• På tal om Per...

  Föregående

• Självkritisk gällande ...

  Nästa

Distans och Sudic

Distans.

Det finns en gräns jag inte riktigt kan korsa och det är gränsen där Malmö FF förvandlas från min favoritklubb som jag älskar till en ofelbar livsstil som jag dyrkar. Jag ska inte låtsas som om jag särskilt påläst, men jag är rätt säker på att det är ohälsosamt på samma vis som jag anser att religion är ohälsosamt.

Jag har haft detta på hjärtat ett tag, men tänkte att jag nu med en månad kvar lättare kan spilla bönorna; efter Labinot-gate hände något väldigt, väldigt intressant. Människor som var på plats när det hände låtsades som ingenting. Vittnen som hade kallats låtsades plötsligt inte vara där. Och en famös äldre bloggare ändrade sin version och skrev ut det på sin blogg.

Jag fick därefter från annat håll veta att man inte ska polisanmäla sin egen familj.

MIN EGEN FAMILJ?

Min familj är min pappa, min mamma och min syster. Min pappa som jobbade så mycket och länge när jag var liten att jag vaknade upp utan att han var hemma och gick och lade mig utan att han kommit hem. Min mamma som även hon jobbade så mycket så jag oftast hämtades på dagis av min syster, en syster som i förlängningen därmed till stor del tog hand om mig under min uppväxt.

Skulle jag jämställa en fucking fotbollsklubb med det? Skulle jag jämställa en bortskämd snorunge till fotbollspelare med det?

Jag snackar inte om det var rätt att polisanmäla eller inte, glöm det, glöm själva händelsen. Men att man skulle ändra på grundläggande principer som inte bara styr mig utan styr samhället på grund av en fotbollsklubb? Ni får gärna känna er betydligt häftigare än mig och tro att ni bättre supportrar, jag kommer ändå aldrig känna en sådan lojalitet till MFF.

Jag har sett detta hända andra människor också. Tony Ernst fick sjukliga mängder kritik förra året och kände sig tvungen att avgå som MFF Supports ordförande. Framtidsgruppens grundare har fått utstå mängder med personangrepp för att de går emot vad de styrande i MFF velat.

MFF vet om detta. MFF utnyttjade detta mot mig i Labbe-gate (Per Welinder antydde att jag inte var en bra medlem!) och de utnyttjade detta friskt och härligt när Krister Kristensson, Rune Smith, Kent Hansson och fler därtill fick utrymme i media att pissa på supportrar inför årsmötet 2010.

Jag är inte medlem i MFF just nu. Jag blir nog det i år, men som aktivt beslut så valde jag att inte vara det 2010 eftersom jag fick ju veta att en medlem i MFF inte agerar på det vis jag gjorde.

Jag vet inte vad poängen är med detta inlägg. Kanske når jag igenom till någon läsare som inte låter sig förblindas av kärleken till klubben så att det går ut över andra. Kanske är det bara ett sätt att lätta på något som tyngt mig i snart två år.

......................................

Jag kanske kan ha en viss distans till den kärlek jag känner för MFF, men det är ändå kärlek. Det insåg jag senast häromdagen när jag läste om Jasmin Sudic som kan ha åkt på en hemsk skada igen. Jag blev lite förvånad över den ångest jag kände. Det gjorde ont i magen och jag hade svårt att släppa det.

Samtidigt så är de få spelare i MFF som har så mycket hjärta och vilja som Jasmin. Ska man vara lite taskig så kan man säga att den spelare som det passar bäst att sådant här ska drabba är Jasmin. Han kommer att komma tillbaka, det är jag inte så säker på att så många andra spelare hade gjort.