Jag åkte till arenan för att se ett sista sprattlande guldkantat försök att ta sista biljetten till festen. Jag såg ett gäng oldboys jaga den egna skuggan av det storspelade gula lag som en gång i tiden var bäst i Sverige. Det är över nu. Den tjocka damen sjunger och det är falska toner vi hör, toner från en svunnen storhetstid.
Hämtade upp farsan på vägen. Det var en regnig höstdag i Borås men det strilande regnet hindrade oss inte från att vandra den sista biten till Arenan. Det var som att gå till sin egen begravning. Vi satt bredvid guldlaget från 61 och det kändes som om några av gubbarna nog hade kunnat platsa på plan, för det var PRO-varning över både besättning och spel. Borta var optimismen, hoppet och det vägvinnande spelet. Kvar var krampen, ängsligheten och ett irriterande vägra-anfalla-spel. Herre gud, laget hade en medelålder på 62 år och saknade totalt anfallskraft. Det fanns ju inte ens en anfallare i det gula laget. Bara ett gäng mittfältare med passerat bäst-före-datum.
Ändå fick vi ettnoll till skänks och eftersom Häcken var lika impotent inledningsvis så var ju det helt ok men när väl målet kom så rasade också de små intentioner av trevligt spel som faktiskt fanns. Vi såg bitvis Bajramis storhet, det gav hopp och det bjöd Johan Lind på några varv i Balder. Det var också allt. Som tack byttes Bajrami ut i andra halvlek. Kvar sprang stackars Mobaeck och vimsade i ultrarapid och det var som om hela världen inklusive Mobaeck själv undrade vad han gjorde på plan. Så dags hade förvisso Haglund kommit på den briljanta idén att ta ut Ericsson för redan från passning ett stod det klart att han inte skulle vara skillnaden idag.. heller.. Det visade sig att han hade ont i vaden och det var väl tur att han själv insåg att han inte var spelduglig när inte lagledningen gjorde det. På en kant sprang Ishi och letade efter ett spel som förvann någonstans på vägen till Oslo när han hindrades av di gule att dra vidare. Bästa spelare i Elfsborg blev istället Danielsson och Wikström vilket väl säger allt om hur det såg ut på plan.
Att Häcken sedan kvitterade i tredje övertidsminuten var liksom bara en ytterligare förstärkning av att sagan om Haglunds Elfsborg tog slut i kväll. Det var höst. Det regnade och det var sorgligt att se.
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 0 Till 0 0