• Halvnöjd beroende på....

  Föregående

• Utan tvivel...

  Nästa

Drömmar krossade av vita rockar

Jag tänker inte säga så mycket om matchen igår. Resultatet var på det hela rättvist. Napoli hade trots allt massor av möjligheter att kontraslå samtidigt som Milan skapade sitt. Tyvärr saknar vi tyngd och klass (Inzaghi är för dålig, tyvärr) längst fram för att störa Napoli då Ronaldinho frimärkes-markerades av den envetne Grava (matchens lirare enligt mig, äcklig som han är).

För mig var Leonardos byte av Seedorf halvdant (Mancini borde ha klivit av men kunde inte göra det eftersom han bytts in, tänkte nog Leo i sin enfald) även om reaktionen är patetisk från holländarens sida. Dock förstår jag frustrationen.

Milan forcerade men det räckte inte till. Jag kräver absolut inte mer än så av någon.

* * * * *

Appropå otillräcklighet: låt oss ägna lite tid åt våra pseudo-ytterbackar.

Gianluca Zambrotta och Massimo Oddo igår. Vi snackar sammanlagda bruttolöner på över 10 miljoner euro varje säsong. Motsvarar de sina lönekuvert? Är de tillräckligt bra för att spela i Milan? Har de någon som helst skam i kroppen? Svaret är ett trippelnej och två stycken vätebomber apterade och redo att fyra av rätt upp i Berlusconis och Gallianis posteriora utgångar.

Jag är utled på följande scenario:

1. Pensionärsjogg upp till mittlinjen.
2. Ta emot passning från mittback A. Vänd upp. Nu jävlar.
3. En motspelare. Urinera ner adidasshortsen, vända tillbaka. Nu är det kört.
4. Spela bollen distinkt tillbaka till mittback A eller målvakt. Försök att inte synas. Snälla spela inte bollen till mig.
5. Upprepa i 45 minuter x2.

Zambrotta, Oddo och för all del även Jankulovski är experter på detta. De får alltså miljoner om året för att iscensätta fiktivt ytterbacksspel. De är icke-backar. Nonexistenta framåt och inkompetenta bakåt. Jag är galet less på dessa pajasar till ytterbackar och hade velat skriva svordomar om dem som mot bättre vetande inte skrivs eller publiceras. Men ni ska veta att de finns. Censur.

Snälla Bonera. Snälla Antonini. Bli friska fort.

* * * * *

Men det är också att drömma sig iväg, åtminstone om man läser följande:

"En sifferanalys ger varken stöd åt eller längre livslängd åt något lag: 57 skador fördelade på två säsonger, tolv operationer (Borriello och Nesta två gånger vardera), 108 månader (motsvarande 9 år) av sammanlagd frånvaro. Ändå är Leonardos Milan, askan av Ancelottis lagbygge, fortfarande slagkraftigt i ligaspelet där man äntligen funnit heder och trovärdighet sedan under säsongen, någonting som saknats på den här sidan om Calciopoli.

Men såväl Ancelotti som hans brasilianske efterträdare har tvingats jobba med – utöver minimala transferrekryteringar och sparkrav – komplikationer som till och med riskerat spelare som Alessandro Nestas karriär. Klasspelare som gått många mil och därmed löper större risk för skador."

(Corriere dello Sport via Calciomercato.com).

Som man säger där nere. Vabbé. Gamla spelare, gamla leder och muskler utan resistens, kraft eller explosivitet. Milan får precis vad man betalar för som en dumsnål bilspekulant som hellre köper en gammal bil om året istället för att investera på sikt. Sedan om de billiga lösningarna mot förmodan går bra så kommer Bosse Bildoktorerna från Milan Lab och skruvar lös någonting här, byter olja där och vips: motorhaveri.

Ändå knallar de med vita läkarrockar och stetoskop runt halsen hem till sina lyxvillor med lönechecken i handen. Om Milanspelarnas försäkring är dessa skojare så får man inte mer än vad man förtjänar. Det är en hälsovådlig arbetsplats rent ut sagt.

* * * * *

Ryktet från igår säger att Pato, efter sin kvart på planen, fick höra både ett och annat "vad var det jag sa?" från sina landsmän. Rekommendationen var att flyga hem till Brasilien och professor Runco som kurerat mängder av brassestjärnor genom åren. En man som har koll på grejerna till skillnad från dessa inkompetenta jävla idioter som verkar fast beslutna om att ödelägga Patos karriär.

* * * * *

Leonardo efter matchen igår:
- Pato? Jag vet inte vad det är för skada han lider av. Han bad om att få bli utbytt och problemet är fortfarande samma ben. Det är synd och någonting som upprepat sig och tagit lite för lång tid: det här måste definieras på ett bättre sätt. Ni säger att han har lite mod? Jag vet inte, det enda jag vet är att den här skadan är problematisk och jag kan inte uppskatta dess omfattning. Alexandre har tränat hårt på egen hand i tio dagar, med gruppen i tre dagar, men har hela tiden sagt att allting kändes bra. Hela situationen är en besvikelse. Att genomföra ett byte direkt i matchinledningen är aldrig enkelt. Nu måste vi klara ut vad det är för skada han lider av. Om vi inte kommer till botten med skadans ursprung kan man inte dra några slutsatser.

Galliani fyller i:
- Jag har följt två stycken träningspass under veckan och han (Pato, bloggarens anm) har under mina ögon gjort tiotals ryck utan några problem eller oro. Läkarteamet säger att han har fått känningar i en annan muskel än den som tidigare vållat bekymmer. Om problemet är psykologiskt? Nej det tror jag inte. Pato är en 20-årig grabb som hela tiden skyndat väldigt fort. Säkerligen finns det problem till följd av den unga åldern, han behöver vårt stöd och rådgivning.

* * * * *

Rådgivning - eller rentav ECT-behandling - är någonting som Mathieu Mad Dog Flamini behöver. Hans tacklingar är lika vältajmade som SJ:s tågvagnar och ungefär lika milda som saltsyra på en babystjärt.

Men San Siro älskar hans engagemang. Jag också. Det är svårt att inte dras med av en spelare som aldrig någonsin lägger av. Bäst igår var när han tog en maxlöpning, föll ihop blixtstilla (till synes död) bara för att studsa upp och fortsätta springa igen. Avdelning mikrosömn.

You gotta love it.

* * * * *

Lo Scudetto? Som sagt. Vi var aldrig någon seriös kandidat och kommer i det långa loppet halka efter, precis som väntat. Vi har inte en tillräckligt bred trupp och är utan Nesta decimerat med åtminstone 40%. Den första halvleken igår var direkt pinsam att se med kontringar från halva planen på grund av att den stackars Beppe Favalli - som gör sitt bästa på ett berömvärt sätt, det ska gudarna veta - systematiskt synades av Lavezzi som en svettig WOW-fjortis på ett WPT-bord.

Jag tror att den verkliga utmanaren återfinns i huvudstaden. Man har ett direkt möte mot Inter kvar, inget cupspel i Europa att bry sig om samt ett relativt enkelt återstående spelschema till sin fördel - faktorer som kan bära dem hela vägen fram. Särskilt om Inter slår ut CSKA i kvartsfinalen (troligt) vilket skulle innebära ytterligare två holmgångar med Barcelona (som kommer slita både fysiskt och psykiskt).

Dessutom sägs Wesley Sneijder (den enda oersättliga pjäsen i kusinernas lagbygge) beklaga sig över ett inflammerat muskelfäste i ljumskregionen... Vi som följt Kakàs karriär och bevittnat förfallet i fotbollens motsvarighet till New York Rangers vet hur ödesdiger en sådan skada kan vara.

Alltså: jag tror och hoppas på Roma även om drömmen är ljuv.

* * * * *

Avslutningsvis: såg ni detta? Man tror inte sina ögon men det är sant. Vi Milanisti är inte förvånade dock. Gilardino ville stjäla en straffspark från den på förhand utsatte rigoristan Jovetic. Mindre objektiva Violafans kommer säkerligen hävda att han gjorde detta av motiv andra än egoism.

Det enda som skulle vara värre än allt skit vi har att brottas med i dagsläget vore att ha en Alberto Gilardino i vad det verkar vara - dagisform.