4-0. Borriello på volley i klykan och Ronaldinho - från straffpunkten, på huvudet och från avstånd i klykan. Som de säger där nere: Il Milan c'è. Eccome. Vi är på gång.
Jag vet att Siena är sämst och att slutresultatet är frukten av en serie olyckliga händelser i matchinledningen. Det är sant.
Det är även till min kännedom att vi faktiskt inte spelade så bra (vilket är förståeligt med tanke på spelschemat, fotbollsekonomiskt sett). Men vi har 1 förlust på de senaste 14 matcherna i Serie A och spelar en väldigt spännande och högkvalitativ fotboll.
Vi är på gång.
* * * * *
Ett par reflektioner från matchen idag:
- Antonini är tillräckligt bra för att vara ordinarie i Milan. Abate också. De förtjänar sin plats i laget på merit, inte bara för att de råkar vara egna produkter som får lite extra kärlek från oss fans.
- Marco Borriello är en garanti längst framme. En skön och ödmjuk kille som nu äntligen fått saker och ting att stämma i sin brokiga fotbollskarriär. Det enda som kan krossa honom nu är ytterligare en förrädisk romans med någon mörkhårig snärta...
- Ronaldinho. Sex mål på de sista tre matcherna. Överlägset spel. Det känns konstigt att säga men han är ju tillbaka. Det är inte sant... Jo det är det.
* * * * *
Derbyveckor är de värsta. Tur att man jobbar hela vägen fram till kick off med undantag för torsdagen.
Mycket tid kvar att hinna tänka på: Alexandre Pato (som kan vara det lilla extra som krävs för att sänka kusinerna), Alessandro Nesta (som linkade av med en illavarslande rostig ljumske) och Gennaro Gattuso (som har en personlig vendetta sedan förra gången det begav sig för klassikermöte).
Och såklart mycket, mycket annat.
Ge mig era magkänslor ragazzi.
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 1 Till 4 4