Fallen hjälte: Krister Kristensson.
Som en yngre supporter så var jag inte med på tiden då Krister spelade utan jag har i efterhand fått höra historierna och vilka historier! Krister kompromisslöshet och hårda stil var en av anledningarna till den respekt MFF bar med sig under hans tid.
Ju längre tid som gått desto större och häftigare har han blivit, precis som med alla andra stora spelare. Därför är det inget snack om saken att han för många även i min ålder har setts som en hjälte och legend.
Men så är det detta med sanningen. Sanningen är att hjältar är människor. Människor har brister. Under min tid i nöjesbranschen stötte jag på många hjältar som visade sig vara svin. Så när jag drog mig ur branschen slutade jag följa deras alster och istället distanserade jag mig från svensk musik och blev ännu mer insnöad på amerikanska artister.
Av någon anledning så har jag trott att äldre fotbollspelare inte är som artister som lider av uppblåsta egon och tråkig attityd. Jag har haft synen på de som arbetare med enkel inställning till livet.
Hur naiv var inte jag?
Krister Kristensson gick först till attack mot människor som förespråkade föreningsdemokrati utanför Stadion innan matchen mot Elfsborg och idag sågar han alla MFF:s supportrar i småbitar med följande uttalande i aftonbladet: ” – Man kan spotta på en sten tills den blir våt. Det har varit ett jävla tuggande från alla de här så kallade supportrarna. Jag ger inte ett dugg för någon av dem.”
Sanningen mina damer och herrar visar med all tydlighet att Krister uppenbarligen är en bitter gubbe som faktiskt är lite obehaglig i sitt sätt. Han ogillar människor som inte tycker som honom och han "ger inte ett dugg" för alla MFF:s supportrar.
Jag förstår inte varför Krister är med i styrelsen. Han nämner att han är osäker på om han ska ställa upp för omval till årsmötet. vet du vad Krister? Vi bryr oss inte, försvinn gärna från föreningens styrelse illa kvickt så att du räddar kvar den legendstatus du förhoppningsvis fortfarande har.
................................................................
Ny hjälte: Bengt Madsen.
Jag skrev om det lite i "Vi tycker om" idag. Men jag skulle vilja utveckla det hela ännu mer.
Nyheten om Bengts beslut kom till mig via ett sms mitt under mitt femårsfirande med min sambo (fem år med en och samma tjej, det är fan otroligt vilken tur jag har) och därefter försvann jag in på en biosalong.
Så nu med lite distans till det hela så växer Bengt ännu mer i mina ögon. Jag har länge tyckt att Bengt bör avgå, redan för två år sedan tyckte jag att det var dags, men samtidigt på årsmötet då tyckte jag att det bästa för MFF vore kanske om han satt kvar tills stadion var invigd och klar med tanke på hans stora inflytande och kontaktnät gällande stadionfrågan.
Så han satt kvar och nu när det blåste som hårdast och det organiserades ett starkt motstånd på allvar så valde han att istället för att skapa någon form av storm och strid att inte fortsätta efter årsmötet och det är ett beslut som måste varit svårt att ta med tanke på att Bengt varit i MFF i över 30 år.
Det är beundransvärt och tyder på självinsikt och hjärta för klubben när Bengt gör plats för Håkan Jeppsson som varit något utav hans protogé och likaså Framtidsgruppens förslag för en ny ordförande.
Nu kommer Bengt att kommas ihåg som en ordförande som gav oss ett guld, en ny arena och enorma möjligheter för framtiden. Han kommer kommas ihåg som en man som kanske inte slutade på topp, men nästintill och om femtio år när de senaste årens misslyckanden försvunnit från historieböckerna så kommer Bengt kommas ihåg som en stor ledare för MFF.
Det är faktiskt så hjältar skapas. Genom kloka val och genom att våga sätta klubben över sig själv.
Du ska ha ett stort tack Bengt, ett enorm tack. Föreställ dig en stående ovation i en stor konsertsal. En sådan Bengt.
.........................................................................
I samma "Vi Tycker Om"-artikel som jag hänvisade till ovan så skriver jag att jag inte har några större förhoppningar gällande Håkan Jeppsson. Sven Liljegren tänder till på alla cylindrar i kommentarsfältet och säger att "han tycker synd" om mig.
Varför? Varför måste man ha förhoppningar? Varför kan man bara inte vara nollställd och ta det som det kommer? Gör Håkan bra ifrån sig blir jag extra glad, gör han inte det så blir jag inte särskilt besviken?
Jag förstår inte varför man måste vara så jävla optimistisk om allting i klubben för att var en riktigt supporter. Snart är det väl synd om mig för att jag inte har förhoppningar på stadionkorvens utveckling nästa år.
Seriöst, skärp er.
Verkligen.
Om du redan är registrerad, fyll i dina login-uppgifter och lösenord
Kommentarer
Från 1 Till 3 3