• Jullovet är över...

  Föregående

• Prognoser, diagnoser o...

  Nästa

Sömnpiller från Leytonstone

Sömnlösa perioder is a bitch.

Ibland händer det att man går och lägger sig, hittar ett skönt viloläge för natten, sluter ögonen och bara väntar på att somna. Utan att somna.

Hur gör ni i det läget? Vad får er att undvika timmar av stigande irritation och ångest över att vakna upp svintrött dagen efter. Någon räknar får. Någon försöker tänka happy thoughts.

Jag? Jag tänker på Milans mittfältsrebus och hur i helvetet det är tänkt att Leonardo ska pula in David Beckham i Quattro-Due-far åt helvetet allt som har med sunda defensiva värderingar att göra.

* * * * *

Vi kan naturligtvis bara gissa vad, när och hur den tvivelaktigt friserade mannen från Niteroi tänkt sig i mittfältsväg 2010. Låt oss därför börja med några rimliga parametrar att utgå ifrån för att göra hela resonemanget överhuvudtaget värt att presentera.

Vilken taktik antas rimligen som spelform?

Quattro-Due-fantasia eller inte? Well, min ståndpunkt är klar och tydlig i den här frågan vad gäller lagets fortsatta välmående. Med Thiago Silva och Nesta i storform har vi lyckats hålla syndafloderna bakåt i någorlunda schack. Med mycket möda, stort besvär och en hel del tur.

Analysen av september, november och december månads spel är offensivt bedårande men defensivt betungande. Milan spelar i block - ett defensivt och ett offensivt - vilket i längden inte är rätt väg att gå när motståndarlagen gör sin läxa och anpassar spelet likt Zurich och Palermo för att ta färska exempel.

Fortsätter vi på den inslagna (läs: galna) vägen kommer repriser av 0-2 hemma senast att dyka upp i våra TV-rutor.

För att inte bränna ut mittlåset - som redan visat tendenser på fysiskt slitage i överkant - behövs ett mittfältsfilter av Guds nåde. Problemet tidigare var att den tredje länken, en kompletterande spelartyp till den defensivt lojale (Ambrosini) och kreativt uppmärksamme (Pirlo), saknats.

Seedorf klarar av rollen men vill inte ha den egentligen. Gattuso klarar inte av rollen och vill nog helst av allt ta en annan position. Abate behövs på annat håll. Flamini klarar knappt av att kliva ur sängen utan att bli varnad.

David Beckham däremot, han är precis det som läkaren ordinerade. Så hade jag gjort.

Men jag tror inte att Leonardo kommer ändra spelsystem för Milans del. Kanske stundom men inte i utgångsläget med tanke på den missvisande poängskörd som den färske tränaren hittills skrapat samman.

Om/när detta sker skall jag publicera en ”I told you so”-text fylld av sarkastiska och bittra passningar. Men var sak har sin tid.

* * * * *

I vilka positioner kommer Beckham rimligen att figurera?

Låt oss avfärda spekulationerna om engelsmannen på högerbacksplatsen utan några som helst kommentarer. Vi slår även fast att Beckham – sin mångsidighet till trots – inte kommer spela i rollen som prima punta.

Klipp av backlinje och toppforward så återstår fem positioner på planen. Jag ser inga som helst problem för David att spela på någon av positionerna. Men var någonstans har Milan sitt största behov av en löpstark och taktiskt mogen spelare?

I praktiken kommer svaret att lyda någonting i stil med ”beroende på dagsformen på övriga spelare, skadeläget samt på basis av hur motståndet ställer upp sitt lag”. Skall vi däremot teoretisera det hela och låtsas vara tränare så är det två positioner som utkristalliserar sig som mest intressanta. Alla i roller som stand-in för spelare som gjort det mycket bra under hösten.

Vice Pirlo och vice Seedorf. Inte vice Ambro, det vore nämligen hämmande att be honom plocka upp stafettpinnen från Ambrosini av två skäl: han är mer än bara en slitvarg och Gattuso är bättre för den typen av skitgöra.

Varför inte som vice Pato (eller Dinho) undrar du? Beckham har ju trots allt spelat högerytter under större delen av sin karriär. Sätter du honom på högerkanten i Patos roll så törs jag satsa min hatt på att han aldrig slarvar i hemjobbet.

Positivt är detta på så sätt att han är kollegial till skillnad från ankjäveln med färggranna Crocs. Negativt däremot är att hela grundtanken med de höga utgångspositionerna i Leonardos spelsystem faller bort och blir någonting helt annat.

Och vi var väl ense om att spelsystemet förblir intakt? Just det.

* * * * *

Var värvningen av Beckham verkligen nödvändig?

Är du mentalt frisk, har din syn intakt samt har bevittnat AC Milan under matchsituationer 2009/10? I sådana fall inser du nog att ovanstående frågeställning är fullständigt idiotisk.

Mittfältet är bra men behöver hjälp. Här får vi en livboj, en fyr och en schweizisk fällkniv i samma paket.

Till priset av... Fuck all!

Det är för mig en gåta att folk kommenterar Beckhams ankomst till Milan i ironiska ordalag. Att han inte är ung, dyr eller brasiliansk nog för att falla beundrare av spelare som Diego eller Felipe Melo i smaken må vara hänt.

Vi kan ju trots allt inte alla vara dumma i huvudet. Sånt överlåter vi andra supporterskaror.

Några av oss måste rätta oss in i förnöjsamhetens led. Nöjda över att ha kryddat med ett lagerblad i en mycket matig köttgryta av mittfältare som saknade den där lilla touchen för att toppa anrättningen.

* * * * *

Vad fan ska jag nu grubbla på inatt?

Helvetet också.