• Vibbar från förr...

  Föregående

• Subito a caldo...

  Nästa

Noi ci crediamo!

Manchester United imorgon kväll och testernas test för Le vedove di Carletto e Ricky - de svunna protagonisternas änkor - som i Champions League greppar efter säsongens sista halmstrå och möjlighet till någonting i titelform.

Galakvällarnas Milan vid vägskälet.

Nej mina vänner, det här är inget storslaget vägskäl där ena vägen leder till himmelen medan den andra för oss mot helvetet. Fullt så dramatiska behöver vi inte vara. Klubben har redan påbörjat en resa mot någonting sundare, ärligare och genuinare.

Navelsträngen från Via Turati hela vägen till Villa Arcore skulle ha klippts av för länge sedan men bollen är redan i rullning.

Långsiktighet och en positiv utveckling är viktigare än omedelbar njutning i form av Unitedkross imorgon, även om det vore extremt njutbart.

* * * * *

En snabb recap, vad har vi egentligen att luta oss tillbaka emot efter den här säsongen?

Vi har ett mittlås som kan ge laget stadga i ytterligare minst 2-3 säsonger. Vi har vår kapten som blir bättre och bättre för varje år. Vi har Ronaldinho - som på en kontinuerligt hög nivå - presterar som han ska. Alexandre Pato har vi än så länge och det är inte fy skam.

Vi har äntligen ett spelsystem (som behöver sandpappras, det är sant) att jobba utifrån och gallra bort samt spetsa till sett till manskap. Dzeko och Krasic till sommaren? Varför inte.

Vi har redan lämnat hamnen och seglar på mycket behagliga vatten. Men det finns inga resor mot högt uppställda målsättningar utan stormar på vägen. I slutändan handlar allt om hur du möter ovädret och bibehåller fokus på var du ska, inte var du befinner dig just nu.

Det kommer solsken. Kanske inte just idag eller imorgon. Men det kommer.

I promise.

* * * * *

Leonardos Milan avslutar säsongen som vinnare sett till förutsättningarna, nästintill hur det än slutar. Vi kan vara stolta över vår klubb. Men imorgon jagar vi bonusen. Manchester Uniteds skalp och Sir Alex Fergusons vita flagga, än en gång.

Imorgon spelar vi för fansen, mot alla som skrattat och hånat gammelfarbror IF som ett tragikomiskt gäng av föredettingar men fått erkänna klubbens pånyttfödelse under Niteroisonens ledning.

Imorgon vill jag se Ronaldinho, Pato och Pirlo hitta på saker som de inte plockar fram mot Livorno, Bologna eller Hertzöga. Det är nu lekfullheten, fantasin och glädjen skall fram. Sånt man drömde om på en gammal grusplan i kvarteret där sagan en gång började.

Drömmen om att bli någonting från ingenstans och ingenting.

* * * * *

Imorgon får Klaas Jan Huntelaar chansen. Spelaren som Sir Alex drömt att se i den röda dressen. Spelaren som drömmer om att få sänka de röda djävlarna för att erövra de skeptiker som menar att han inte har det som krävs.

Det finns inte ord som på ett tillfredsställande sätt kan beskriva hur viktig den här matchen är för hans egen framtid. Marco Borriello i all ära, om holländaren verkligen - och jag menar det här - verkligen. Verkligen! Verkligen får fart på grejerna, då är vi a posto cosi i anfallet.

Nästa säsong - med ett bättre mittfält - behöver vi ingen grovjobbande centerforward utan målsinne. Då behöver vi en dubbelpipigt gevär med kikarsikte och blueprints över hela straffområdet.

Allt handlar om kontinuitet, självförtroende och några enkla mål. Mot Udinese satte han två. Leonardo, trixa inte med något som redan snurrar.

* * * * *

Frågan vi ställer oss är: vem blir den tredje mannen på mittfältet?

Gennaro Gattuso, David Beckham eller Clarence Seedorf? För en superskräll i form av Mathieu Flamini finns väl inte på världskartan?

Blir det franskt - vilket vore en dröm sett till formen på ovanstående - ska jag dricka ett bättre årgångsvin till helgen för att hedra Marseilles mest utpräglade födelsemärke. Flawless perfection.

Salut.

* * * * *

Imorgon är vi il Milan. Contro tutto e contro tutti.