Vi missade festen idag. Det var tungt. Vi har å andra sidan haft några veckor på oss att hantera frustration och brustna förhoppningar. Värre ikväll för alla blåvita naturligtvis. De får några tunga dagar att smälta eländet på Ullevi idag. Vi gule kan gå till vila med en välförtjänt seger. Det var nära dacapo sista sparken igen men denna gången höll vi nollan med vargen i målet. Kul med en bra avslutning. Sju matcher utan förlust. Under andra omständigheter hade alla gula varit nöjda, vi hade firat en ny medalj, sugit åt oss av att vara topp tre i år igen. Med lite distans kanske vi t.o.m. tycker att det är bra.
Guldet till Aik. Ett lag som gjorde betydligt färre mål än Elfsborg men som inte släppte till mycket. Naturligtvis vann de rättvist ändå. De vann ju, de vände mot ett tufft och bra Blåvitt i lejonets kula, de höll nollan mot oss och klarade av att hålla ledningen in i mål. Ett grattis är självklart på sin plats.
Tvåa Blåvitt. Jag har lyft på hatten tidigare. De har haft drivet, flytet och känslan av oslagbarhet. Det räckte nästan. Dessutom gav de oss en riktig klocka i höst som kändes in i själen. Men glöm inte att vi var överlägsna i Borås..
Vi blev trea. Haglund fick sin fjärde raka medalj. Elfsborg är det lag som alltid vill ha boll och som alltid vill göra något konstrukivt. Antar att vi har den bästa bollstatistiken om man summerar. Vi har spelat vackert. Vi gule har också gjort några fantastiska matcher i år, som mot Ica hemma, som mot Lazio på Arenan och framförallt i dubbelmötet med Braga. Det var det bästa jag sett Elfsborg prestera på många år, fantastisk fotboll, minns att Svensson var gudabenådad. Efter det var det som om spelarna blev minst fem år äldre. Vi rasade ihop i många matcher. Vi har sett det förr och det hände igen. Vi tappade många ledningar. Vi "dödade" inte matcherna. Gubbarna klarade inte av att motivera sig för exempelvis Jävle hemma och spelarna blev tröttare och tröttare ju längre matcherna gick. IFK vann sina matcher sista tio, Elfsborg tappade sina.. Det är något som måste analyseras efter året. Jag ser också några andra viktiga punkter framöver för Elfsborg; motivation och kraft är en fråga. Vad hände? Föryngring är en annan. Elfsborg blev äldre för varje match och det handlade inte om dagar.. Hur ska vi få med talangerna? Jag har nämnt det förut och jag ser det som en nyckel, de unga måste veta att de kommer att få chansen om de spelar bra. I år har förvisso Bajrami fått genombrott fram till U21EM (vad hände i höst?) och Nordmark har delvis fått visa upp sig. Bakom dem har de unga snarare tagit steg bakåt. Förväntningar är den tredje. Elfsborg har ett problem i sin kommunikation med omvärlden som jag ser det. Elfsborg satsar på Europamatcherna och är nöjda med lilla silver. Supportrarna föredrar en seger mot BP framför en mot Braga och inte nog med det, det ska inte bara bli seger, det ska vara propaganda och 3-4noll för att alla ska vara nöjda. Här måste en harmonisering till.
Nu väntar en spännande tid. Hur summerar spelarna säsongen? Kan Haglund fortfarande motivera spelare som Svensson och Lucic? Eller Avdic och Nordmark som står lite på kanten? Kommer Elfsborg förstärka i mittförsvaret och finns den där strikern kanske redan i laget? Blir Bella för Elfsborg vad Hysén blev för Blåvitt i år?
Denna period är nästan lika kul att följa som själva serien, men bara nästan, det var final nu och visst blir det lite tomt ett tag framöver.
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 1 Till 1 1