus sommaren 2001 betalade rekordpengar för Gianluigi Buffon fanns det ingen återvändo. van der Sar var tvungen att flytta. Fulham med visionäre ägaren Mohammed Al-Fayed lockade med en drömlön. Karriären hade stagnerat, men Louis van Gaal uppmuntrade sin forne adept.
- Oroa dig inte. Du gör ett bra VM sedan vill storklubbarna ha dig igen.
Det var bara ett problem. Holland missade VM 2002. van der Sar gick miste om sitt skyltfönster.

Efter fyra år på Craven Cottage började Edwin van der Sar planera för att pensionera sig. Han såg fram emot att återvända och varva ned i moderklubb som striker.
- Att göra mål är ju roligast, har han sagt.
Samtidigt hade Alex Ferguson ett helvete med att hitta rätt målvakt. Efter Peter Schmeichel hade han misslyckats gång på gång. Mark Bosnich, Raymond van der Gouw, Massimo Taibi, Fabién Barthez, Ricardo, Roy Carroll, Tim Howard - alla misslyckades mer eller mindre.
Sir Alex tålamod var slut. Han frågade Ruud van Nistelrooy om landslagkompisen i Fulham fortfarande var "fit".
- Yes he is, svarade Ruud.
Sommaren 2005 värvade United Edwin van der Sar för cirka 4 miljoner dollar. Det var en kortsiktig lösning; van der Sar skulle komma in och göra jobbet i ett par år. Under tiden kunde klubben leta efter en långsiktig arvtagare.
Det blev mer än ett par säsonger i United.
Sex år senare betraktas köpet som ett av de bästa fynden Alex Ferguson gjort någonsin. Sedan Edwin van der Sar tog plats mellan stolparna har United vunnit fyra ligatitlar, två Ligacuptitlar, klubblags-VM och spelat tre Champions League-finaler.
Ferugson bekände häromåret sitt största misstag under sina snart 25 år i United:
- Jag skulle ha värvat van der Sar redan 2001.

Edwin van der Sar har lyckats med konststycket att utveckla sitt spel för varje år även efter det att han fyllt 35 år. Ta bara det här med straffsparkar. van der Sar fick uppleva flera smärtsamma motgångar efter straffsparksavgöranden. Champions League-finalen 1996, EM-kvarten 1996, VM-semifinalen 1998, EM-semifinalen 2000. Han fick hjälp av Hans van Breukelen, som räddat straffar både för PSV och för Hollands i EM 1988. van Breukelen avslöjade att straffar handlade om research snarare än tur. Det handlade om att läsa in sig på skyttarna. van der Sar tog även hjälp av vetenskapsmän som forskat om psykologin bakom straffsparkar. van der Sar läste på. Det betalade sig omgående.
Olof Mellberg blev ett enkelt byte i EM 2004.
Studerar man straffen i efterhand kan man se hur van der Sar gör allt enligt forskarrönen. Han går ut från mållinjen för att "dra ut på tiden" och därigenom låta skytten vänta ytterligare någon sekund. Han backar bakåt långsamt. Tittar skytten i ögonen. Pekar åt höger. Slänger sig åt vänster.
Mr "Ice Rabbit" rörde förstås inte en min efter räddningen.
Tre år senare räddade han tre straffar mot Chelsea i Community Shield. Det psykologiska övertaget hjälpte honom i Champions League-finalen senare samma säsong. Chelseaspelarna hade instruerats att skjuta till vänster om van der Sar eftersom han oftast gick åt höger. De sex första skyttarna lade bollen till vänster. När Nicolas Anelka inför den sjunde straffomgången lagt upp bollen såg han en målvakt som pekade åt vänster. Budskapet: "Jag vet var du tänker skjuta". Anelka bytte sida, van der Sar räddade.



När jag i dag såg holländaren stiga ut på Amsterdam Arena för en sista föreställning slog det mig hur mycket fotbollsvärlden kommer att sakna sin ice rabbit.
Edwin van der Sar har inte bara utvecklat målvaktsrollen, han har bildat skola.
Ta bara detaljen att han har två bra fötter. van der Sar pålitliga vänsterfot (han är högerfotad) innebär att en jagande anfallare aldrig lyckas sätta press på honom.
När unga målvakter drillas nuförtiden räcker det inte med att rädda skott. Det är lika viktigt att kunna agera "sweeper" och ha förmågan att dirigera sitt försvar.
Edwin van der Sar är idealet, prototypen som alla vill efterlikna.
- Jag brukar säga att van der Sar är en tillverkad målvakt, förklarar Louis van Gaal. Han är inte så glad när jag säger det, men det finns mer naturliga målvakter.
- Min filosofi är att träna hjärnan och det är orsaken till att han varit med så länge. Han använder alltid insidan av huvudet. Han är en perfekt förebild för andra målvakter.
Rio Ferdinand, försvarare i Manchester United, säger:
- Han har förändrat min syn när det gäller målvakter. Om jag någon gång blir manager kommer jag vilja ha en målvakt som har så många av Edwins egenskaper som möjligt.
Under avskedsföreställningen i går var van der Sar ett enda leende. Han skrattade med allt och alla, gjorde high-fives med publiken. Kort sagt visade han mer känslor än han gjort sammanlagt under karriären.
Efter slutsignalen på Amsterdam Arena hyllades han, förstås, med stående ovationer. Han gick runt planen hand i hand med dottern Lynn och sonen Joe. När han greppade mikrofonen och höll tacktal fälldes det många tårar på läktarna. Till och med Nemanja Vidic såg ut att vara rörd.
Själv var Edwin van der Sar lika cool som han alltid varit.
Han rörde knappt en min.



Källor: Financial Times, Askmen.com, Manutd.com, Wikipedia
______________________________________________________
Mail: kkarlsson(at)eurosport.com Twitter: Kalle__Karlsson