• Holloway är ingen fusk...

  Föregående

• Konsten att ta en boll...

  Nästa

Om Arsenal är framtiden är undergången nära

68 (sextioåtta!) raka bortamatcher utan vinst mot The Big Four, 0-2 i halvtid på Emirates - och två dagar senare står fotbollsexpertisen fortfarande och grunnar på hur fyrkantiga Spurs slutligen kunde få poplaget Arsenal på fall.

Nej, inte alla. Vi är också några få som länge har tyckt oss se den rödvita katastrofen närma sig med små korta, spänstiga steg.

Åtminstone sedan den 3 oktober i år, då Arsène Wenger slutligen avslöjade sig.

Gunners hade just förlorat med 2-0 på Stamford Bridge och den franske lagledaren sade sig ändå vara nöjd med hur man genomfört matchen. Ja, alla andra i klubben också, verkade det som, trots att Chelsea, med sin tyngd och överväxel, under hela matchen aldrig var riktigt hotade. ”Det fanns ju intentioner i Arsenals spel” som det hette. Mängder med eleganta väggpass, sköna instick och personliga prestationer.

Nöjda, alltså. Med att få stryk av ett lag man fordom slog sex gånger av tio. Med att ännu en gång hyllas som klubben som spelar vackrast i landet, men dessvärre, sorry old chap, inte längre vinner några titlar.

Nöjda...

Jag vet vad gamla rödvita härförare som George Graham och Tony Adams tycker om den inställningen. De skulle hellre gå hem och nöta offsidefällor 45 timmar i sträck, än stå ut med tanken att på sikt vara akterseglade av lokalkonkurrenten. De skulle omedelbart slå ner på att Arsenal anno 2010 är ett fotbollslag som saknar vinnarskalle, moral, ryggrad, en kraftfull lagkapten, en striker av världsklass och - framförallt - den livsviktiga förmågan att vid behov offra skönspelet på cynismens altare; den som präglar alla riktigt stora klubbar.

Arsenal är en lysande affär, men ett naivt fotbollslag. Arsenal är alla finansmäns våta dröm, men sviker sina hardcorefans. Arsenal är ett lag för dem som räknar pengar, men glömmer poängen.

Det är allvarligare än någon tycks förstå, eftersom det visar att Arsenal är det första laget i Europa som på allvar är på väg att ta steget från sportklubb till ett bolag i underhållningsbranschen.

Smaka gärna på den sista meningen igen. Grunna på det faktum att huvudskälet att spela fotboll på Emirates Stadium inte längre tycks vara främst idrottsliga, eftersom idrott på toppnivå handlar om att i första hand försöka vinna matcher och titlar. Inte i haschdimmorna på Söderstadion, kanske. Men definitivt hos en klubb som genom åren vunnit 39 tunga pokaler. Att säga sig vara nöjd med utsålda läktare och vackert spel signalerar en attitydförändring som borde få alla varningslampor att lysa. Då är det någonting helsjukt i görningen.

Och Arsène Wenger spelar med. Kanske får han helt enkelt så mycket ryggdunkningar från klubbens styrelse och kassörer, att han faktiskt  t r o r   att han gör det bästa jobbet i brittisk fotboll. Överallt möter jag människor som hyllar Arsenals spelstil och dess förmåga att hitta nya spännande talanger. Överallt hör jag tevekommentatorer som aldrig tröttnar på att påpeka att Wenger är den mest framgångsrike coachen i klubbens historia. Det var sant fram till 2005 - men faktum är ju att Arsenal för varje år glider allt längre ifrån ligatoppen och blir allt mer showbiz.

Och ännu allvarligare:

Om så många tycker att dagens Gunners är ett ideal att sträva efter, vad sker då i förlängningen med den brittiska fotbollen? När blir klacksparkarna slutligen viktigare än poängen? När får vi en stängd liga enligt amerikansk modell, där ingen kan ramla varken in eller ur? Med fixstjärnor med balla frisyrer och coola tatueringar istället för än anonyma slitvargar? En halvgammal publikmagnet som David Beckham istället för en ung arbetshäst som James Mildner? Popcorn i pausen och gratis ballonger till barnen?

Ja, varför inte göra som amerikanerna alltid har velat: dela upp matchen i fyra perioder, så vi kan köra reklam i  t r e  pauser istället för en? Och så lite cheerleaders med stora tuttar, en straffsparkstävling mellan celebriteter i pausen, och ... ja, varför inte löpa linan fullt ut och låta Bert Karlsson regissera hela skiten, han har ju alltid satt underhållning framför kvalitet?

Jag har sett framtidens fotboll och jag gillar den inte.

Petter Karlsson