Det hade varit roligare om jag hade kunnat berätta om bortaresan till Verona, som verkar ha varit magisk, klassisk. Eller om tron och tvivlet framför tv-apparaterna i Rom. Men mina nerver klarade inte av allt det, så jag tillbringade söndagen på sjukhuset i San Giovanni. (Det var inget fel på mig.) Där fanns visserligen en liten tv, hos sjuksköterskorna på akuten. Det var visst 18 minuter som Roma hade scudetton. De blev snabbt legendariska på San Giovanni. Försiktiga leenden började spridas. "Tutti a Circo Massimo." Sjuksköterskan som var laziale började skruva på sig, de andra retade honom. "Meh, jag bryr mig inte om Roma". "Jag är interista men säg det inte till nån", viskade en tant.
"Jag har förstått att Roma håller på att vinna scudetton", sa läkaren, men då var det redan över.
Här är några fragment från ett par dagar i Rom hur som helst:
I Garbatella har de tapetserat en hel husvägg med kaptenens ansikte. Det är en del i en konstutställning. På huset en bit bort Anna Magnani.
På söndagskvällen fyrverkerier över hustaken. Ändå.
Mycket rolig bild i Diva e donna från festligheterna efter sista hemmamatchen, på en familj som verkligen är hemma på Olimpicos gräs. Bildtexten påpekar att Chanels fot syns, hon står tålmodigt och väntar på att hennes bror ska bli färdig.
För att avsluta ett redan egocentriskt inlägg: I bokhandeln på flygplatsen bläddrade jag i den nya Oscar Mondadori-utgåvan av Gomorra och hittade mitt eget namn. Copyrightbestulen av Silvio Berlusconi...
UK
FR
DE
ES
IT
RU
PL
CN
AR
ASIA
AU
TR
You are logged in as administrator
Kommentarer
Uppdatera
0 Till 0 0