• Petter: VM i fotboll? ...

  Föregående

• Ett kontrakt är ett ko...

  Nästa

Petter: Skippa den flygande åsnan, Happy Harry

En kaja brukade på 40-talet lifta med lokalbussen till Nottingham Forests hemmamatcher. Väl framme på City Ground tog den plats på läktartaket och satt sedan lugnt och studerade spelet.

Om man får tro engelska fotbollskännare.

Och det får man nog.

Kan Tottenhams manager Harry Redknapp köpa en 17-årig åsna som en vecka tidigare åkte fallskärm efter en båt i Ryssland, så har det säkert funnits flygfän med faiblesse för offsidefällor.

Att sporten redan har tillräckligt med tvåbenta åsnor och fyllekajor, må vara en sak. Inte ens en mullvad under Stamford Bridge kan dock blunda för att djur och fotboll understundom uppnår en märklig symbios. Och detta långt innan en viss Paul började tippa VM-matcher i ett tyskt akvarium.

Vem minns inte berguven som härom året brukade sätta piff på landskamperna på Olympiastadion i Helsingfors genom att ta en sväng med farligt utspärrade klor förbi målvakterna och slå sig till ro på ribban?

Älgen som den norske landslagsspelaren Svein Gröndalen fick i nyllet under en joggingtur i början av på 70-talet?

Eller varför inte de vilda grisar som 1995 rusade in på planen under en träning och trampade ihjäl den indonesiske landslagsstjärnan Mistar?

Fast som vanligt är det förstås djurtokiga England som tar priset. Var och varannan klubb har en katt, ett lejon eller ett fjäderfä i sitt klubbvapen.

Och vill man ta sin kelgris till arenan, går det ofta utmärkt, åtminstone i lägre serier.

Jag har själv spelat en seriepremiär i världens minsta liga på Scilly Island utanför Englands sydvästkust - två lag möter varandra i 16 matcher, plus cupfinal - och upplevt hur en svart hund plötsligt lösgjorde sig ur publiken, rusade in i straffområdet och snodde bollen mitt framför ögonen på en fristående center.

Att rödbrusige Redknapp har tid och hjärta och tid att adoptera en flygrädd åsna, må kanske överraska vissa. Men den som kan sin Happy Harry, vet att han är lika svag för fyrbenta kräk som för gamla fotbollsspelare som alla andra anser ha sett sina bästa dagar.

Vilken funktion i laget åsnan ska ha förtäljer inte historien. Går det bra i första ligamatcherna, kanske den bli en sorts officiell maskot, ungefär som den kamel som Kuwait flög in till VM i Spanien 1982, döpte till ²Haydoo² och lät klä upp i en gigantisk landslagströja.

Framförallt får hoppas att den behandlas varsammare än fåret Toby som i många år var klubben Glennock Morgans officiella kramdjur och alltid syntes lugnt stå och beta vid ena sidlinjen. Hårda skott träffade visserligen ibland dess saktmodiga uppenbarelse, men ullen fungerade i dessa fall som utmärkt stötdämpare. Och den psykologiska effekten uteblev inte.

Till slut lyckades det lilla laget ta sig ända till seriefinal och tack vare (?) Tobys lugnande inverkan, uppträdde spelarna med sådan kyla att de vann matchen. Varvid den lyckobringande baggen i glädjeyran fick hänga med in i omklädningsrummet för att fira i bad och bubbel.

Där glömdes han dock tyvärr bort i vimlet. Först två timmar senare återfanns han livlös på bassängbotten, bland sjunkna tvålar och champagneflaskor.

Kanske lika bra för Djurens Vänner att ni inget vinner i år heller, Spurs?