Det bara small. Tre gånger om inom loppet av drygt 20 minuter.
Milan-Sampdoria såg på pappret ut som en intressant drabbning mellan två offensivglada lag i tabellens övre region. Med Doria Derbyinsats (förnedring del 1) och gårdagkvällens prestation (förnedring del 2) i åtanke känns topplaceringen väldigt missvisande...
Av målduon Pazzini-Cassano såg vi noll och intet. Avsaknaden av kaptenen Palombo var även den i paritet med Laverne utan sin Shirley. Som Wham-George Michael utan sin Andrew Ridgeley. Som... Ja ni fattar.
Gårdagens Sampdoria kändes som en tiramisú utan mascarpone: slätstruken och fattig. Karaktärslös.
Sanningen är att Gigi Del Neris gäng blev både utklassat och utrullat av ett för dagen mycket, mycket löpstarkt hemmalag där Pirlo - utvilad och spelsugen - satte kanterna i rörelse med finess och precision. Antonini och Abate på kanterna hade understundom lekstuga när de i flygande fläng visade vad Milan saknat de senaste åren: fart.
Bäst av alla var dock Ronaldinho. Herregud.
Två assist till samlingen igår kväll och massor av manövrar som är löjeväckande. Han skulle kunna spela match i Foppatofflor och ändå vara lika överjävlig i sina framspelningar. Det blev bara en halv halvlek men delikatesser som dessa skall nog avnjutas i små doser trots allt.
Bättre att spara honom till midweek när Zürich skall besegras.
* * * * *
Luca Antonini. Vilken hjälte, att han är en habil spelare visste vi alla men att han hade sån karaktär och får ut hela sin potential måste tillskrivas il Mister.
Kramen efter slutsignalen sade allt, Leonardo håller på att bygga ett lag. Spelarna är och känner sig delaktiga på ett helt annat sätt än under Ancelottis sista 3-4 år i klubben.
Må så vara att vi kanske inte vinner ligan eller Champions League den här säsongen: det här är ändå ett lag man är stolt att identifiera sig själv med.
Avanti cosi!
* * * * *
Alexandre Pato är lite egoistisk va? Passa bollen ibland grabben.
* * * * *
Skön fotbollshelg för alla Italofiler. Först Milan igår sen Inter-Juve på det.
Kan tycka att matchen i sig var rätt så sparsmakad då bägge tränare valde en hyperfeg uppställning med defensiva mittfältare på ytterpositionerna.
Bäst på planen var dock Martin Caceres (vilken kämpe!) och Claudio Marchisio. Low profile-spelare som sprang häcken av sig och dessutom stod för tekniska detaljer i spelet som fick nackhåret att resa sig.
Marchisios mål påminde inte så lite om ett Euroderbymål av Sheva. Lite snyggare och utan strumprullaren dock. Här har Juventus och det italienska landslaget en framtidsspelare. De Rossi, Pirlo och honom från start i VM så kanske jag orkar bry mig om det jippo som stundar i Sydafrika till sommaren.
För övrigt: Felipe Melo är en av de mest överreklamerade spelarna i ligan. Vad är grejen med honom egentligen? Jag menar att Fiorentina gjorde ett kap när de fick pengar och Cristiano Zanetti i utbyte för denna wannabee-Dunga.
Corvino skrattar sig till sömns över den affären. Eller hur Wilbacher, vad säger du?
* * * * *
Är det rasistiskt att hata en spelare som beter sig som en jävla idiot? Nej det är det inte. José Mourinho har redan frånsagt sig ansvaret för Mario Balotelli. Igår förstod vi varför.
De är nämligen likadana, lika enfaldigt löjliga och patetiska. Det enda portugisen kan är att förstärka de tendenser som hela Italien lärt sig att hata hos herrarna i fråga.
Och - kors i taket - så blev det minifight när Inter för ovanlighetens skull förlorade en match.
Vinnarkultur kallas det. Not.
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 1 Till 2 2