• Så mycket mer än en Su...

  Föregående

• Experten: Så besegrar ...

  Nästa

Can they score? They always score.

Alex Ferguson tog ut tre etablerade spelare i paus vid ställningen 0-2, satte in tre ynglingar och Manchester United vände till 3-2 på stopptid efter ett episkt avgörande mål i 94:e minuten.
Någon som fortfarande inte fått upp Premier League-febern efter dagens Community Shield?
Tänkte väl det.

Jag skrev ju före matchen att Premier League, världens mest populära liga, inte direkt behöver någon aptitretare. Intresset finns ändå.
Men... det inte skadar om säsongen kickstartar med en sån här ofattbar underhållning.
Skyll er själva om ni valde att vara ute i solen (i Stockholm regnar det så här hade vi inget val).
United-City var en klassisker i Community Shield-sammanhang.
Egentligen talade allt för att matchen skulle bli ett sömnpiller i slutet av första halvlek.
Då hade Manchester City tagit ledningen med 1-0 genom Joleon Lescott (bra leverans av David Silva, sämre agerande av Rio Ferdinand och David De Gea som kom på mellanhand). Och i slutet av första halvlek ökat på till 2-0 när Edin Dzeko distanssköt bakom en passiv De Gea.
Mardrömsstart för spanjoren som har det otacksamma uppdraget att fylla ut kostymen efter pålitlige Edwin van der Sar.
Det var en märklig utveckling på en halvlek där United var klart bäst och ett tag hade 66 procent i bollinnehav.
Rooney Welbeck, Young och Nani kombinationsspelade sig fram till det ena läget efter det andra och City tvingades svara med kraft. Micah RIchards kunde ha fått rött kort efter en brutal satsning mot Young i inledningen.
Men United utnyttjade inte övertaget och City-fansen fick anledning att dansa Poznan.
Den röda halvan av Wembley (som inte var utsåld) var förstummad. Det var tyst som i graven.

Jag förväntade mig en låst, tillknäppt andra halvlek. Om det är något som City är bra på är det att vara tätt bakåt, spela på resultat.
Alex Ferguson hade andra planer, precis som han haft så många gånger tidigare.
Han bytte ut Rio Ferdinand, Nemanja Vidic och Michael Carrick i paus (kanske förbestämda byten?) och skickade in Phil Jones, Jonny Evans och Tom Cleverley.
Det var passande att Cleverley, två dagar efter det att Paul Scholes vinkat adjö, klev in och gjorde precis det jobb som Scholes gjort i 15 år i United-tröjan. Mittfältaren, ifjol på lån i Wigan, blev precis den rörlige, konstruktiva fördelare av korta, penetrerande passningar som United behövde.
Samtidigt blev Anderson mer synlig och Chris Smalling växte ut till ett Cafú-tåg på sin högerbacksplats.
Ashley Young skruvade en perfekt frispark på Smalling som betydde 1-2 i den 52:a minuten.
Efter reduceringen var det som om United skruvade upp intensiteten och helplanspressen sju varv.
De unga pojkarna - Uniteds snittålder efter att Rafael bytt med Patrice Evra var blott 22,2 år - hade tillräckligt pigga ben för att stressa sönder City.
Kvitteringen till 2-2, fem minuter efter 1-2, var mästerlig. Ren fotbollskonst där först Welbeck klackade, innan Rooney klackade till Cleverley som lade upp för Nani som lyfte in bollen i nättaket.

Roberto Mancini kände att matchen var på väg att glida City ur händerna. Han tog ut en anonym Mario Balotelli och skickade in Gareth Barry som extra sköld bredvid Nigel De Jong.
City blev bättre efter bytet, ytan framför Kompany och Lescott var inte lika vidöppen.
United var ivrigast att få till ett segermål, men i takt med att tiden rann i väg lutade det åt straffar. Alex Ferguson tog ut Welbeck och satte in Dimitar Berbatov i 89:e minuten för att bulgaren skulle få ta en av dem.
Inte ens sir Alex kunde förutspå vad som skulle ske.
När klockan nästan tickat fram till minut 93, efter en fatal miss av Vincent Kompany, hade Nani plötsligt fri gata från mittlinjen. Portugisen behöll lugnet, rundade Joe Hart och rullade in segermålet framför United-läktaren som exploderade i ett glädjerus.
Det var ett extraordinärt slut på en match brukar vara sömnig men som nu blev något utöver det vanliga.
Football, bloody hell!

Alla som sett United vända matcher, i Champions League-finaler och mot Tottenham och så vidare, vet att det aldrig går att räkna bort Alex Fergusons gäng.
Jag gjorde det misstaget igen, trots att Clive Tyldesleys ord från finalen 99 ekar i huvudet varje gång United reducerar i en match:
"Can they score? They always score."
Att man aldrig lär sig.
Den där förmågan verkar sitta i klubbens dna och nya spelare som Phil Jones, Ashley Young och David De Gea behövde inte spela många minuter innan de blev smittade av tankesättet "det är aldrig kört förrän den feta damen...".
City är världens rikaste klubb.
Men hur köper man den förmågan?

***
När Manchester United vann Community Shield 2008 mot Portsmouth firade spelarna lite pliktskyldigt.
I dag var det annat.
United firade som om de vunnit en betydelsefull titel (det kan vi inte kalla Community Shield).
Det bevisar en sak: Den här matchen var viktig att vinna mentalt, för att positionera sig inför säsongen.

***
Det är förstås mycket snack om att det var "gamla, vanliga United" som vände och vann.
Visst, konsten att vinna matcher sitter i klubbens dna, men det var snarare framtidens United som låg bakom triumfen.
Det var som om Alex Ferguson satte prestige i att spela ett så ungt lag som möjligt efter paus. Han bytte ut just Patrice Evra mot Rafael.
Laget på plan var då: De Gea (född 90) - Smalling (89), Jones (92), Evans (88), Rafael (90) - Nani (86), Cleverley (89), Anderson (88), Young (85) - Rooney (85), Welbeck (90).
Snittåldern: 22,2 år!

Det är mycket snack om unga Dortmund och unga Arsenal men United har onekligen också ett gäng spännande talanger inför framtiden.

***
Mina spelarbetyg, Manchester United-Manchester City:
United: De Gea - 4 - Smalling 8, Ferdinand 5, Vidic 5, Evra 6 - Nani 8, Carrick 6, Anderson 7, Young 6 - Rooney 7, Welbeck 7.
Avbytare: Jones 7, Evans 6, Cleverley 8, Rafael -, Berbatov -.

City: Hart 6 - Richards 6, Kompany 6, Lescott 7, Kolarov 6 - De Jong 6, Y Touré 6 - Milner 5, Silva 7, Balotelli 5 - Dzeko 6.
Avbytare: Barry 6, Clichy -, Johnson -.

***
Från twitter: "Rafael da Silva has now captained United to more trophies than Cesc Fàbregas."

***
Vi måste ju förstås ha utvärdering efter det vi sett. I inlägget inför matchen reste jag en del frågor som eventuellt skulle få svar. Nu kan vi analysera.

***
1) Är David De Gea redo för den stora scenen, att axla manteln efter Edwin van der Sar?
Svar: Nej, uppenbarligen inte ännu. De Gea kom fel vid båda målen och fick en mardrömsstart på sin United-karriär. Nu vände laget och vann och då glömmer man lätt misstag med tiden. Det här var dock inte det besked som Alex Ferguson ville ha av sin nye spanjor. Men vi ska inte heller göra jämförelser med Massimo Taibi.
2) Är Mancinis City redo att bygga vidare på FA-cupsemifinalen och föra en match mot ett Big Four-lag? De gjorde det i andra halvlek i den semifinalen mot United och det är bara att hoppas att det blev utlösaren för ett modigare, mer offensivt City.
Svar: En City-banner på läktaren hade texten "Englands Barcelona", men - tyvärr. City var utspelat första 25 minuterna och hade tur som var i ledning i paus. Efter vilan var man tillbakatryckt och De Gea hade inte rört bollen efter tjugo minuter i andra. Mancinis bygge är inte färdigt.
3) Kommer "gentlemannen" Ryan Giggs bli hånad av motståndarfansen? Hans otrohetshistoria kom ut i exakt rätt tid - när säsongen var på väg att ta slut. Nu har man nästan glömt den. Men har City-fansen glömt?
Svar: Inget svar alls då Ryan Giggs inte var med.
4) Hur klarar sig Manchester City utan Carlos Tévez? Nu saknas visserligen nyförvärvet Sergio Agúero (börjar på bänken), men det här blir ju en knäckfråga för City.
Svar: The jury is still out. Mario Balotelli var osynlig och Edin Dzeko gjorde visserligen mål men hade problem med att suga in bollarna. Nu fick vi inte se Agüero och innan dess ska vi dra några slutsatser.
5) Kommer Uniteds centrala mittfält att klara sig utan den Scholes-ersättaren som Alex Ferguson sökt efter i flera år? City har i mina ögon ett bättre mittmittfält än United.
Svar: Det vet vi inte än. Det har varit mycket snack om det, därför var Cleverleys inhopp det stora utropstecknet för United. I andra halvlek såg han faktiskt ut som en långsiktig ersättare till Paul Scholes. Rörlig, kvick och initiativrik - Uniteds spel blev så mycket bättre med honom på planen. Onödigt att lägga 400 miljoner kronor på Sneijder?
6) Kan Mario Balotelli vinna en titel utan att håna motståndaren eller kan han förlora utan att på något annat sätt skämma ut sig? Det är bara att hoppas - grabben har potential att bli en av världens bästa.
Svar: Hamnade i en het duell med Vidic i början av matchen där serben försökte provocera Balotelli. Utbytt i andra halvlek efter en blek insats.

***
Som sagt: Någon som fortfarande inte ser fram emot nästa helg?

_____________________________________________________
Mail: kkarlsson@eurosport.com Twitter: Kalle__Karlsson