• Il rigore c'era, però....

  Föregående

• Bene così...

  Nästa

Vissa saker bara är

Namn: Enrique Iglesias
Yrke: Smör och äckel.
Ålder: Betydligt mer än du tror.
Kommentar: Den enskilt största orsaken till att antibiotika massproduceras och preventivmedel förespråkas. Har förpestat mina tonår med lågkvalitativa låtar såsom Bailamos och Be With You. Försörjer sig nu på oklara förehavanden (fortfarande samma skitmusik?). Har en helt OK flickvän och en betydligt mer begåvad fader.

Namn: Mathieu Flamini
Yrke: Fotbollskonstnär, man kan nästan kalla honom för il calciatore.
Ålder: Det ska du skita i.
Kommentar: Okontrollerbar likt en Ford Scirocco från 1988. Är alldeles för latino för att ägna tid åt triviala saker som fotboll, egentligen. Borde ägna tiden åt att vara allmänt maskulin, attraktiv och perfekt. Sägs ha klippt en flickvän bakifrån med sulorna före i knähöjd när hon sade je t'aime Mathieu och tystnaden drog ut på tiden.

Gemensam nämnare? Titta på vänster ansiktshalva, i nästrakten kring. Twin Peaks-läskigt någon? Jag ryser. Och inte fan är det av några välbehag inte... Varför är Enrique Iglesias så aggressivt jävla usel som artist och varför är Mathieu Flamini så kolossalt oförmögen att använda sans, reson och förnuft på fotbollsplanen?

Allt är födelsemärkets fel. Ondskan kommer inifrån, som ett malignt litet kärnkraftverk som hela tiden pyser ut små, små suckar av djävulskap vars styrka är omöjlig att värja sig emot. För allt och alla.

Frågan du kanske ställer dig är: vad har vi lärt oss av denna grundliga analys? Absolut ingenting. Vissa saker bara är och måste få vara.

Precis som de rika romarna inte ställde sig framför Vesuvius och försökte få bukt på mullrandet genom att hälla ner säckar med samarin i mynningen. Ungefär som när Martin Brody - fastklamrad på Orca's sjunkande skrov - valde bort ett Sokratiskt förhållningssätt gentemot Jaws sexhundra triangulära rakbladständer.

Vissa saker är som de är. De bara är.

Men jag kände att det behövde luftas.